Olli Suolahti
Olli Suolahti, ursprungligen Otto Isidor Palander, född 28 oktober 1885 i Björneborg, död 4 november 1951 i Vammala[1], var en finländsk sångare, musiker och sångtextförfattare.
Biografi
Suolahti föddes i Björneborg som son till bokhandlaren Karl Otto Palander och Katharina Johanna Nyroos. I familjen fanns sju barn, varav Olli var yngst. 1889 flyttade fadern efter moderns död till Ruovesi och sedan vidare till Helsingfors. 1893 gick han i konkurs och flyttade med barnen till Lembois. 1895–1901 studerade Suolahti vid lyceet i Nyslott och var då inneboende hos sin bror. År 1900 befann sig Suolahti på skidresa i Saarijärvi, där han i ett torp hittade en trasig kantele, vilken han reparerade och lärde sig själv att spela.[1]
Som 16-åring slutade Suolahti skolan och började uppträda som kantelemusiker. Han gav sin första konsert under början av seklet och 1903 reste han på konsertresa till Amerika. Tillsammans med Pasi Jääskeläinen gjorde Suolahti sina första skivinspelningar 1905–05 och började därefter studera musikteori vid Helsingfors institut för kyrkomusik, varifrån han 1910 tog examen. Efter första världskriget uppträdde Suolahti runtom i Skandinavien, Centraleuropa och i länderna kring Medelhavet; han uppträdde bland annat för spanska kungaparet och Abessiniens kejsare.[1]
Suolahti avled 1951 av en hjärtinfarkt under en konsertresa i Vammala. Fram till sin död hade Suolahti gjort över 80 skivinspelningar och även uppträtt i radio under 1930-talet. 1946 gav han ut sina memoarer, Trubaduurina kaukomailla.[1]
Referenser
- ^ [a b c d] ”Olli Suolahti, kiertävä kantelemestari”. http://www.kantele.net/olli-suolahti-kiertava-kantelemestari/239. Läst 4 juli 2016.