Orakel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Orakel (av latin orare, tala, således egentligen en plats där det talas, det vill säga där gudomen låter göra sin röst hörd) är i grekisk och romersk mytologi vissa tempel och heliga platser, där man av en viss gudomlighet kunde erhålla råd och upplysningar. Mest berömt var Apollons orakel i Delfi. Orakel betecknade även gudomens svårtolkade, ofta dunkla och mångtydiga svar.

Oraklen åtnjöt i äldre tider det största anseende, rådfrågades vid alla maktpåliggande tillfällen och har utövat stort inflytande på så väl staternas som individernas liv. Troligt är även att de under ledning av ett insiktsfullt prästerskap och i förbindelse med nationens ädlaste och visaste män många gånger varit till nytta genom välbetänkta råd.

Gudasvaren förmedlades i allmänhet genom de vid orakeltemplen anställde prästerna, men sättet hur man fick svaren var ganska olika. I många fall skedde detta genom sakkunnig tydning av vissa yttre tecken, till exempel i Dodona där man iakttog trädens susande i den heliga lunden och annat. Gudarnas mening gav sig även till känna genom beskaffenheten av offerdjurens inälvor eller andra under offerhandlingen förekommande tecken. Av detta slag var Zeusoraklet i Olympia.

I andra fall berodde orakelsvaret av direkt inspiration hos någon mänsklig individ. Detta torde i allmänhet ha hängt samman med lokala förhållanden, genom att vissa källors vatten eller ur jorden uppstigande dunster framkallade ett extatiskt tillstånd. Till denna klass hörde främst oraklet i Delfi liksom även flera andra orakel.

Av lägre rang var de så kallade "döds"- och "drömoraklen" vid vilka man med offer och besvärjelser framkallade de avlidnes vålnader för att av dem erhålla önskade upplysningar, ofta i form av drömmar. Till denna klass hörde "Trofonios håla" vid Lebadeia i Beotien. Sådana orake var ofta helgade åt någon bland forntidens visa siare.

Några urgamla orakel fanns även i Egypten, där i synnerhet det i libyska öknen belägna Zeus-(Jupiter-) Ammons-oraklet var mycket berömt.

De viktigaste romerska eller italiska oraklen var lottningsoraklen (sortes) i Cære och Praeneste, där gudasvaren erhölls medelst lottdragning med små stavar, på vilka vissa tecken var inskurna, samt Sibyllaoraklen i Cumae och Tibur. En viktig roll spelade de av särskilda prästkollegier ombesörjda teckentydningarna.

Orakelsvaren, med hänsyn till den alltid i någon mån ovissa utgången, var av lätt begripliga skäl dunkla och tvetydiga för vilket de blivit ökända. De var för övrigt oupplösligt förbundna med den gamla gudatron. Med dennas förfall råkade oraklen i misskredit och till detta bidrog även orakelprästernas egennytta och mutbarhet. Genom ett påbud av kejsar Theodosius den store (död 395) upphävdes de hedniska orakeltemplen. Inrättningar som mer eller mindre liknande de ovan beskrivna oraklen, fanns hos de flesta forntida folk

Ett ännu idag ofta anlitat orakel är det tibetanska statsoraklet (nu i Dharamsala i Nordindien), som försätter sig i trans innan han framför sina budskap. Han spelar bland annat en viktig roll vid sökandet efter en ny Dalai Lama.

Källor[redigera | redigera wikitext]