Otto Henrik Wallgren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Otto Henrik Wallgren, född 26 juli 1795 i Lerhamn, Brunnby socken, Malmöhus län, död 24 maj 1857 i Stockholm, var en svensk historiemålare.

Wallgren kom tämligen tidigt som elev till Konstakademien och kunde vid dess utställning 1816 visa prov på sin förmåga att kopiera i olja. Han fortgick sedan, handledd huvudsakligen av Fredric Westin, på den då för historiemålarna utstakade banan, vann den kungliga medaljen 1819, 1820 och 1823, fick tre gånger det större målningsstipendiet och blev akademiens resestipendiat mot slutet av 1820-talet. Under sin vistelse utomlands tillägnade han sig i Paris färdighet i litografering och uppehöll sig för övrigt något i Italien, från vilket land han vid sin hemkomst 1835 hämtade motiv. 1837 blev han ledamot av Konstakademien, ägnade sig därefter åt teckningsundervisning och verkade från 1854 och till sin död som vice professor i teckning vid akademien.

Wallgren var en fint bildad, men föga produktiv konstnär, vars styrka låg i en riktig, men ibland något tung, teckning och god kännedom om kostymen. Däremot var han svagare i komposition och hans färgsinne var ej synnerligt utvecklat. Ett minnesmärke har han efterlämnat i sina teckningar av Skånska allmogens klädedräkter (på Sävstaholms slott), av vilka 22 stycken utgavs i litografi, 1860–1863. Han har även utfört en del porträtt i G.H. Mellins verk Sveriges store män och illustrationer till samme författares Den skandinaviska nordens historia 1850–1855. Wallgren finns representerad vid bland annat Uppsala universitetsbibliotek[1] och Nationalmuseum[2] i Stockholm.

Han var gift första gången med Anna Lovisa Zachrisson och andra gången med Maria Magdalena Rylander.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Uppsala universitetsbibliotek Arkiverad 16 mars 2017 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Nationalmuseum

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]