Oljemåleri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se även: Oljefärg
Mona Lisa, en oljemålning av Leonardo da Vinci

Oljemåleri (lat. oleum, grek. elaion "olivolja"), teknik där pigment (färgpulver) blandas med oxiderande olja, till exempel lin-, vallmo- eller nötolja.

Oljefärger kan läggas på så att de blir täckande eller genomskinliga (laserande), pastost eller tunt, utan att de flyter i varandra. Detta möjliggör fina valörer och övergångar. För att förlänga hållbarheten väljer man ljusäkta målarfärger och på den färdiga målningen kan man applicera en fernissa. Oljemålning ger även en nästan lite mystisk känsla eftersom man inte riktigt ser konturjerna i t.ex. Mona Lisa.

De tidigaste kända oljemålningarna, daterade till 600-talet e kr, har hittats i grottor i västra Afghanistan[1][2], även om referenser till användning av torkande olja i konstsammanhang finns redan hos Aetius Amidenus på 500-talet.[3] Från 1100-talet omtalas regelrätt oljemåleri i Europa,[3] men det är under renässansen det får sitt genombrott i den europeiska konsten. Målningarna utfördes till att börja med på pannåer, en typ av trätavlor, sedan på linneduk, papp eller tunna metallplattor.

Oljemåleriets stora popularitet i Europa startade i början av 1400-talet bland flamländska målare. Bröderna van Eyck använde en blandteknik av olje- och temperamålning, varefter oljefärgerna allt mera trängde ut de tidigare använda temperafärgerna och på 1600-talet hade det helt och hållet avlöst temperamåleriet som dominerande teknik även i Italien och övriga Europa.[4]

Idag används oftast kallpressad linolja vid tillverkning av oljefärg och olika varianter av duk eller pannå som underlag för målning.

Det är möjligt att använda de flesta typer av underlag för oljemåleri, men de bör grundas för att ge ett jämnt och bra fäste och undvika senare skador. För detta används gärna gesso. Traditionell, limbaserad gesso fungerar bra på hårda underlag, men spricker lätt på en målarduk. Akrylgesso är flexibel och fungerar bra som grund på målarduk, även för oljemålning. En del oljemålare föredrar dock att förbereda duken med lim, traditionellt gjord på kaninhud eller gjord på det i dag vanligare materialet polyvinylacetat (PVA), alternativt ett särskilt akrylbindemedel, och därpå anlägga en oljegrund med krita, vilken ibland också kallas oljegesso.[5]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Philip Ball, Ancient Buddhas painted in oils. Nature News, 22 april 2008, läst 29 november 2008. DOI: 10.1038/news.2008.770
  2. ^ Marine Cotte, Jean Susini, V. Armando Solé, Yoko Taniguchi, Javier Chillida, Emilie Checroun and Philippe Walter, Applications of synchrotron-based micro-imaging techniques to the chemical analysis of ancient paintings. Journal of Analytic Atomic Spectrometry, vol. 23, sid. 820 - 828, 2008. DOI: 10.1039/b801358f
  3. ^ [a b] Rutherford John Gettens och George Leslie Stout, Painting Materials: A Short Encyclopaedia, sid. 42. Courier Dover Publications, 1966. ISBN 0486215970, 9780486215976
  4. ^ Bra Böckers lexikon, 1978
  5. ^ Will Kemp. The Trouble with Oil – Preparing a Canvas for Oil Painting Will Kemp art school. Läst 19 augusti 2016. Arkiverad 13 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.