Otto Schrader
- Ej att förväxla med indologen Friedrich Otto Schrader eller sjömilitären Otto von Schrader.
| Otto Schrader | |
| Född | 28 mars 1855[1][2] Weimar[3] |
|---|---|
| Död | 21 mars 1919[3][1][2] (63 år) Wrocław[4] |
| Medborgare i | Tyskland |
| Sysselsättning | Språkvetare, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Universitetet i Wrocław |
| Redigera Wikidata | |
Otto Schrader, född 28 mars 1855 i Weimar, död 21 mars 1919 i Breslau, var en tyskspråkvetare, kulturhistoriker och evolutionistiskt färgad indoeuropeist. Han var e.o. professor i Jena 1890, och professor i Breslau 1909.
Gärningen
[redigera | redigera wikitext]Schrader har i synnerhet ägnat sig åt de mera kulturhistoriskt inriktade områdena av den indoeuropeiska språkvetenskapen. Den tvårasmodell som hade utarbetats för att beskriva Indiens historia är enligt Schrader en beståndsdel även i konstruktionen av Europas historia, och historien om hur de krigiska indoeuropéerna kuvar primitiva folkslag appliceras under 1800-talet på så gott som samtliga indoeuropeiska folks historia, trots att inga invasioner är skriftligen belagda i någotdera fallet.
Schrader har skrivit artikeln "Aryan Religion" i Encyclopedia of Religion and Ethics (1908–26). Artikeln baserar sig främst på hans magistrala Sprachvergleichung und Urgeschichte (1907), men senare idéer återfanns också i den populärt hållna Die Indogermanen (1911). Enligt Schrader bestod den indoeuropeiska religionen av tre komponenter:
- Begravningsritualer, anfäderskult och föreställningar om dödsriken
- Dyrkan av de himmelska och andra naturfenomen samt offer- och böneritualer
- Ödestro
Schrader ansåg inte forskningen om indoeuropéerna och deras religion som ideologiskt oskuldsfull.[5] Han stödde Viktor Hehns bild av urindoeuropéerna (protoindoeuropéerna) som nomadiska boskapsskötare. När man talade om urindoeuropéerna talade man om hästens domesticering och Östeuropa som urhem. Detta utgjorde en motpol till Gustaf Kossinnas och Hermann Hirts bondska urindoeuropéer i Nordeuropa. Han fick stöd av Gordon Childe – och Marija Gimbutas har en stor förtjänst i denna sak, dvs att tyngdpunkten i dag ligger på denna linje.
Schrader, som ville stävja vad han tyckte var en ohöljd idealisering av indoeuropéerna, menade att slaverna stod protoindoeuropéerna väldigt nära. Detta var samma tanke som Hehn hade. Han utgav en bearbetning av Hehns Kulturpflanzen und Haustiere (1894).
Publikationer
[redigera | redigera wikitext]- Die älteste Zeiteilung des indogermanischen Volkes (1878)
- Tier- und Pflanzegeographie im Lichte der sprachforschung (1883)
- Linguistisch-historische Forschungen zur Handelsgeschichte und Waarenkunde (1886)
- Reallexikon der indogermanischen Altertumskunde (1901)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: schrader-otto, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 54971.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Шрадер Отто”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Arvidsson 2000, s. 190
Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Arvidsson, Stefan, Ariska idoler (2000)