På Madagaskar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

På Madagaskar är ett spex i två akter, uruppfört den 2 april 1870 vid Södermanlands-Nerikes nation.

Librettot författades av Hugo Montgomery-Cederhielm och musiken komponerades av Anton Kull samt Carl August Forssman. Till sin dramatiska form är spexet parodi på italiensk opera buffa men omnämns i originalpartituret som "en stor romantisk opera". Texten till spexet skall enligt Hugos kamrat Axel Borg ha skrivits på en enda natt hösten 1869 över en kanna punsch. Han berättar i ett brev att de satt en kväll på krogen Taddis (vilken låg i samma hus som nationen huserade) och att det gick till enligt följande:

...råkade vi komma att tala om önskvärdheten av ett nytt spex. Förslagsvis nämndes Madagaskars exotiska miljö som lämplig. Vi blevo intresserade och gingo länge tillsammans på natten, under det att Montgomery å rak arm utkastade planen till det nya mästerverket. Vi skiljdes åt sent, men kl. 7 följande morgon kom Montgomery och väckte mig och läste upp spexet. Det var då så gott som fullständigt.

De tog därefter kontakt med Kull som var sång- och musikanförare vid nationen och Forssman som var dennes företrädare i ämbetet för att få hjälp med den musikaliska bearbetningen. Dessa hämtar inspiration från stora kompositörer som Offenbach, Donizetti, Mayerbeer, Flotow och Verdi. Påpekas bör att ingen musik är plagiat utan allt är egenkomponerat.

På Madagaskar fick inte samma spridning utanför Uppsala och Södermanlands-Nerikes som föregångaren Mohrens sista suck, dels eftersom det (enligt nationens beslut) endast får sättas upp av nationen själv, dels eftersom musiken i sin helhet aldrig publicerats. Spexet sattes dock de kommande åren upp ett flertal gånger och bland annat gjordes hembygdsturnéer. Med undantag för 1967 har spexet satts upp vart tionde år alltsedan 1937, och 2007 var det första gången som kvinnor fick deltaga i rollistan.

Handling[redigera | redigera wikitext]

I en exotisk offerlund förbereder de vilda madagaskerna en stor offerfest med den franske botanisten à la Bonneheure och uppsalastudenten Rapp (i vissa versioner: Vigg) som huvudrätt. Guttapercha, dotter till drottning Ushiameja, förälskar sig dock i fransmannen. Detta leder till ett triangeldrama där stormoritaskernas kung Radamuffo (hovleverantör av människokött) gör anspråk på Guttaperchas hand.

Den andra akten inleds med att à la Bonneheure och Rapp sätts på gödkur. Guttaperchas list befriar fransmannen. Rapp väntar stoiskt på befrielsen. I nödens stund påstår han sig vara trollkarl och får med hjälp av sin snusdosa alla att nysa. (Denna scen har dock uteslutits i 2007 års version.) Spexet mynnar ut in bröllopsfest för Guttapercha och à la Bonnheure och avslutas med en dans med vildar som skrålar: "Bambu upp och bambu ner. Sist i bålen intet mer!"

Inspelningar[redigera | redigera wikitext]

  • På Madagaskar - Mohrens sista suck. Södermanlands-Nerikes nationalkapell med solister och kör. Dirigent Christer Henriksén (BIS-NL-CD-5004, april 1997)
  • På Madagaskar - Mohrens sista suck. Live från Uppsala Stadsteater Maj 1997]. Södermanlands-Nerikes nationalkapell med solister och kör. Dirigent Christer Henriksén

Källor och Litteratur[redigera | redigera wikitext]

På Madagaskar. Opera-buffa i 2 akter (Uppsala 1870)

  • Sture Larsson, "Mohren" och "Madagaskar" – två klassiska spex. Södermanlands-Närkes nation vårdar fortfarande arvet från förra seklets gyllene spextider (Örebro 1935).
  • Harald Rydberg, "Hell dig, o Madagaskar! Om de klassiska nationsspexen Mohrens sista suck och På Madagaskar", ingår i – ett enkelt, hemtrefligt nationshus, red. Lars-Otto Berg (Uppsala 1997).
  • Lennart Åqvist, "Ett musikanalytiskt strövtåg : musikaliska förebilder till operaspexen Mohrens sista suck och På Madagaskar", ingår i – ett enkelt, hemtrefligt nationshus, red. Lars-Otto Berg (Uppsala 1997).
  • Christer Henriksén, "Mohrens Sista Suck och På Madagaskar", i: Tom Lundin, Ingemar Perup och Christer Åsberg (red.), Alla Tiders Uppsalaspex (Stockholm 2016), 84-102.