Pankratius
Pankratius, född cirka 290 i Frygien, död 12 maj 304 i Rom, var en fornkristen martyr. Han vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan och ortodoxa kyrkan med festdag den 12 maj.
Pankratius var en kristen yngling som av de romerska myndigheterna uppmanades att avsvärja sig sin tro och offra till de romerska gudarna. Då han vägrade göra detta, och istället ståndaktigt bekände sin tro på Jesus Kristus, avrättades han genom halshuggning vid Via Aurelia. På platsen lät påven Symmachus uppföra en basilika till martyrens minne.
Han framställs med svärd och palm. Sankt Pankratius anropas vid huvudvärk och kramper, och mot mened (kallades "menedens hämnare"). Sankt Pankratius räknas som en av de fjorton nödhjälparna.[1]
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Pankratius.
Noter
- ^ Frithiof Dahlby: Helgondagar, 1958