Halshuggning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Halshuggningen av Kosmas och Damianus, målning av Fra Angelico.

Halshuggning innebär att huvudet skiljs från kroppen, vilket för ryggradsdjur leder till mycket snabb död, då hjärnan inte får syre och hjärta och lungor stoppas. Den medicinska termen dekapitering kommer av latinets de "av" och capitis "huvuds". Halshuggning är en äldre avrättningsmetod såväl som en fortfarande använd avlivningsmetod. Halshuggning kan också ske vid höghastighetsolyckor.

Avrättning[redigera | redigera wikitext]

Sedan människan lärt sig att göra vapen och redskap med skärande egg, har man halshuggit människor för dödsstraff, och använt svärd, kniv eller yxa samt motsvarande i halshuggningsapparat. Halshuggning kan även göras med metalltråd. Våldsam amputering av kroppsdelar som straff, exempelvis med dragande hästar, nämnt i medeltida lagar, kunde ibland inkludera huvudet, se skärpt dödsstraff.

Under medeltiden blev det vanligt att avrättning medelst halshuggning med svärd var en förmån för adelsmän, riddare, då svärdet förknippades med krig och betraktades med heder. Ofrälse fick istället utstå långsammare avrättningsmetoder, såsom bränning på bål, eller bestraffningsmetoder som till slut ledde till döden, såsom rådbråkning, i synnerhet om brottet ansågs som grovt, alltså skärpt dödsstraff. Med påverkan av humanismens idéer förbjöds sådana i Sverige 1841, och halshuggning med yxa föredrogs.

Medelst skarpslipad handbila skiljs huvudet från övriga kroppen. Det var den vanligaste avrättningsmetoden i Sverige under 1800-talet, men ändå kontroversiell då skarprättaren ibland missade sitt mål, och därmed kunde få hugga flera gånger innan personen ifråga avrättats. Detta inträffade till exempel vid Konrad Petterson Lundqvist Tectors avrättning (då skarprättare Steineck förmodas ha varit berusad vid avrättningen). Sveriges siste skarprättare, Anders Gustaf Dahlman, anses dock ha lyckats med samtliga avrättningar. Det hände dock att han kunde hugga snett vilket skedde vid Anna Månsdotters avrättning.[ifrågasatt uppgift]

Halshuggning med svärd förekommer idag som avrättningsmetod i Saudiarabien och användes även i Irak så sent som 2000 mot en rad kvinnor anklagade för prostitution. Mekanisk halshuggning med så kallade giljotin har förekommit sedan medeltiden i främst Skottland och fick ett genombrott med franska revolutionen och användes i en rad europeiska länder (bland annat en gång i Sverige 1910), dock sällan i USA, där andra metoder använts. Ett undantag var slavupproret i German Coast 1811: Their heads were placed on high poles, above and below the city, and along the river as far as the plantation on which the revolt began [1]. Även under indiankrigen förekom halshuggningar.

Förutom i Frankrike och dess kolonier fick metoden ett uppsving i Tyskland, där den infördes som standardavrättningsmetod av Hitler 1938. Den sista att halshuggas i Tyskland (Östtyskland) var lägerläkaren i Auschwitz Horst Fischer 1966, och Hamida Djandoubi den sista i Frankrike att giljotineras 1977. Talibanerna använde halshuggning med svärd som dödsstraff under sitt styre i Afghanistan, där sharia skulle tillämpas.

Olaglig halshuggning har utförts speciellt av islamistiska terrorister som avrättat fångar. Det förekom även under andra världskriget att japaner avrättade allierade i krigsfångeläger, i avskräckande syfte. Även drogkarteller halshugger än idag människor i varnande syften.

Halshuggning förekommer ofta i filmer som ska förmedla sorg eller skräck. I maffiafilmer förekommer bruket av huvud av halshugget djur, främst häst, för att skrämma motståndare, symboliserande hot om halshuggning.

Olyckor[redigera | redigera wikitext]

Donald Campbell halshöggs av sin vindruta i en båtkrasch i 480 km/h år 1967. Kroppen hittades först år 2001.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Buman, Nathan A. (1 augusti 2008). ”To Kill Whites: The 1811 Louisiana Slave Insurrection”. Louisiana State University. http://etd.lsu.edu/docs/available/etd-07112008-110053/unrestricted/buman_thesis.pdf. Läst 10 september 2016. 
  2. ^ ”Speed ace died as his windscreen decapitated him”. http://www.scotsman.com/news/speed-ace-died-as-his-windscreen-decapitated-him-1-626671. Läst 10 september 2016.