Patofysiologi
Patofysiologi är läran om hur sjukdom påverkar kroppens normala fysiologiska funktioner. Den beskriver de funktionella och mekanistiska förändringar som uppstår i organ, vävnader och celler till följd av sjukdom eller skada. Patofysiologin utgör därmed länken mellan sjukdomens etiologi och patogenes å ena sidan, och dess symptom och kliniska manifestationer å den andra.
Till skillnad från patogenes, som fokuserar på sjukdomens uppkomst och utveckling, handlar patofysiologi om de avvikelser från normal funktion som uppstår under sjukdomsförloppet. Dessa förändringar kan inkludera störd syretransport, rubbad vätske- eller elektrolytbalans, hormonell obalans, inflammatoriska reaktioner eller nedsatt organfunktion.
Kunskap om patofysiologi är central för att förstå hur symptom uppstår, för att ställa diagnos och för att välja lämplig behandling. Den används också för att förklara varför vissa behandlingar fungerar – till exempel hur febernedsättande medel påverkar temperaturregleringen i hypotalamus.
Vid influensa är den etiologiska faktorn influensavirus typ A eller B. Under sjukdomsutvecklingen infekterar influensaviruset epitelceller i luftvägarna, vilket leder till celldöd och en inflammatorisk respons (patogenesen). De inflammatoriska mediatorer som då frisätts påverkar kroppens fysiologiska system. Exempelvis stimulerar cytokiner temperaturcentrum i hypotalamus, vilket leder till feber, medan andra mediatorer påverkar muskulatur och centrala nervsystemet, vilket ger upphov till muskelvärk, trötthet och aptitlöshet. Dessa förändringar i kroppens normala funktioner utgör influensans patofysiologiska uttryck.