Per Janzon
| Per Janzon | |
 Porträtt i Thalia 1890. | |
| Födelsenamn | Per Adolf Janzon |
|---|---|
| Födelsedatum | 4 november 1844 |
| Födelseort | Norrköping |
| Dödsdatum | 20 oktober 1889 (44 år) |
| Dödsort | Stockholm |
| Genre | opera |
| Roll | basbaryton |
| År som aktiv | 1870–1889 |
Per Adolf ”Pelle” Janzon, född 4 november 1844 i Norrköping, död 20 oktober 1889 i Stockholm, var en svensk operasångare (basbaryton).
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Janzon var son till fiskhandlaren Adolf Janzon och Margareta Olofsson. Efter att ha varit sjöman en kort tid blev han student i Uppsala 1863 och läste därefter på en filosofie kandidat-examen. Men efter några år slog han studierna ur hågen för att ägna sig åt teater och fick undervisning i sång av Anders Willman. Han blev engagerad vid Kungliga teatern i Stockholm från 1870 till sin död 1889. Janzon var speciellt inriktad på komiska roller.
Roller i urval[redigera | redigera wikitext]
- Leporello i Don Juan, Dulcamara i Kärleksdrycken
- Gil Pèrez i Svarta dominon, Löparnisse i Värmlänningarna
- Vulcanus i Filemon och Baucis, Cerberin i Målaren och modellerna
- Aboulifar i Oberon
- Falstaff i Muntra fruarna, Gigoti i Diamantkorset
- Kasper i Friskytten
- Escamillo i Carmen
Omdömen[redigera | redigera wikitext]
”I komiska, något chargerade partier, helst av något modernt snitt, var Janzon alldeles förträfflig, men även den äldre operans buffaartade karaktärer förlänade han en ypperlig relief.” I besittning av en i yngre år alldeles utmärkt röst och stor medfödd vis comica, var Janzon på sin tid en av den Kungliga Teaterns bästa artister, men hans sångteknik var inte särskilt förfinad. En gunstling hos publiken var ”Pelle” Janzon alltid.
Gastronomisk betydelse[redigera | redigera wikitext]
Det finns uppgifter om att Janzon ska ha gett namn åt maträtten Janssons frestelse[1]. Denna uppgift är dock omstridd.[2][3] Även Toast Pelle Janzon brukar tillskrivas honom.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Mannerström, Leif (2006). Husmanskonst. Stockholm: Prisma. sid. 139. ISBN 978-91-518-4462-6.
- ^ Lager, Göran (2006). Järnspisar, hackekorv & tabberas. Ersatz. sid. 77. ISBN 978-91-88858-16-0.
- ^ Gastronomisk kalender 1989. Stockholm: LTs förlag. 1988. sid. 35-40. ISBN 91-36-02736-7.
- Europas konstnärer: alfabetiskt ordnade biografier öfver vårt århundrades förnämsta artister. Norrköping. 1883–1887. sid. 240. Libris 1285211. https://runeberg.org/eurkonst/0244.html.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Amenius, Ragnar: Per Janzon i Svenskt biografiskt lexikon (1973–1975).
- Hellander, Adolf (1900). Teateroriginal och typer från skilda scener. Stockholm: Svithiod. sid. 3ff. Libris 284656. https://runeberg.org/teaterorig/0009.html.
- Selander, Edvard; Nils Selander (1927). ”Några av mina vänner”. Carl XV:s glada dagar: Ur två gamla stockholmares anteckningar (1). Stockholm: P.A. Norstedt & sönders förlag. sid. 174ff. Läst 29.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Per Janzon.
|