Phil Mickelson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Phil Mickelson i Players Championship 2007.

Philip Alfred "Phil" Mickelson, född 16 juni 1970 i San Diego, Kalifornien, är en amerikansk professionell golfspelare. Han kallas Lefty på grund av att han är vänsterspelare trots att han är högerhänt. Mickelson har vunnit 43 tävlingar på PGA Tour, varav fem majors: tre US Masters (2004, 2006, 2010), PGA Championship (2005) och British Open (2013).[1]

Med sina majorsegrar så är Mickelson en av 16 spelare som har vunnit tre av de fyra mästerskapen.[2] Mickelson har ännu inte vunnit US Open, men han har slutat på en andraplats vid sex tillfällen (1999, 2002, 2004, 2006, 2009 och 2013).[3]

Mickelson har varit rankad totalt 771 veckor top-10 i världen enligt den officiella världsrankingen, och har som bäst varit rankad som världstvåa vid flera tillfällen.[4] År 2012 blev han invald till World Golf Hall of Fame.[5]

Första åren[redigera | redigera wikitext]

Mickelson växte upp i Arizona, son till piloten Philip Mickelson[6] och Mary Mickelson.[7] Han började spela golf i tidig ålder, och hans far byggde 1980 ett närspelsområde på deras bakgård, där Mickelson lärde sig en känsla för chippningens grunder.[6]

Amatörkarriär[redigera | redigera wikitext]

Mickelson studerade psykologi vid Arizona State University på ett stipendium han erhöll genom sitt framstående spel som junior.[7] Han spelade collegegolf och vann tre Haskins Awards (1990, 1991,1992), som årligen utdelas till den främsta collegespelaren under den gångna säsongen. Han vann även tre individuella NCAA Championships och 1990 blev han den förste vänsterspelaren som vann U.S. Amateur Championship, vilket gör honom till en av tre spelare som har vunnit US Amateur och NCAA under samma säsong.[7][8][9] Under sina år på universitetet vann Mickelson 16 tävlingar.[10]

År 1991 vann han sin första tävling på PGA Tour som amatör i Northern Telecom Open och han var också den förste amatören som gjorde det sedan Scott Verplank i 1985 års Western Open.[11] Han är i och med den segern den senaste spelaren att som amatör vinna en tävling på PGA Tour.[12]

Professionell karriär[redigera | redigera wikitext]

Mickelson blev proffs 1992 efter sin examen från ASU.[1] I och med sin seger 1991 så hade han spelrättigheter ("Tourkortet") på PGA Tour, vilket gjorde att han slapp kvalificera sig in på den. Samma år anställde Mickelson Jim "Bones" Mackay som sin caddie, vilket skulle bli ett samarbete som höll i 25 år.[13] Mickelson vann flertalet tävlingar under 1990-talet, däribland The International 1993, Phoenix Open 1996 och AT&T Pebble Beach Pro-Am 1998.[1]

Mickelson 2007 efter att ha vunnit Players Championship.

Mickelson hade en mindre roll som sig själv i filmen Tin Cup från 1996.[14]

Mickelson fortsatte att vinna många PGA Tour-tävlingar och före sin seger i The Masters 2004 betraktades han som den bäste spelaren som aldrig vunnit en major. Hans första majorseger kom 2004, när han sänkte en dryg fem meter lång birdieputt på det 72:a hålet för att vinna med ett slag i US Masters.[15] Han blev den tredje vänsterspelaren som vann en major. De andra var nyzeeländaren Bob Charles som vann The Open Championship 1963 och kanadensaren Mike Weir som vann Masters 2003.

Året därefter så vann han 2005 års upplaga av PGA Championship på Baltusrol Golf Club, på -4 under par och 276 slag för att vinna över Steve Elkington och Thomas Bjørn med ett slag.[16] Under våren 2006 vann Mickelson sin andra Masterstitel, när han vann med två slag över Tim Clark.[17] Den segern förde honom till en andraplats på världsrankingen, bakom Tiger Woods.

Veckan innan The Open 2013 spelade Mickelson Scottish Open, vilken han vann efter ett särspel mot Branden Grace.[18] Hans femte och senaste majorseger kom 2013 på Muirfield Golf Links i Skottland, och med segern blev Mickelson även den första spelaren att vinna både Scotish Open och British Open under samma år.[19] Mickelson gjorde fyra birdies på sina sex sista hål för en avslutande runda på 66 slag och för att vinna med tre slag över tvåan Henrik Stenson.[20]

Det kom senare att dröja nästan fem år till sin nästa seger. Men efter att ha besegrat Justin Thomas i ett särspel i WGC-Mexico Championship genom birdie på det första särspelshålet, så vann Mickelson sin första tävling sedan British Open 2013.[21]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Phil Mickelson har haft en liten cameo roll i TV-serien Entourage (TV-serie).[14]

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Majorsegrar[redigera | redigera wikitext]

År Mästerskap Efter 54 hål Resultat Mot par Margin Runner(s)-up Golfbana
2004 Masters Tournament Delad ledning 72-69-69-69=279 -9 1 slag Ernie Els Augusta National
2005 PGA Championship Delad ledning 67-65-72-72=276 -4 1 slag Thomas Bjørn, Steve Elkington Baltusrol Golf Club
2006 Masters Tournament (2) 1 slag bakom 70-72-70-69=281 -7 2 slag Tim Clark Augusta National
2010 Masters Tournament (3) 1 slag bakom 67-71-67-67=272 -16 3 slag Lee Westwood Augusta National
2013 The Open Championship 5 slag bakom 69-74-72-66=281 -3 3 slag Henrik Stenson Muirfield Golf Links

Segrar på PGA Tour[redigera | redigera wikitext]

No. Datum Tävling Mot par Resultat Segermarginal Runner(s)-up
1 Jan 13, 1991 Northern Telecom Open(som amatör) −16 65-71-65-71=272 1 slag Tom Purtzer, Bob Tway
2 Feb 21, 1993 Buick Invitational of California −10 75-69-69-65=278 4 slag Dave Rummells
3 Aug 22, 1993 The International 45 poäng 11-7-11-16 = 45 8 poäng Mark Calcavecchia
4 Jan 9, 1994 Mercedes Championships −12 70-68-70-68=276 Särspel Fred Couples
5 Jan 22, 1995 Northern Telecom Open (2) −19 65-66-70-68=269 1 slag Jim Gallagher, Jr., Scott Simpson
6 Jan 14, 1996 Nortel Open (3) −14 69-66-71-67=273 2 slag Bob Tway
7 Jan 27, 1996 Phoenix Open −15 69-67-66-67=269 Särspel Justin Leonard
8 Maj 12, 1996 GTE Byron Nelson Golf Classic −15 67-65-67-66=265 2 slag Craig Parry
9 Aug 25, 1996 NEC World Series of Golf −6 70-66-68-70=274 3 slag Billy Mayfair, Steve Stricker, Duffy Waldorf
10 Mar 23, 1997 Bay Hill Invitational −16 72-65-70-65=272 3 slag Stuart Appleby
11 Aug 3, 1997 Sprint International (2) 48 poäng 14-13-12-9 = 48 7 poäng Stuart Appleby
12 Jan 11, 1998 Mercedes Championships (2) −17 68-67-68-68=271 1 slag Mark O'Meara, Tiger Woods
13 Aug 17, 1998 AT&T Pebble Beach National Pro-Am −14 65-70-67=202 1 slag Tom Pernice, Jr.
14 Feb 13, 2000 Buick Invitational (2) −18 66-67-67-70=270 4 slag Shigeki Maruyama, Tiger Woods
15 Apr 2, 2000 BellSouth Classic −11 67-69-69=205 Särspel Gary Nicklaus
16 Maj 21, 2000 MasterCard Colonial −12 67-68-70-63=268 2 slag Stewart Cink, Davis Love III
17 Nov 5, 2000 The Tour Championship −13 67-69-65-66=267 2 slag Tiger Woods
18 Feb 11, 2001 Buick Invitational (3) −19 68-64-71-66=269 Särspel Frank Lickliter, Davis Love III
19 Jul 1, 2001 Canon Greater Hartford Open −16 67-68-61-68=264 1 slag Billy Andrade
20 Jan 20, 2002 Bob Hope Chrysler Classic −30 64-67-70-65-64=330 Särspel David Berganio, Jr.
21 Jun 23, 2002 Canon Greater Hartford Open (2) −14 69-67-66-64=264 1 slag Jonathan Kaye, Davis Love III
22 Jan 25, 2004 Bob Hope Chrysler Classic (2) −30 68-63-64-67-68=330 Särspel Skip Kendall
23 Apr 11, 2004 Masters Tournament −9 72-69-69-69=279 1 slag Ernie Els
24 Feb 6, 2005 FBR Open (2) −17 73-60-66-68=267 5 slag Scott McCarron, Kevin Na
25 Feb 13, 2005 AT&T Pebble Beach National Pro-Am (2) −19 62-67-67-73=269 4 slag Mike Weir
26 Apr 4, 2005 BellSouth Classic (2) −8 74-65-69=208 Särspel Arjun Atwal,Rich Beem, Brandt Jobe,

José María Olazábal

27 Aug 15, 2005 PGA Championship −4 67-65-72-72=276 1 slag Thomas Bjørn, Steve Elkington
28 Apr 2, 2006 BellSouth Classic (3) −28 63-65-67-65=260 13 slag Zach Johnson, José María Olazábal
29 Apr 9, 2006 Masters Tournament (2) −7 70-72-70-69=281 2 slag Tim Clark
30 Feb 11, 2007 AT&T Pebble Beach National Pro-Am (3) −20 65-67-70-66=268 5 slag Kevin Sutherland
31 Maj 13, 2007 The Players Championship −11 67-72-69-69=277 2 slag Sergio García
32 Sep 3, 2007 Deutsche Bank Championship −16 70-64-68-66=268 2 slag Arron Oberholser, Brett Wetterich, Tiger Woods
33 Feb 17, 2008 Northern Trust Open −12 68-64-70-70=272 2 slag Jeff Quinney
34 Maj 25, 2008 Crowne Plaza Invitational at Colonial (2) −14 65-68-65-68=266 1 slag Tim Clark, Rod Pampling
35 Feb 22, 2009 Northern Trust Open (2) −15 63-72-62-72=269 1 slag Steve Stricker
36 Mar 15, 2009 WGC-CA Championship −19 65-66-69-69=269 1 slag Nick Watney
37 Sep 27, 2009 The Tour Championship (2) −9 73-67-66-65=271 3 slag Tiger Woods
38 Apr 11, 2010 Masters Tournament (3) −16 67-71-67-67=272 3 slag Lee Westwood
39 Apr 3, 2011 Shell Houston Open −20 70-70-63-65=268 3 slag Chris Kirk, Scott Verplank
40 Feb 12, 2012 AT&T Pebble Beach National Pro-Am (4) −17 70-65-70-64=269 2 slag Charlie Wi
41 Feb 3, 2013 Waste Management Phoenix Open (3) −28 60-65-64-67=256 4 slag Brandt Snedeker
42 Jul 21, 2013 The Open Championship −3 69-74-72-66=281 3 slag Henrik Stenson
43 Mar 4, 2018 WGC-Mexico Championship (2) −16 69-68-65-66=268 Särspel Justin Thomas

Lagframträdanden[redigera | redigera wikitext]

Amatör

  • Walker Cup: 1989, 1991 (seger)
  • Eisenhower Trophy: 1990

Professionell

  • Presidents Cup: 1994 (seger), 1996 (seger), 1998, 2000 (seger), 2003 (delning), 2005 (seger), 2007 (seger), 2009 (seger), 2011 (seger), 2013 (seger), 2015(seger), 2017 (seger)
  • Ryder Cup: 1995, 1997, 1999 (seger), 2002, 2004, 2006, 2008 (seger), 2010, 2012, 2014, 2016 (seger)
  • Alfred Dunhill Cup: 1996 (seger)
  • World Cup: 2002
  • Wendy's 3-Tour Challenge (representerade PGA Tour): 1997 (seger), 2000 (seger)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Phil Mickelson - Official PGA TOUR Profile” (på en). PGATour. https://www.pgatour.com/players/player.01810.phil-mickelson.html. Läst 5 mars 2018. 
  2. ^ Weinman, Sam. ”How good is three majors for Spieth at this point? A closer look - Golf Digest” (på en). Golf Digest. https://www.golfdigest.com/story/british-open-2017-how-good-is-three-majors-for-spieth-at-this-point-a-closer-look. Läst 5 mars 2018. 
  3. ^ Beall, Joel. ”U.S. Open be damned, Phil Mickelson's leaving a winning legacy - Golf Digest” (på en). Golf Digest. https://www.golfdigest.com/story/us-open-be-damned-phil-mickelsons-leaving-a-winning-legacy. Läst 5 mars 2018. 
  4. ^ ”World Golf Rankings - Top 100 - Current #1: Dustin Johnson” (på en). www.golfrankingstats.com. https://www.golfrankingstats.com/. Läst 5 mars 2018. 
  5. ^ World Golf Hall of Fame to induct Mickelson in 2012” (på en). PGATour. https://www.pgatour.com/news/2011/11/10/mickelson-wghof.html. Läst 5 mars 2018. 
  6. ^ [a b] ”USATODAY.com - Phil Sr. prepared son for greatness”. usatoday30.usatoday.com. https://usatoday30.usatoday.com/sports/columnist/oconnor/2005-08-15-oconnor-mickelson_x.htm. Läst 5 mars 2018. 
  7. ^ [a b c] ”Phil Mickelson” (på en-us). Biography. https://www.biography.com/people/phil-mickelson-20639541. Läst 5 mars 2018. 
  8. ^ Fun Facts, Trivia and Biographical Profile of Golfer Phil Mickelson”. ThoughtCo. https://www.thoughtco.com/phil-mickelson-biography-1563757. Läst 5 mars 2018. 
  9. ^ Men Who Have Won the NCAA Golf Championship”. ThoughtCo. https://www.thoughtco.com/ncaa-mens-golf-championship-individual-winners-1565642. Läst 5 mars 2018. 
  10. ^ BIO” (på en-US). Phil Mickelson. https://philmickelson.com/about/bio/. Läst 5 mars 2018. 
  11. ^ ”Eugene Register-Guard - Google News Archive Search”. news.google.com. https://news.google.com/newspapers?id=kPIzAAAAIBAJ&sjid=NOsDAAAAIBAJ&pg=7001,2969192. Läst 5 mars 2018. 
  12. ^ These Golfers Are the Most-Recent Amateur Winners on the Pro Tours”. ThoughtCo. https://www.thoughtco.com/last-amateur-to-win-on-pga-1563328. Läst 5 mars 2018. 
  13. ^ Phil Mickelson, Jim 'Bones' Mackay mutually part ways” (på en-US). Golfweek. 20 juni 2017. http://golfweek.com/2017/06/20/report-phil-mickelson-jim-bones-mackay-part-ways/. Läst 5 mars 2018. 
  14. ^ [a b] ”Phil Mickelson”. IMDb. http://www.imdb.com/name/nm0585311/. Läst 5 mars 2018. 
  15. ^ ”2004: Phil Mickelson wins first major at Masters” (på en). http://www.augusta.com/masters/story/history/2004-phil-mickelson-wins-first-major-masters. Läst 5 mars 2018. 
  16. ^ Crowd Pleaser: Mickelson captures second major at Baltusrol” (på en). Golf.com. http://www.golf.com/tour-and-news/crowd-pleaser-mickelson-captures-second-major-baltusrol. Läst 5 mars 2018. 
  17. ^ Master Craftsman: Mickelson captures second green jacket” (på en). Golf.com. http://www.golf.com/tour-and-news/master-craftsman-mickelson-captures-second-green-jacket. Läst 5 mars 2018. 
  18. ^ Reid, Alasdair (14 juli 2013). ”Scottish Open 2013: Phil Mickelson makes the most of his second opportunity” (på en-GB). ISSN 0307-1235. https://www.telegraph.co.uk/sport/golf/10179119/Scottish-Open-2013-Phil-Mickelson-makes-the-most-of-his-second-opportunity.html. Läst 5 mars 2018. 
  19. ^ Corrigan, James (21 juli 2013). ”The Open 2013: Phil Mickelson wins fifth major title to win 142nd Open at Muirfield by three strokes” (på en-GB). ISSN 0307-1235. https://www.telegraph.co.uk/sport/golf/theopen/10193872/The-Open-2013-Phil-Mickelson-wins-fifth-major-title-to-win-142nd-Open-at-Muirfield-by-three-strokes.html. Läst 5 mars 2018. 
  20. ^ 142nd Open Golf Championship 2013| Golf Channel” (på en). Golf Channel. http://www.golfchannel.com/tours/pga-tour/2013/142nd-open-golf-championship/. Läst 5 mars 2018. 
  21. ^ Mickelson ends drought with playoff win at WGC-Mexico Championship” (på en). PGATour. https://www.pgatour.com/daily-wrapup/2018/03/04/wgc-mexico-championship-phil-mickelson-playoff-win-recap.html. Läst 5 mars 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Majorsegrare genom tiderna
200 olika spelare har vunnit i herrarnas majortävlingar. Phil Mickelson var den 188:e spelaren som vann en major.
1:a 187:e 188:e 189:e 200:e
Willie Park Sr Shaun Micheel Phil Mickelson Todd Hamilton Louis Oosthuizen
Lista över golfens majorsegrare