Pjotr Pekarskij

Pjotr Petrovitj Pekarskij (ryska: Пётр Петрович Пекарский), född 1828, död 1872, var en rysk litteraturvetare.

Pekarskij blev 1863 adjunkt i ryska vetenskapsakademien och 1864 en av dess ledamöter. På grundval av arkivstudier författade han de kulturhistoriska arbetena Markis de Chétardie (1862) med interiörer från kejsarinnorna Annas och Elisabets tid och Dopolnenija k istorii masonstva v Rossii (1868, Bidrag till det ryska frimureriets historia).

Pekarskijs förnämsta verk är Nauka i literatura pri Petrě velikom (1862) och Istorija Akademii nauk, ryska vetenskapsakademiens historia, i två delar till 1764 (1870-73). Bland hans övriga skrifter märks Misterii i starinnyj teatr v Rossii (1857, Mysterierna och den gamla teatern i Ryssland), Predstaviteli kievskoj utjenosti v XVII věkě (1862, Den kievska lärdomens representanter på 1600-talet) och Materialy dlja istorii Zurnalnoj i literaturnoj dějatelnosti Ekateriny II (1863, Material till historien om Katarina II:s publicistiska och litterära verksamhet).

Källor

• Pekarskij, Petr Petrovitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)