Plasmodium falciparum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Plasmodium falciparum
Plasmodium falciparum 01.png
Blodutstryk av Plasmodium falciparum (gametocyter)
Systematik
Domän Eukaryoter
Rike Chromista
Stam Apicomplexa
Klass Aconoidasida
Ordning Haemospororida
Familj Plasmodiidae
Släkte Plasmodium
Vetenskapligt namn
§ 'Plasmodium falciparum'
Auktor William H. Welch, 1897
Synonymer

Oscillaria malariae Laveran, 1881
Plasmodium malariae Marchiafava and Celli, 1885
Laverania malariae Feletti and Grassi, 1890
Ematozoo falciforme Antolisei and Angelini, 1890
Haemamoeba immaculata Grassi, 1891
Haemamoeba laverani Labbe, 1894
Haematozoon falciforme Thayer and Hewetson, 1895
Haematozoon falciparum Welch, 1897
Haemosporidium sedecimanae Lewkowicz, 1897
Haemosporidium undecimanae Lewkowicz, 1897

Haemosporidium vigesimotertianae Lewkowicz, 1897

Plasmodium falciparum är en myggburen parasit som orsakar sjukdomen malaria. Parasiten och sjukdomen har en stor utbredning i världen, främst i tropikerna och utgör ett stort globalt folkhälsoproblem. P.falciparum är en eukaryot encellig parasit och en av fåtal Plasmodium-arter som smittar människor. P. falciparum orsakar den farligaste formen av malaria, med högst dödlighet. Parasiten har en invecklad livscykel med både sexuella och asexuella stadier och genomgår stora förändringar både i myggan och i den infekterade värden[2]. Det stadium som ger upphov till flest symptom är merozoiterna, vilka infekterar röda blodkroppar och leder till att dessa brister, med febertoppar som följd[2].

I dagsläget finns inget vaccin mot malaria, men profylaktisk behandling och förebyggande insatser mot myggor, exempelvis myggnät i drabbade områden, har minskat antalet smittade människor. Behandling med arteminisin i kombination med andra läkemedel (så kallad ACT-behandling) har framgångsrikt använts mot malariainfektion. Men trots god utveckling, finns stora problem med ökad resistensutveckling, vilka på sikt utgör hot mot effektiv behandling[3].

WHO sammanfattar regelbundet uppskattningar om utbredning och förekomsten av malaria i världen. Enligt de senaste beräkningarna uppskattades det år 2015 214 miljoner nya fall av malaria i världen, merparten i Afrika och Sydostasien men även östra Medelhavsområdet[4].

Uppskattningsvis skedde 438 000 dödsfall till följd av malariainfektion. Under perioden 2000 till 2015 sjönk dock antalet nya malariafall med 37% globalt, och med 42% i Afrika. Under samma period minskade dödligheten med 60% globalt och med 66% i Afrika. För första gången, rapporterades inga inhemska fall av malaria i Europa 2015[4].

Barn under fem år är särskilt känsliga för malaria-sjukdom. År 2015, orsakade malaria uppskattningsvis 306 000 dödsfall bland barn under fem år, varav merparten (292 000 barn) i Afrika. I likhet med de generella trenderna minskade barnadödligheten i malaria under perioden 2000 till 2015, med 65% globalt och med 71% i Afrika[4].

Livscykel[redigera | redigera wikitext]

Livscykeln hos alla Plasmodium arter är komplexa. Infektion av P. falciparum hos människan startar med ett bett av en infekterad Anopheles-mygga. Från myggan frisätts sporozoiter från salivkörtlarna och förs ut i blodloppet hos människan. Sporozoiterna söker sig till levern där de infekterar leverceller och omvandlas till ett schizont-stadium och genomgår en asexuell förökning för att slutligen omvandlas till merozoiter. Från infekterade leverceller frisätts hundratals nya merozoiter och sprids i blodomloppet. Merozoiterna infekterar de röda blodkropparna i vilka de förökar sig genom delning. Vissa av parasiterna differentierar sig sedan vidare till sexuella former, så kallade gametocyter. Dessa gametocyter kan tas upp i blodmålet när en oinfekterad mygga suger blod från en infekterad människa. Väl inne i myggan sker en sexuell förökning, dvs han- och hongameterna fuserar och utvecklas till oozygoter, vilka penetrerar myggans tarmepitel och utvecklas till ookineter, vilka i sin tur producerar nya sporozoiter som migrerar till myggans spottkörtlar[5][6].

Evolution[redigera | redigera wikitext]

En hypotes är att Plasmodium utvecklades från parasiter som spreds fekal-oralt, dvs. via avföring till mun men som senare utvecklade en förmåga att infektera tarmväggen. Vid något senare tillfälle utvecklades förmågan att infektera levern och blodkropparna, vilket skulle breda förutsättningar för att senare evolvera förmågan att spridas via myggor[7].

P. falciparum-infekterade myggor är mer riskbenägna än icke-infekterade myggor och biter oftare. En sådan manipulation underlättar spridningen av parasiten mellan olika värdar[8].

Den närmaste släktingen till P. falciparum är Plasmodium reichenowi, en parasit som företrädesvis infekterar schimpanser. Genom fylogenetiska analyser av olika Plasmodium-parasiters arvsmassa har det föreslagits att både P. falciparum och P. reichenowi utvecklades från parasiter hos gorillor[9][10][11]. Men att en uppdelning och utveckling sedan lett till att P. falciparum specialiserat sig på att infektera människor, och P. reichenowi till att infektera schimpanser[12]. Plasmodium vivax och Plasmodium ovale är två andra malariaparasiter som infekterar människa. Släktet Plasmodium är väldigt artrikt och innehåller arter som infekterar däggdjur och andra arter vilka är knutna till fåglar och kräldjur[7]. Sentida analyser visar att förmågan att infektera däggdjur utvecklades endast en gång hos Plasmodium spp[8].


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Coatney GR, Collins WE, Warren M, Contacos PG (1971). ”22 Plasmodium falciparum (Welch, 1897)”. The primate malarias. Division of Parasitic Disease, CDC. Sid. 263. http://stacks.cdc.gov/view/cdc/6538. 
  2. ^ [a b] Campbell, Neil., Reece, Jane., Urry, Lisa., Cain, Michael., Wasserman, Steven., Minorsky, Peter och Jackson, Robert (2015). Biology: A Global Approach (10) 
  3. ^ ”Malaria” (på en-GB). World Health Organization. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs094/en/. Läst 2 maj 2016. 
  4. ^ [a b c] ”Fact Sheet: World Malaria Report 2015” (på en-GB). World Health Organization. http://www.who.int/malaria/media/world-malaria-report-2015/en/. Läst 2 maj 2016. 
  5. ^ Sylvie Manguin et al. Editorial John Libbey (2008). Biodiversity of Malaria in the world. 
  6. ^ Dondorp AM, Pongponratn E, Vit NJ (2004). ”Reduced microcirculatory flow in severe falciparum malaria: pathophysiology and electron-microscopic pathology”. Acta Trop (89). doi:10,1016 / j.actatropica.2003.10.004. 
  7. ^ [a b] Hume, C, C, Jennifer. Lyons, J, Emily. Day, P, Karen (2003). ”Human migration, mosquitoes and the evolution of Plasmodium falciparum”. Parasitol (19). doi:10.1016/s1471-4922(03)00008-4. 
  8. ^ [a b] Weimin Liu., Yingying Li., Gerald H. Learn., Rebecca S. Rudicell., Joel D. Robertson., Brandon F. Keele., Jean-Bosco N. Ndjango., Crickette M. Sanz., David B. Morgan., Sabrina Locatelli., Mary K. Gonder., Philip J. Kranzusch., Peter D. Walsh., Eric Delaporte., Eitel Mpoudi-Ngole., Alexander V. Georgiev., Martin N. Muller., George M. Shaw., Martine Peeters., Paul M. Sharp., Julian C. Rayner & Beatrice H. Hahn (2010). ”Origin of the human malaria parasite Plasmodium falciparum in gorillas”. Nature: sid. 420-425. doi:10.1038/nature09442. 
  9. ^ Rathore, D; Wahl AM Sullivan M., McCutchan TF (2001). A phylogenetic comparison of gene trees constructed from plastid, mitochondrial and genomic DNA of Plasmodium species. "114". sid. 89-94. doi:10.1016/S0166-6851(01)00241-9. 
  10. ^ Yotoko, KSC; C Elisei (2006). ”Malaria parasites (Apicomplexa, Haematozoea) and their relationships with their hosts: is there an evolutionary cost for the specialization?”. Journal of Zoological Systematics and Evolutionary Research 44: sid. 265-273. doi:10.1111/j.1439-0469.2006.00377.x. 
  11. ^ Liu, W; Y Li., GH Läs RS Rudicell., JD Robertson., BF Keele., JN Ndjango., CM Sanz., DB Morgan., S Locatelli., MK Gonder., PJ Kranzusch., PD Walsh., E Delaporte., E Mpoudi-Ngole., AV Georgiev., MN Muller., GM Shaw., M Peeters., PM Sharp., JC Rayner & BH Hahn (2010). ”Origin of the human malaria parasite Plasmodium falciparum in gorillas”. Nature 467. doi:10.1038/nature09442. 
  12. ^ Duval, L; M Fourment., E Nerrienet., D Rousset., SA Sadeuh., SM Goodman., NV Andriaholinirina., M Randrianarivelojosia., RE Paul., V Robert., FJ Ayala & F Ariey (2010). African apes as reservoirs of Plasmodium falciparum and the origin and diversification of the Laverania subgenus. "107". sid. 23. doi:10.1073/pnas.1005435107.