Plasmodium falciparum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Plasmodium falciparum
Blodutstryk av Plasmodium falciparum (gametocyter)
Blodutstryk av Plasmodium falciparum (gametocyter)
Systematik
Domän Eukaryoter
Rike Chromista
Stam Apicomplexa
Klass Aconoidasida
Ordning Haemospororida
Familj Plasmodiidae
Underfamilj Plasmodium
Vetenskapligt namn
§ Plasmodium falciparum
Auktor William H. Welch, 1897
Synonymer

Oscillaria malariae Laveran, 1881
Plasmodium malariae Marchiafava and Celli, 1885
Laverania malariae Feletti and Grassi, 1890
Ematozoo falciforme Antolisei and Angelini, 1890
Haemamoeba immaculata Grassi, 1891
Haemamoeba laverani Labbe, 1894
Haematozoon falciforme Thayer and Hewetson, 1895
Haematozoon falciparum Welch, 1897
Haemosporidium sedecimanae Lewkowicz, 1897
Haemosporidium undecimanae Lewkowicz, 1897

Haemosporidium vigesimotertianae Lewkowicz, 1897

Plasmodium falciparum, är en myggburen parasit som orsakar sjukdomen malaria[2] Parasiten och sjukdomen har en stor utbredning i världen, främst i tropikerna och utgör ett stort globalt folkhälsoproblem. P.falciparum är en eukaryot[3] encellig parasit och en av fåtal Plasmodium-arter som smittar människor. P. falciparum orsakar den farligaste formen av malaria, med högst dödlighet. Parasiten har en invecklad livscykel med både sexuella och asexuella stadier och genomgår stora förändringar både i myggan och i den infekterade värden[4]. Det stadium som ger upphov till flest symptom är merozoiterna, vilka infekterar röda blodkroppar och leder till att dessa brister, med febertoppar som följd[4][5].

I dagsläget finns inget vaccin mot malaria, men profylaktisk behandling och förebyggande insatser mot myggor, exempelvis myggnät i drabbade områden, har minskat antalet smittade människor. Behandling med arteminisin i kombination med andra läkemedel (så kallad ACT-behandling) har framgångsrikt använts mot malariainfektion. Men trots god utveckling, finns stora problem med ökad resistensutveckling, vilka på sikt utgör hot mot effektiv behandling[6].

WHO sammanfattar regelbundet uppskattningar om utbredning och förekomsten av malaria i världen. Enligt de senaste beräkningarna uppskattades det år 2015 214 miljoner nya fall av malaria i världen, merparten i Afrika och Sydostasien men även östra Medelhavsområdet[7].

Uppskattningsvis skedde 438 000 dödsfall till följd av malariainfektion. Under perioden 2000 till 2015 sjönk dock antalet nya malariafall med 37% globalt, och med 42% i Afrika. Under samma period minskade dödligheten med 60% globalt och med 66% i Afrika. För första gången, rapporterades inga inhemska fall av malaria i Europa 2015[7].

Barn under fem år är särskilt känsliga för malaria-sjukdom. År 2015, orsakade malaria uppskattningsvis 306 000 dödsfall bland barn under fem år, varav merparten (292 000 barn) i Afrika. I likhet med de generella trenderna minskade barnadödligheten i malaria under perioden 2000 till 2015, med 65% globalt och med 71% i Afrika[7].

Livscykel[redigera | redigera wikitext]

Livscykeln hos alla Plasmodium arter är komplexa. Infektion av P. falciparum hos människan startar med ett bett av en infekterad Anopheles-mygga. Från myggan frisätts sporozoiter från salivkörtlarna och förs ut i blodloppet hos människan. Sporozoiterna söker sig till levern där de infekterar leverceller och omvandlas till ett schizont-stadium och genomgår en asexuell förökning för att slutligen omvandlas till merozoiter. Från infekterade leverceller frisätts hundratals nya merozoiter och sprids i blodomloppet. Merozoiterna infekterar de röda blodkropparna i vilka de förökar sig genom delning. Vissa av parasiterna differentierar sig sedan vidare till sexuella former, så kallade gametocyter. Dessa gametocyter kan tas upp i blodmålet när en oinfekterad mygga suger bled från en infekterad människa. Väl inne i myggan sker en sexuell förökning, dvs han- och hongameterna fuserar och utvecklas till oozygoter, vilka penetrerar myggans tarmepitel och utvecklas till ookineter, vilka i sin tur producerar nya sporozoiter som migrerar till myggans spottkörtlar[8][9].

Evolution[redigera | redigera wikitext]

En hypotes är att Plasmodium utvecklades från parasiter som spreds fekal-oralt, dvs. via avföring till mun men som senare utvecklade en förmåga att infektera tarmväggen. Vid något senare tillfälle utvecklades förmågan att infektera levern och blodkropparna, vilket skulle breda förutsättningar för att senare evolvera förmågan att spridas via myggor[10].

P. falciparum-infekterade myggor är mer riskbenägna än icke-infekterade myggor och biter oftare. En sådan manipulation underlättar spridningen av parasiten mellan olika värdar[11].

Den närmaste släktingen till P. falciparum är Plasmodium reichenowi, en parasit som företrädesvis infekterar schimpanser. Genom fylogenetiska analyser av olika Plasmodium-parasiters arvsmassa har det föreslagits att både P. falciparum och P. reichenowi utvecklades från parasiter hos gorillor[12][13][14]. Men att en uppdelning och utveckling sedan lett till att P. falciparum specialiserat sig på att infektera människor, och P. reichenowi till att infektera schimpanser[15]. Plasmodium vivax och Plasmodium ovale är två andra malariaparasiter som infekterar människa. Släktet Plasmodium är väldigt artrikt och innehåller arter som infekterar däggdjur och andra arter vilka är knutna till fåglar och kräldjur[10]. Sentida analyser visar att förmågan att infektera däggdjur utvecklades endast en gång hos Plasmodium spp[11].

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Infektion, orsakad av P. falciparum, kan till en början likna symptomen hos en vanlig influensa, med feber, muskelvärk och allmän trötthet, men kan senare utvecklas till svåra, ibland livshotande symptom. Vanligtvis märks de första symptomen först 7-8 efter det att man blivit smittad, men det kan också fördröjas i tid vid profylaktisk antimalaria-behandling.

När symptomen förvärras kan de leda till en malariaattack, vilket vanligen sker när merezoiterna infekterar de röda blodkropparna och får dem att brista. Attacken kännetecknas av feber (mer än 38 grader), vilken kan fluktuera över ett par timmar, huvudvärk, och ibland även diarréer och kräkningar. Har man drabbats av P. falciparum, kan infektionen leda till fortsatta komplikationer[16]. Se tabell nedan.

Neurologiskt Hud Muskulärt Njure Systematiskt Andningsvägar Lever Mage
Huvudvärk Frossa Utmattning Njursvikt Feber Torrhosta Gulsot Illamående
Problem i nervsystemet Svettningar Smärta Leversvikt Kräkningar

[16]

Som sjukdom kan malaria vara okomplicerad eller svår. (Symptom: se ovan). Mer svårupptäckliga symptom kan vara förstoring av mjälte eller lever, ökad andningsfrekvens, mildare blodbrist och mildare gulsot. Om allvarlig organsvikt eller abnormaliteter i blodomloppet/metabolismen inträffar kan en allvarligare grad av malaria ske[17].

Symptom hos svårare malaria kan inkludera andningssvårigheter, koma, förvirring, fokala neurologiska tecken, kramper, svår anemi och död. Mer svårupptäckliga symptom kan vara abnormalitet i blodkoagulering, blod i urin, högre aciditet (syrlighet) i blodet, hypoglykemi (för lågt blodsocker), lågt blodtryck och njursvikt.[17]

Under graviditet kan malaria leda till för tidig födsel eller födsel av barn med låg födelsevikt. Fostret kan smittas av Plasmodium parasiten från modern och därefter utveckla sjukdom. Cerebral malaria (påverkan på det centrala nervsystemet) kan orsaka, speciellt hos små barn, blindhet, dövhet, talsvårigheter, förlamning och rörelsesvårigheter[17].

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Behandling av okomplicerad malaria sker i huvudsak med så kallad artemisinin-baserad kombinationsterapi, (ACT)[18]. ACT är en kombination av ett snabbverkande artemisininderivat med en kort halveringstid och ett långsamverkande läkemedel med en längre halveringstid.[18]

Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar barn och vuxna (inte gravida i första trimestern) en av följande fem ACT som förstahandsbehandling av okomplicerad malaria:[18]

· Artemether + lumefantrine

· Artesunate + amodiaquine

· Artesunate + mefloquine

· Dihydroartemisinin + piperaquine

· Artesunate + sulfadoxine-pyrimethamine

Vilken behandling som är att föredra beror på var i världen smittillfället ägde rum, eftersom P. falciparum i olika regioner har olika grad av resistens mot specifika artemisininer[19]. Artemisininets roll i behandlingen är att snabbt slå ut majoriteten av parasiterna i blodcellerna och sedan låta det kombinerade läkemedlet slå ut de parasiter som klarat sig undan[18]. På så sätt gör en ACT behandling det svårt för parasiten att bli resistent mot alla ingående delar av läkemedlet[18]. Kortare behandling än 3 dagar rekommenderas inte då det finns en chans att parasiten överlever och hinner sprida sig till nya myggor, och därigenom eventuellt ge upphov till en generation resistenta parasiter[18].

WHO rekommenderar kvinnor i första trimestern att behandlas med en kombination av kinin och klindamycin istället för ACT[18]. Denna behandling ska tas i 7 dagar[18]. Skulle denna behandling inte lyckas bota patienten, används istället den ACT som är effektivast för patienten[18]. Gravida kvinnor efter första trimestern kan använda en ACT behandling utan risk för att det ska påverka fostret[18].

Behandling med ACT har en >95% chans att bota patienten helt från parasiten. Skulle symptomen från parasiten komma tillbaka inom 28 dagar kan man istället behandla patienten med[18]:

· Artesunate + tetracycline, eller doxycycline, eller klindamycin.

· Kinine + tetracycline, eller doxycycline, eller klindamycin.

Dessa behandlingar har en större risk att misslyckas och rekommenderas därför inte som förstahandsval[18]. Denna sekundära behandling tas i 7 dagar[18]. Skulle symptom från parasiten återkomma efter 28 dagar behöver man även ställa en ny diagnos för att utröna ifall man fått en ny infektion eller om det är samma som den man hade tidigare[18]. Är smittan den samma som från ursprungssmittan bör man byta ACT kombination[18].

Doseringen av ACT behandling beror på vilken kombination av läkemedel som ingår i kombinationen, samt efter patientens vikt. Behandlingen tas oralt i de flesta fallen[18]. Skulle kräkningar förhindra en patient att förtära läkemedlen kan man istället inta behandlingen rektalt till dess kräkningar upphör och därefter gå över till oral medicinering[18]. För att ACT behandlingen ska vara så effektiv som möjligt är det viktigt att man följer anvisningarna för dosering för att undvika att parasiten överlever behandlingen och utvecklar resistens mot läkemedlet[20].

Får man inte behandling i ett tidigt skede efter infektionen av P. falciparum kan man utveckla svårartad malaria och behöva parenteral vård genom intravenösa infusioner (dropp) eller intramuskulärt i 24 timmar[18]. Parenteral behandling sker i första hand med artesunate, alternativt artemether ifall artesunate inte finns tillgängligt[18]. Därefter återgår man till en 3 dagar behandling med ACT[18].

Behandling med ACT har varit väldigt framgångsrik och räddat miljontals med liv[21]. Tillsammans med förebyggande åtgärder har man sänkt dödligheten av malaria med 47% mellan åren 2000 och 2013[21]. Man har även lyckats sänka antalet smittade av parasiten med 26%[21]. Forskaren som upptäckte egenskapen hos artemisinin heter Youyou Tu som tilldelades nobelpriset i fysiologi eller medicin 2015 för sin upptäckt[21].

Vaccination[redigera | redigera wikitext]

Idag finns det inget vaccin tillgängligt mot malaria orsakat av P. falciparum[22]. Ett vaccin vid namn RTS,S/AS01är under utveckling vilket har kommit längre än någon annan vaccinkandidat för P. falciparum-malaria[23]. Man har nyligen avklarat fas III tester med positiva resultat[22]. Men det återstår fortfarande flera tester innan vaccinet får ett godkännande och man räknar med att eventuellt ha ett vaccin klart för användning i större omfattning först inom åren 2018-2020[22].

Referenslista[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Coatney GR, Collins WE, Warren M, Contacos PG (1971). ”22 Plasmodium falciparum (Welch, 1897)”. The primate malarias. Division of Parasitic Disease, CDC. Sid. 263. http://stacks.cdc.gov/view/cdc/6538. 
  2. ^ ”Wikipedia Malaria (2016)”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Malaria. Läst 28 april 2016. 
  3. ^ Eukaryoter” (på sv). Wikipedia. https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Eukaryoter&oldid=34066797. Läst 2 maj 2016. 
  4. ^ [a b] Campbell, Neil., Reece, Jane., Urry, Lisa., Cain, Michael., Wasserman, Steven., Minorsky, Peter och Jackson, Robert (2015). Biology: A Global Approach (10) 
  5. ^ ”Wikipedia Apicomplexa”. https://sv.wikipedia.org/wiki/Apicomplexa. Läst 28 april 2016. 
  6. ^ ”Malaria” (på en-GB). World Health Organization. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs094/en/. Läst 2 maj 2016. 
  7. ^ [a b c] ”Fact Sheet: World Malaria Report 2015” (på en-GB). World Health Organization. http://www.who.int/malaria/media/world-malaria-report-2015/en/. Läst 2 maj 2016. 
  8. ^ Sylvie Manguin et al. Editorial John Libbey (2008). Biodiversity of Malaria in the world. 
  9. ^ Dondorp AM, Pongponratn E, Vit NJ (2004). ”Reduced microcirculatory flow in severe falciparum malaria: pathophysiology and electron-microscopic pathology”. Acta Trop (89). doi:10,1016 / j.actatropica.2003.10.004. 
  10. ^ [a b] Hume, C, C, Jennifer. Lyons, J, Emily. Day, P, Karen (2003). ”Human migration, mosquitoes and the evolution of Plasmodium falciparum”. Parasitol (19). doi:10.1016/s1471-4922(03)00008-4. 
  11. ^ [a b] Weimin Liu., Yingying Li., Gerald H. Learn., Rebecca S. Rudicell., Joel D. Robertson., Brandon F. Keele., Jean-Bosco N. Ndjango., Crickette M. Sanz., David B. Morgan., Sabrina Locatelli., Mary K. Gonder., Philip J. Kranzusch., Peter D. Walsh., Eric Delaporte., Eitel Mpoudi-Ngole., Alexander V. Georgiev., Martin N. Muller., George M. Shaw., Martine Peeters., Paul M. Sharp., Julian C. Rayner & Beatrice H. Hahn (2010). ”Origin of the human malaria parasite Plasmodium falciparum in gorillas”. Nature: sid. 420-425. doi:10.1038/nature09442. 
  12. ^ Rathore, D; Wahl AM Sullivan M., McCutchan TF (2001). A phylogenetic comparison of gene trees constructed from plastid, mitochondrial and genomic DNA of Plasmodium species. "114". sid. 89-94. doi:10.1016/S0166-6851(01)00241-9. 
  13. ^ Yotoko, KSC; C Elisei (2006). ”Malaria parasites (Apicomplexa, Haematozoea) and their relationships with their hosts: is there an evolutionary cost for the specialization?”. Journal of Zoological Systematics and Evolutionary Research 44: sid. 265-273. doi:10.1111/j.1439-0469.2006.00377.x. 
  14. ^ Liu, W; Y Li., GH Läs RS Rudicell., JD Robertson., BF Keele., JN Ndjango., CM Sanz., DB Morgan., S Locatelli., MK Gonder., PJ Kranzusch., PD Walsh., E Delaporte., E Mpoudi-Ngole., AV Georgiev., MN Muller., GM Shaw., M Peeters., PM Sharp., JC Rayner & BH Hahn (2010). ”Origin of the human malaria parasite Plasmodium falciparum in gorillas”. Nature 467. doi:10.1038/nature09442. 
  15. ^ Duval, L; M Fourment., E Nerrienet., D Rousset., SA Sadeuh., SM Goodman., NV Andriaholinirina., M Randrianarivelojosia., RE Paul., V Robert., FJ Ayala & F Ariey (2010). African apes as reservoirs of Plasmodium falciparum and the origin and diversification of the Laverania subgenus. "107". sid. 23. doi:10.1073/pnas.1005435107. 
  16. ^ [a b] ”Malariaparasiten Plasmodium Falciparum”. www.euroclinix.se. http://www.euroclinix.se/plasmodium-falciparum.html. Läst 2 maj 2016. 
  17. ^ [a b c] ”Plasmodium Falciparum - Malaria”. www.parasitesinhumans.org. http://www.parasitesinhumans.org/plasmodium-falciparum-malaria.html. Läst 2 maj 2016. 
  18. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] ”Guidelines for the treatment of malaria”. 2015. sid. 10-14, 32-58. http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/162441/1/9789241549127_eng.pdf?ua=1&ua=1. Läst 28 april 2016. Okänd parameter ISBN
  19. ^ ”WHO | Q&A on artemisinin resistance”. who.int. http://who.int/malaria/media/artemisinin_resistance_qa/en/. Läst 2 maj 2016. 
  20. ^ ”WHO | Q&A on artemisinin resistance”. who.int. http://who.int/malaria/media/artemisinin_resistance_qa/en/. Läst 2 maj 2016. 
  21. ^ [a b c d] ”Avermectin and Artemisinin - Revolutionary Therapies against Parasitic Diseases”. The nobel assembly at Karolinska Institutet. 2015. sid. 6. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/medicine/laureates/2015/advanced-medicineprize2015.pdf. Läst 28 april 2016. 
  22. ^ [a b c] ”Malaria vaccine development” (på en-GB). World Health Organization. http://www.who.int/malaria/areas/vaccine/en/. Läst 2 maj 2016. 
  23. ^ ”Questions and answers on malaria vaccines” (på en-GB). World Health Organization. http://www.who.int/immunization/research/development/malaria_vaccine_qa/en/. Läst 2 maj 2016.