Privilege – idol och rebell
| Privilege – idol och rebell (Privilege) | |
| Genre | Drama |
|---|---|
| Regissör | Peter Watkins |
| Producent | John Heyman |
| Manus | Norman Bogner |
| Medverkande | Paul Jones Jean Shrimpton |
| Originalmusik | Mike Leander |
| Fotograf | Peter Suschitzky |
| Klippning | John Trumper |
| Premiär | 28 februari 1967 |
| Speltid | 103 minuter |
| Land |  Storbritannien |
| Språk | engelska |
| IMDb SFDb Elonet | |
Privilege – idol och rebell (engelska: Privilege) är en brittisk dramafilm från 1967 i regi av Peter Watkins, med Paul Jones och Jean Shrimpton i huvudrollerna. Den utspelar sig i ett framtida förtryckarsamhälle där en popsångare och tonårsidol får nog av hur han används av regimen i propagandasyfte. Filmen är en fiktiv dokumentärfilm. En viktig stilistisk förebild var dokumentären Lonely boy, där Paul Ankas liv som tonårsidol skildras.[1]
Handling[redigera | redigera wikitext]
I en nära framtid har Storbritanniens två politiska block gjort en överenskommelse för att kunna kväsa all opposition. Steven Shorter är landets populäraste popsångare och används av regimen för att avleda massan från politisk aktivitet. Han övervakas dygnet runt och ledsagas av en manager, en PR-agent, en skivbolagschef och en finansiär.
Efter en överenskommelse mellan regeringen och landets kyrkor tas en ny stil fram åt Shorter, som genom en messiansk persona hoppas kunna göra befolkningen ännu mindre intresserad av oppositionsyttringar. Den nya stilen lanseras vid en stor arenakonsert med militaristisk inramning och ett budskap om vikten av politisk konformitet. Efteråt ser Shorter upptagningar från konserten och blir äcklad och ursinnig.
Under en prisceremoni bryter Shorter samman och skäller ut publiken som inte lyckats se igenom hans charad. Allmänheten reagerar negativt på detta och Shorters popularitet dalar snabbt. Hans musik blir bannlyst och han förbjuds att uppträda offentligt.
Medverkande[redigera | redigera wikitext]
.jpg)
- Paul Jones som Steven Shorter
- Jean Shrimpton som Vanessa Ritchie
- Mark London som Alvin Kirsch
- Max Bacon som Julie Jordan
- Jeremy Child som Martin Crossley
- William Job som Andrew Butler
Visningar[redigera | redigera wikitext]
Filmen hade brittisk premiär den 28 februari 1967.[2] Den hade Sverigepremiär den 4 september 1967.[3]
Eftermäle[redigera | redigera wikitext]
En av sångerna från filmen spelades in av Patti Smith under titeln Privilege (set me free), som finns på albumet Easter från 1978. Smiths version nådde plats 72 på den brittiska singellistan.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Gomez, Joseph A. (1979) (på engelska). Peter Watkins. Twayne publishers. sid. 76. ISBN 0805792678
- ^ Scovell, Adam (28 februari 2017). ”The 50-year-old British film with a chilling warning for today: Peter Watkins’ Privilege” (på engelska). Brittiska filminstitutet. http://www.bfi.org.uk/news-opinion/news-bfi/features/privilege-peter-watkins-anniversary. Läst 28 juni 2017.
- ^ ”Privilege (1967)”. Svensk filmdatabas. Svenska filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=13299&type=MOVIE&iv=Shows. Läst 28 juni 2017.
- ^ ”Patti Smith Chart History” (på engelska). The Official UK Charts Company. https://www.officialcharts.com/artist/16835/patti-smith-group/. Läst 28 mars 2021.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Filmens presentation på regissörens hemsida (engelska)