Rödahavsvävare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rödahavsvävare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Al-habbak.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljVävare
Ploceidae
SläktePloceus
ArtRödahavsvävare
P. galbula
Vetenskapligt namn
§ Ploceus galbula
AuktorRüppell, 1840
Hitta fler artiklar om fåglar med

Rödahavsvävare[2] (Ploceus galbula) är en fågel i familjen vävare inom ordningen tättingar,[3] förekommande på båda sidor om södra Röda havet.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Rödahavsvävaren är en medelstor vävare med en kroppslängd på 14 centimeter. Hane i häckningsdräkt har en smal kastanjefärgad, i vissa ljus svart, ansiktsmask som sträcker sig tvärs över pannan samt orangeröda ögon. Den är lysande gul på hjässan, nacken och undersidan. Honan liknar sahelvävaren (P. vitellinus) men har mörka, inte röda ögon. Utanför häckningstid är både hona och hane gul ovan och på strupen, över bröstet beige.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Rödahavsvävaren har långa, typiska vävarserier som avslutas med en utdragen snarkning och ett distinkt metalliskt tjatter.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Rödahavsvävaren förekommer från nordöstra och östra Sudan, norra Eritrea (inklusive Dahlakarkipelagen), centrala och nordöstra Etiopien, Djibouti, norra Somalia och södra Arabiska halvön i sydvästra Saudiarabien, Jemen och västra Oman.[5] Ett gammalt fynd finns även från nordöstra Kenya.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer på kustnära slätter samt i arid savann, jordbruksområden och trädgårdar,[5] från havsnivån upp till 2000 meters höjd.[1] Den födosöker i små eller stora flockar efter frön och säd.[5]

الحباك.jpg

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Rödahavsvävaren har ett polygynt häckningsbeteende och häckar med upp till tre honor och bygger upp till åtta sfäriska bon i en koloni. I en och samma koloni kan flera hanar förekomma, i Jemen mellan fyra och 50 bon sammanlagt. Bona vävs från gräs och långa remsor av palmblad. Honan lägger två till tre ägg av varierande färg som hon ensam ruvar. De första fyra dagarna efter kläckning matar honan ungarna på egen hand, men därefter bidrar även hanen.[6]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt mycket vanlig.[7][8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Ploceus galbula Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Redman, Nigel; Stevenson, Terry; Fanshawe, John (2016). Birds of the Horn of Africa: Ethiopia, Eritrea, Djibouti, Somalia, and Socotra. Bloomsbury. ISBN 9780691172897 
  5. ^ [a b c d] Craig, A. (2018). Rüppell's Weaver (Ploceus galbula). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61023 3 oktober 2018).
  6. ^ Weaver Wednesday [17: Rüppell's Weaver]
  7. ^ Ash, J. S.; Miskell, J. E. 1998. Birds of Somalia. Pica Press, Robertsbridge, U.K.
  8. ^ Fry, C. H.; Keith, S. 2004. The birds of Africa vol. VII. Christopher Helm, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]