Hoppa till innehållet

Refused

Från Wikipedia
Version från den 28 januari 2014 kl. 17.59 av Maundwiki (Diskussion | Bidrag) (fixad wikilänk)
Refused
Dennis Lyxzén i Refused, juni 2012.
BakgrundSverige Umeå
GenreHardcore
År som aktiva1992-1998, 2012
SkivbolagBurning Heart Records, Epitaph Records, Desperate Fight Records
WebbplatsOfficiell webbplats
Medlemmar
Dennis Lyxzén
David Sandström
Jon Brännström
Kristofer Steen

Refused är ett svenskt hardcoreband från Umeå som existerade främst under 1992-1998 men har återförenats för ett antal spelningar världen över under 2012.

Historia

Bandet bildades i Umeå i januari 1992 med Dennis Lyxzén, David Sandström, Pär Jaktholm och Jonas Lidgren som medlemmar. De blev väldigt omtalade för sina revolutionära texter som främst handlade om marxism, djurrätt och så kallat straight edge, ett liv fritt från alkohol och andra droger.

De släppte sin första demo Refused 1992, först av ytterligare en demo, Operation Headfirst, släppt samma år. 1993 utkom bandets debut-EP This Is the New Deal.

1994-95

Refused släppte debutalbumet This Just Might Be... the Truth 1994. Skivan utgavs av Startrec i Sverige och We Bite i USA och innehöll totalt tolv låtar. Allmusic.com gav betyget 4/5 och skrev att albumet etablerade Refused som ett formidabelt, om inte ledande, hardcore-band i 1990-talets hardcore-scen.[1] I anslutning till albumet släpptes EP-skivan Pump the Brakes, vilken innehöll två låtar från albumet samt två tidigare outgivna spår.[2]

Lite senare samma år utkom EP:n Everlasting. Skivan gavs ut av Startrec i Sverige, We Bite i Tyskland samt av Equal Vision Records i USA. Everlasting innehöll sju låtar och utmärktes av ett mer utpräglat metalsound än tidigare alster. De politiska texterna var dock lika närvarande som tidigare. Allmusics recensent Vincent Jeffries gav betyget 3/5 och menade att vissa av låtarna var jämförbara med den, som han såg det, bästa amerikanska hardcoremusiken.[3] Titelspåret "Everlasting" fanns även med på Desperate Fight Records-samlingen Straight Edge as Fuck I.[4]

Refused grammisnominerades i kategorin "Årets hårdrock" 1995.[5] Samma år medverkade bandet på flera samlingsskivor, däribland Prince-covern "Let's Go Crazy" på samlingen Purple Pain (Dolores Recordings), med "Cheap" på Straight Edge as Fuck II (Desperate Fight Records) och "Hate Breeds Hate" på Cheap Shots Vol. 1 (Burning Heart Records). Den sistnämnda var en låt tagen från debut-EP:n This Is the New Deal.[6] En split-EP tillsammans med Randy, Refused Loves Randy, utgavs också, där de två banden tolkade varandras låtar. Skivan utgavs av Startrec.[7]

Songs to Fan the Flames of Discontent

Refuseds andra fullängdare Songs to Fan the Flames of Discontent utgavs i juni 1996, i Sverige av Startrec och i USA av Victory Records. Skivan utmärktes av ett mer metalinspirerat sound än dess föregångare. Allmusics recensent menade att skivan i vissa låtar ligger nära death metal.[8]

Senare samma år släpptes EP-skivan Rather Be Dead på Startrec. Skivan innehöll en låt från Songs to Fan the Flames of Discontent ("Rather Be Dead"), samt fyra tidigare outgivna låtarna. Bland dessa återfinns låten "Jag äter inte mina vänner", en låt skriven av Thomas Di Leva och framförd tillsammans med Refused samt The Prodigy-covern "Voodoo People".[9] Samma år bidrog Refused även med en cover på The Misfits-låten "Bullet" till tributskivan Children in Heat (Hellbound Heart Recordings).[2]

The edsting band

Den 9 februari 1998 släpptes Refuseds tredje och sista studioalbum, The Shape of Punk to Come. Skivan markerade en tydlig förändring i bandets musikaliska inriktning, där bandets tidigare hardcore- och metalsound nu sammanförts med andra musikstilar som jazz, electronica, pop och rock. Bandets sångare kommenterade albumet på följande vis "Vi har valt att intellektualisera vår musik så mycket det bara går. På rent teoretisk basis har vi suttit och planerat fram de bästa låtarna. Jobbat utifrån teorier istället för riff".[5] Gitarristen Jon Brännström beskrev skivan som "Refused möter The Prodigy".[10]

Skivan släpptes av Burning Heart Records i Europa och av Epitaph Records i USA.[11] Den hyllades av kritikerna när den kom ut. Tidningen Terrorizer gav skivan högsta beytg (5/5) och Allmusic.com 4,5/5.[12] I Sverige gav Dagensskiva.com betyget 8/10 och beskrev albumet som "en skiva som var så långt ifrån punk att den blev sjukt mycket punk."[10] The Shape of Punk to Come hamnade på en trettondeplats på tidningen Kerrang!s lista över de femtio mest inflytelsrika albumen genom tiderna.[13]

Uppbrottet

Hösten 1998 befann sig Refused på en USA-turné. Den 6 oktober spelade de i Harrisonburg, Virginia och fyra låtar in i konserten stormade polisen lokalen. Uppretade grannar hade tidigare under kvällen tillkallat polis flera gånger då de upplevde konserten som störande. När Refused börjat spela fick polisen nog av arrangörernas brutna löften om att avbryta tillställningen och beslutade att upplösa den. När Refused började spela låten "Rather Be Dead" dök polismännen upp i lokalen och precis när Lyxzén skulle börja sjunga refrängen drogs kontakterna till förstärkarna ut. Bandet tvingades lämna scenen medan publiken skrek "rather be alive" (textutdrag ur låten "Rather Be Dead"), vilket man fortsatte med till dryga halvtimmen efter att strömmen hade brutits.[5]

En vecka efter den avbrutna konserten i Harrisonburg skickades ett pressmeddelande kallat Refused Are Fucking Dead ut till den svenska pressen där bandet förklarade att de hade upplösts. I detta krävde medlemmarna att pressen skulle bränna alla kort på bandet för att de skulle "slippa bli torterade med minnen av en svunnen tid". Meddelandet avslutades med orden "Refused är döda - länge leve Refused".[5] Bandet svor även att aldrig mer spela tillsammans. I pressmeddelandet står även att bandet upplösts redan den 26 september 1998 i Atlanta, Georgia, men att spelningen i Harrisonburg var ett sista försök att "bryta den linjära tidslinje som det moderna produktionssättet påtvingat oss".[14]

I en intervju sa gitarristen Kristofer Steen att bandets andra gitarrist Jon Brännström efter Atlanta-spelningen sagt att han inte kunde hantera turnerandet längre och att bandet därefter haft ett stort gräl. Vissa menar att uppbrottet berodde på en konflikt mellan Lyxzén och resten av bandet.[15]

Eftermäle

Året 2003 placerade den brittiska hårdrockstidningen Kerrang bandets sista album The Shape of Punk to Come på plats nummer tretton på sin lista över 50 Most Influential Albums of All Time. Refused är det enda svenska bandet på listan.[13]

2011 spelade det amerikanska thrash metal-bandet Anthrax in Refuseds största hit "New Noise" till sitt studioalbum Worship Music.

Umeå kommuns kulturhuvudstadsutskott har planer på att låta rekomponera musik från The Shape of Punk to Come som en del av Kulturhuvudstadsåret 2014.[16]

Bandets ena gitarrist Kristofer Steen är nu regissör och gjorde dokumentären Refused Are Fucking Dead där man får följa bandet under deras sista turné. Dokumentären släpptes 2006 på DVD på Burning Heart Records.

Dennis Lyxzén och David Sandström spelade tillsammans i hardcorebandet AC4 från 2008 fram till och med 2011[17] då Sandström fick sparken.[18]


Återförening

I januari 2012 meddelades att Refused kommer att tillfälligt återförenas för ett begränsat antal spelningar under året. Via den officiella hemsidan meddelades speltillfällen, däribland Coachella Music & Arts Festival 13 och 20 april, samt Way Out West 9-11 augusti. Lyxzén kallade det själv inte för en återförening och lät meddela att han snart skulle återgå till sina andra projekt AC4 och Invasionen.

Den 29 februari 2012 gjorde bandet en spelning på Scharinska villan i Umeå, som utgjorde starten på deras återföreningsturné.[19]

Till slut blev det en världsturné med 84 konserter,[20] däribland Rock am Ring, Ruisrock, Roskilde Festival, Groezrock, Download Festival, Rock for People, Primavera Sound, Hellfest, Fuji Rock Festival, Øyafestivalen och Pukkelpop. Bandets framträdande hyllades av både press och kollegor som Duff McKagan.[21]

De sista spelningarna skedde också i Umeå, först en officiell avslutning den 15 december, följt av ytterligare en hemlig spelning inför 300 inbjudna vänner tidigt på morgonen den 16.

Refused belönades efter turnén med Manifestgalans pris för Årets live.[22] Den 22 februari 2013 fick bandet ta emot Regeringens hederspris för musikexport. Under tacktalet kallade de regeringens politik för fientlig för kulturarbetare och sa Det är ganska fräckt egentligen att dela ut ett pris till något de håller på att slå sönder.[23] Mottagandet av priset orsakade viss kritik både inom bandet och från en riksdagsledamot.[24][25]


Medlemmar

Slutgiltig sättning

Tidigare medlemmar

Diskografi

Album

EP

Samlingsskivor

Demo

Relaterade grupper

Referenser

  1. ^ Anderson, Jason. ”This Just Might Be the Truth”. Allmusic.com. http://www.allmusic.com/album/this-just-might-be-the-truth-r272829. Läst 3 januari 2012. 
  2. ^ [a b] ”Discography”. Discogs.com. http://www.discogs.com/artist/Refused. Läst 3 januari 2012. 
  3. ^ Jeffries, Vincent. ”Everlasting”. Allmusic.com. http://www.allmusic.com/album/everlasting-r257974. Läst 3 januari 2012. 
  4. ^ ”Straight Edge as Fuck I”. Discogs.com. http://www.discogs.com/Various-Straight-Edge-As-Fuck/release/1307631. Läst 9 oktober 2011. 
  5. ^ [a b c d] Lundell, Kristin. ”Mellan musik och politik”. Svensk musik. http://svenskmusik.org/sv/artikel/mellan-musik-och-politik/. Läst 3 januari 2012. 
  6. ^ ”Compilations”. Discogs.com. http://www.discogs.com/artist/Refused#t=Appearances_Compilations&q=&p=1. Läst 3 januari 2012. 
  7. ^ ”Refused”. Svensk mediedatabas. http://smdb.kb.se/catalog/search?q=refused&x=0&y=0. Läst 3 januari 2012. 
  8. ^ Anderson, Jason. ”Songs to Fan the Flames of Discontent”. Allmusic.com. http://www.allmusic.com/album/songs-to-fan-the-flames-of-discontent-r272828/review. Läst 3 januari 2012. 
  9. ^ ”Rather Be Dead”. Discogs.com. http://www.discogs.com/Refused-Rather-Be-Dead-EP/release/382302. Läst 3 januari 2012. 
  10. ^ [a b] Jakobsson, Anders (10 november 2001). ”Näst bäst”. Dagensskiva.com. http://dagensskiva.com/2001/11/10/refused-the-shape-of-punk-to-come/. Läst 3 januari 2012. 
  11. ^ ”The Shape of Punk to Come”. Discogs.com. http://www.discogs.com/Refused-The-Shape-Of-Punk-To-Come-A-Chimerical-Bombination-In-12-Bursts/master/77278. Läst 3 januari 2012. 
  12. ^ Butler, Blake. ”The Shape of Punk to Come”. Allmusic.com. http://www.allmusic.com/album/the-shape-of-punk-to-come-r378774. Läst 3 januari 2012. 
  13. ^ [a b] ”The Shape of Punk to Come”. Burning Heart Records. http://www.burningheart.com/bands/index.php?id=163. Läst 3 januari 2012. 
  14. ^ ”Pressmeddelande”. Burning Heart Records. http://www.burningheart.com/bands/index.php?id=233&bio=1. Läst 3 januari 2012. 
  15. ^ ”Kristofer Steen (Refused)”. Buddyhead. http://www.buddyhead.com/2002/05/31/interview-with-kristofer-steen-of-refused/. Läst 3 januari 2012. 
  16. ^ ”Årstidskonserter med musik av Refused och Beethoven”. Umeå 2014. 30 september 2011. http://www.umea2014.se/arkivnyheter/arstidskonsertermedmusikavrefusedochbeethoven.5.232bb3eb132b9e0c2ca800022365.html. Läst 13 januari 2012. 
  17. ^ ”AC4 Myspace”. myspace.com.com/ac4hc. 15 juni 2011. http://myspace.com/ac4hc. Läst 24 februari 2013. 
  18. ^ ”Ac4 inspelning 4e maj i snöstorm.”. Twitter.com/Lyxzenofficial. 4 maj 2012. http://twitter.com/Lyxzenofficial/status/198499199795466240. Läst 24 februari 2013. 
  19. ^ ”Refused-sångaren: "Vi återförenas inte" - kultur & nöje”. svt.se. 25 januari 2012. http://svt.se/2.27170/1.2688331/refused-sangaren_vi_aterforenas_inte. Läst 25 januari 2012. 
  20. ^ ”So, it has been...”. facebook.com/pages/Dennis-Lyxzen/139772912749241. 19 februari 2013. http://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=489571537769375&id=139772912749241. Läst 24 februari 2013. 
  21. ^ ”Duff McKagan: Refused Aren't Dead, They're Killing!”. seattleweekly.com. 6 september 2012. http://blogs.seattleweekly.com/reverb/2012/09/duff_mckagan_refused_arent_dea.php. Läst 24 februari 2013. 
  22. ^ ”Refused tog livepriset på Manifest”. hd.se. 9 februari 2013. http://hd.se/noje/2013/02/09/refused-tog-livepriset-pa-manifest/. Läst 11 februari 2013. 
  23. ^ ”Refused får regeringens pris - sågar deras politik”. http://sverigesradio.se. 22 februari 2013. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5452941. Läst 24 februari 2013. 
  24. ^ ”Refused oense efter pris”. http://vk.se. 26 februari 2013. http://www.vk.se/808985/refused-oense-efter-pris. Läst 10 april 2013. 
  25. ^ ”Riksdagsledamot kritiserar Refused”. http://vk.se. 26 februari 2013. http://www.vk.se/809529/riksdagsledamot-kritiserar-refused. Läst 10 april 2013. 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Refused&oldid=24682929”