Roms skövling (455)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Roms skövling den 2 till 16 juni 455 ägde rum sedan vandalerna under Geiserik hade besegrat den västromerske kejsaren Petronius Maximus. Det råder motstridiga uppgifter om hur skövlingen gick till. Ett avtal ska ha slutits mellan Leo I och Geiserik, där den senare gått med på att inte förstöra staden om han blev insläppt, något han ska ha gått med på. Vissa författare har därför tolkat skövlingen som mild, och uppgivit att inga massakrer eller större förstörelse inträffade. Det finns dock samtida uppgifter om att många skeppslaster romare togs som slavar under skövlingen, och att kejsarinnan Licinia Eudoxia och hennes döttrar togs som fångar och fördes bort. Flera verk av förstörelse blev också dokumenterade, så som avlägsnande av bronstaket från Jupitertemplet och annan förstörelse, som givit upphov till namnet "vandalism". På grund av skövlingens längd på flera dagar, har det också tagits som tecken på att vandalernas plundring av Rom var betydligt värre än västgoternas år 410.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.