Hoppa till innehållet

Leo I (påve)

Från Wikipedia
Leo I
Påve
Herrera mozo San León magno Lienzo. Óvalo. 164 x 105 cm. Museo del Prado.png
Helige Leo den store.
Målning av Francisco Herrera den yngre.
KyrkaRomersk-katolska kyrkan
StiftRoms stift
StiftsstadRom
Påve från29 september 440
Påve till10 november 461
Påve i 21 år, 1 månad och 12 dagar
FöreträdareSixtus III
EfterträdareHilarius
Persondetaljer
FöddLeo
cirka 391
Toscana, Romerska kejsardömet
Död10 november 461
Rom, Västromerska riket
Nationalitetromare
FöräldrarQuintianus eller Quintilianus
Helgonförklarad
Helgondag10-11 november Romersk-katolska kyrkan, Anglikanska kyrkogemenskapen)
18 februari (Ortodoxa kyrkor)
Vördas inomRomersk-katolska kyrkan
Anglikanska kyrkogemenskapen
Ortodoxa kyrkor
Orientaliska ortodoxa kyrkor
HelgontitelPåve, kyrkolärare
Attributpåvlig dräkt
påvekrona
stav eller processionskors
Skyddshelgon förCairano, Metaponto
HelgedomPeterskyrkan

Leo I, Leo den store, född omkring år 400 i Toscana, död 10 november 461 i Rom, var påve från den 29 september 440 till sin död den 10 november 461. Han utnämndes 1754 till kyrkolärare. Leo I vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan. Hans helgondag firades tidigare 28 juni, då hans reliker överfördes till Peterskyrkan. I dag är hans helgondag densamma som hans dödsdag, den 10 november.

Leos födelseår är okänt; han föddes enligt Liber Pontificalis i Toscana som son till en Quintianus och tillhörde den romerska aristokratin. Leo erhöll officiellt välde över alla kyrkor i väst, genom en kejserlig proklamation år 445.[1] Genom sin skrivelse (tomos) till konciliet i Chalkedon år 451 avgjorde han utformningen av mötets kristologi, att i Kristus är två naturer (den mänskliga och den gudomliga) förenade i en person. Däremot motsatte sig Leo den höga rang som kyrkomötet tilldelade patriarken av Konstantinopel.

Enligt sägnen skall Leo ha förmått hunnerkungen Attila att skona Rom och sluta fred 452. Detta möte har förevigats av bland andra Rafael, i en känd fresk i Stanza d'Eliodoro i Rafaels stanzer i Vatikanen.[1]

Cirka 100 predikningar av Leo I finns bevarade; de anses visa på stor stilistisk förmåga och tankereda.

  1. 1 2 Harrison, Dick (2001). Krigarnas och helgonens tid: Västeuropas historia 400–800 e.Kr. Prisma. sid. 48 och 133. ISBN 91-518-3897-4

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Farmer, David Hugh (1992) (på engelska). The Oxford Dictionary of Saints. Oxford Reference (3 ed.). Oxford: Oxford University Press. sid. 294–295. ISBN 0-19-283069-4 
  • Kelly, J.N.D. (1988) (på engelska). The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press. sid. 43–45. ISBN 0-19-282085-0 
  • Rendina, Claudio (1999) (på italienska). I papi: storia e segreti. Roma: Newton & Compton editori. sid. 109–115. ISBN 88-8289-070-8 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikimedia Commons har media som rör Leo I.
Katolska kyrkotitlar
Företräddes av
Sixtus III
 
Påve

440–461
Efterträddes av
Hilarius