Hoppa till innehållet

Roustabout (musikalbum)

Från Wikipedia
Roustabout
Soundtrack av Elvis Presley
UtgivningUSA 21 september 1964
Inspelat2–3, 5 mars, 14 maj 1964, Radio Recorders Studio B (Hollywood)
Genrepop, rock'n'roll
Längd19:56
SkivbolagRCA Victor
ProducentJoseph Lilley
LjudteknikerDave Wiechman
Professionella recensioner

2/5 stjärnor "Allmusic"[1]
3/5 stjärnor "Music Hound Rock"[2]
2/5 stjärnor "Rough Guide"[3]
4/5 stjärnor "Record Mirror"[4]
2/5 stjärnor "New Rolling Stone Rec. Guide"[5]

Elvis Presley-kronologi
Kissin' Cousins
(1964) 		Roustabout
(1964) 		Girl Happy
(1965)

Roustabout är det nionde soundtrackalbumet av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley, släppt av RCA Victor i såväl mono som stereo (LPM/LSP 2999) den 21 september 1964.[6] Roustabout är soundtracket till filmen från 1964 med samma namn, i vilken Elvis Presley spelade huvudrollen.

Lejonparten av inspelningssessionerna för soundtracket ägde rum på Radio Recorders Studio B i Hollywood den 2–3 mars 1964,[7] med kompletterande inspelningar gjorda ända in i maj samma år.[8] Albumet nådde första plats på Billboard 200-listan i USA.[9] Det skulle bli Elvis Presleys sista soundtrack att nå förstaplatsen på Billboards albumlista och det skulle också dröja åtta år till 1973 års Aloha from Hawaii: Via Satellite innan han på nytt skulle toppa albumlistan i USA.[10] Roustabout certifierades guld den 20 maj 1988 av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning av 500 000 exemplar i USA.[11]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

I takt med att Elvis Presleys filmer alltmer massproducerades och på allt kortare tid och Elvis soundtrack-sessioner färdigställdes på mindre än två veckor, sjönk också kvaliteten på de inspelade låtarna.[12][13] De vanliga studiosessionerna under RCA:s övervakande när det gällde de låtar som spelades in till filmerna övergavs, och Elvis kom att spela in i filmbolagens studior. Därmed förlorade RCA inflytandet över vilka sånger som valdes åt deras största stjärna.[14] Efter inspelningarna skickade filmbolagen med ledning från Elvis manager, Tom Parker, ett komplett paket med inspelade låtar till att utgöra nästa album.[14]

Filmerna var visserligen så generella med intriger så obetydliga att det lika gärna skulle ha gått att stoppa in fantastiska låtar i dem. Men att välja utsökta låtar av framgångsrika låtskrivare skulle ha minskat musikförlaget Hill & Ranges vinster och även Elvis'. Dess representant, Freddy Bienstock, arbetade enträget på att se till att alla låtar som Elvis spelade in skulle kontrolleras av antingen Elvis Presley Music eller Gladys Music, de två bolag som hanterade allt nytt material som Elvis spelade in.[12] Men i och med att Elvis inte längre sålde lika mycket som tidigare, minskade också intresset från sådana framgångsrika kommersiella och kreativa låtskrivare som Doc Pomus och Mort Shuman, Jerry Leiber och Mike Stoller, Don Robertson och Otis Blackwell att skriva för honom.[12] Inte bara tvingades de att avstå från en tredjedel av sin normala låtskrivarroyalty, de kunde heller inte veta om Elvis skulle välja att spela in deras låtar.[12] Dessutom kunde de få i uppdrag att skriva låtar som skulle passa till en viss filmtitel eller ett visst innehåll, bara för att efteråt upptäcka att filmen fått ett nytt namn och ett nytt innehåll och att deras låtar därför avvisades.[12]

Låtarna på albumet

[redigera | redigera wikitext]

Elvis Presley i filmen Roustabout

Inspelningarna skedde i Radio Recorders Studio B i Hollywood den 2 och 3 mars 1964, med nya sångpålägg av Elvis på två av låtarna den 5 mars.[7][15] Den 29 april spelades musiken in till en ny titellåt[16] och den 14 maj lade Elvis på sin sång.[8] Bandet bestod av gitarristerna Scotty Moore, Billy Strange och Hilmer J 'Tiny' Timbrell. Bob Moore spelade bas och man hade dubbla uppsättningar på trummor genom D. J. Fontana och Murrey "Buddy" Harman. Pianist var Floyd Cramer och på saxofon fanns Homer "Boots" Randolph. Backupsångare var som vanligt gruppen The Jordanaires bestående av Gordon Stoker, Neal Matthews, Hoyt Hawkins och Ray Walker.[7]

Albumets titelspår är en lättsam sång som bar samma namn som filmen, nämligen "Roustabout". Låten skrevs av låtskrivartrion Giant, Baum och Kaye[12] och spelades in som sista låt vid senare tillfällen, med musiken inspelad den 29 april och sången pålagd den 14 maj.[17] Av någon okänd anledning kom den att spelas in i efterhand för att ersätta den vid den ordinarie marssessionen inspelade titellåten "I'm a Roustabout",[17] som hade skrivits av Otis Blackwell.[12] "I'm a Roustabout" togs heller inte med som bonuslåt för att fylla ut det bara 20 minuter långa albumet.[17][18] Den kom att ges ut först år 2003 efter nästan 40 år på Elvis: 2nd to None,[19] efter det att inspelningen hade påträffats.[17][20]

Liksom var fallet med titelsången "Girls! Girls! Girls!" från filmen med samma namn och "Bossa Nova Baby från Fun in Acapulco, kom även Roustabout att innehålla en låt som Leiber och Stoller hade skrivit tidigare åt andra.[21] När låtskrivarparet nu inte längre skrev något åt Elvis Presley valde man att i stället spela in deras "Little Egypt" som ursprungligen hade spelats in av The Coasters.[22][21][23] Det var en skämtsam låt och en av albumets mer trovärdiga rock'n'roll-låtar.[23] Elvis kom att framföra "Little Egypt" också på 1968 års NBC TV-special.[24][21] Även "Poison Ivy League" är en skämtsam och dessutom svängig låt.[25] "One Track Heart" var en skaplig poplåt med en medryckande refräng.[25] Albumet innehöll ytterligare två rock'n'roll-låtar, "Wheels on My Heels" och "Hard Knocks". Men även om framförandena är bra och bitvis rockiga, lider de av att vara mycket korta.[26]

"It's a Wonderful World" har en liknande lättsam känsla som titelspåret över sig. Också "There's a Brand New Day on the Horizon" är en glad och lättsam sång.[18] Låten är baserad på melodin till den amerikanska marschsången John Brown's Body.[27] "Big Love, Big Heartache" är den låt på albumet som kommer närmast att vara en traditionell ballad.[26] Albumet innehöll ytterligare två korta låtar, nämligen "Carny Town" and "It’s Carnival Time". Båda låtarna hade texter som handlade om kringresande tivolin och de fungerade bra i filmen, men utgjorde inte lika upphetsande lyssning på ett album.[18]

Utgivning, listplacering och försäljning

[redigera | redigera wikitext]

Albumet släpptes den 20 oktober 1964 och den 2 januari 1965 kom det att toppa Billboards albumlista.[9][28] I Storbritannien hamnade det som bäst på 12:e plats.[29] Det av hans soundtrackalbum som hade toppat Billboard 200-listan i USA dessförinnan var Blue Hawaii år 1961, och Roustabout skulle bli hans sista soundtrackalbum att toppa listan.[13][30] Först åtta senare skulle Elvis Presley ånyo nå förstaplatsen på albumlistan med Aloha from Hawaii: Via Satellite.[10][31]

Roustabout sålde inledningsvis nästan en halv miljon[32] och den 20 maj 1988 certifierades albumet guld av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning av 500 000 exemplar i USA.[11] I februari 1993 utkom albumet på cd tillsammans med låtarna från filmen Viva Las Vegas i serien "Elvis Double Features".[33]

Låtlista

[redigera | redigera wikitext]
Sida 1[34]
Nr TitelKompositörInspelningsdatum[6] Längd
1. Roustabout  Bernie Baum, Bill Giant, Florence Kaye29 april 1964 (track)
14 maj 1964 (vocal)		 1:57
2. Little Egypt  Jerry Leiber, Mike Stoller2 mars 1964 2:17
3. Poison Ivy League  Bernie Baum, Bill Giant, Florence Kaye2 mars 1964 2:01
4. Hard Knocks  Joy Byers2 mars 1964 1:42
5. It's a Wonderful World  Sid Tepper, Roy C. Bennett2 mars 1964 1:48
6. Big Love Big Heartache  Dolores Fuller, Lee Morris, Sonny Hendrix3 mars 1964 1:58
Sida 2[34]
Nr TitelKompositörInspelningsdatum[6] Längd
1. One Track Heart  Bernie Baum, Bill Giant, Florence Kaye3 mars 1964 2:15
2. It's Carnival Time  Ben Weisman, Sid Wayne3 mars 1964 (track)
5 mars 1964 (vocal)		 1:30
3. Carny Town  Fred Wise, Randy Starr3 mars 1964 1:09
4. There's a Brand New Day on the Horizon  Joy Byers3 mars 1964 2:00
5. Wheels on My Heels  Sid Tepper, Roy C. Bennett3 mars 1964 1:19
Total längd:
 19:56


Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Erlewine, Roustabout.
  2. ^ Knopper 1999, sid. 893.
  3. ^ Simpson 2004, sid. 126–127.
  4. ^ Jones & Jopling 1965, sid. 11.
  5. ^ Marsh 1983, sid. 395.
  6. ^ [a b c] Flynn 2024, Discography (1960s): Roustabout (LP).
  7. ^ [a b c] Flynn 2024, Recording Sessions 1963–1966: March 2–3 1964.
  8. ^ [a b] Flynn 2024, Recording Sessions 1963–1966: May 14 1964.
  9. ^ [a b] Billboard, Roustabout (Soundtrack) #1.
  10. ^ [a b] Billboard, Aloha From Hawaii Via Satellite #1.
  11. ^ [a b] RIAA, Roustabout.
  12. ^ [a b c d e f g] Jorgensen 1998, sid. 198.
  13. ^ [a b] Nash 2010, sid. 52.
  14. ^ [a b] Jorgensen 1998, sid. 199.
  15. ^ Flynn 2024, Recording Sessions 1963–1966: March 5 1964.
  16. ^ Flynn 2024, Recording Sessions 1963–1966: April 29 1964.
  17. ^ [a b c d] Brown 2017, sid. 193.
  18. ^ [a b c] Brown 2017, sid. 195.
  19. ^ Flynn 2024, Discography (2000–2004): Elvis - Second To None (2003).
  20. ^ Gaar 2014, sid. 217.
  21. ^ [a b c] Brown 2017, sid. 193–194.
  22. ^ Duffett 2018, sid. 37.
  23. ^ [a b] Eder 2013, sid. 165.
  24. ^ Duffett 2018, sid. 36–39.
  25. ^ [a b] Eder 2013, sid. 166.
  26. ^ [a b] Brown 2017, sid. 194.
  27. ^ Brown 2017, sid. 194–195.
  28. ^ Nash 2005, sid. 345.
  29. ^ Official Charts, Official Albums Chart: Roustabout #12.
  30. ^ Gaar 2014, sid. 229.
  31. ^ Marcus 2015, sid. 343.
  32. ^ Guralnick 2000, sid. 273.
  33. ^ Flynn 2024, Discography (1990–1995): Elvis Double Features - Viva Las Vegas and Roustabout (1993).
  34. ^ [a b] Discogs, Roustabout (1964).

Källor

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Roustabout_(musikalbum)&oldid=54698556”