Rune Ångström
Rune Teodor Ångström, född 11 mars 1923 i byn Helsingfors i Lycksele, död[1] 13 december 2007 i Lycksele,[2] var en svensk politiker (folkpartist). Han var gift i sitt andra äktenskap med politikern Yvonne Ångström.
Rune Ångström var son till lantbrukare August och Olivia Ångström (fadern tog SM-silver i skidor 1916, och guld i skidbudkavle för Umedalens IF 1918). Rune började sin bana som fotbollsspelare och debuterade som 14-åring i Lyckseles A-lag. 19 år gammal uttogs han till länslaget, där han sedermera blev lagkapten. Han tog SM-guld i kombinerad lagskidåkning, samt var en framstående backhoppare.[2] Som fotbollsspelare är han omtalad för antalet lyckade straffsparkar på rad: han gjorde 57 lyckade straffar i följd åren 1949-1953, och 53 stycken åren 1942-1949.[2]
Han studerade nationalekonomi vid universitet i Bern och FN-folkuniversitetet i Tokyo. Han drev ett eget lantbruk i byn Helsingfors i Lycksele landskommun från 1956, arbetade 1962-1964 åt FN som informationschef och var 1964-1982 vd för ett fastighetsförvaltningsbolag. I 16 år var han verksam vid FN i Genève med nedrustningsfrågor som delegat, samt var FN-delegat i New York.
Ångström var kommunalt verksam i Lycksele stad, Lycksele landskommun och (efter kommunsammanslagningen) Lycksele kommun 1955-1973, bland annat som kommunalfullmäktiges ordförande i landskommunen 1965-1966. Han var även ledamot i Västerbottens läns landsting 1955-1994, bland annat som landstingsråd 1967-1970 och landstingsfullmäktiges ordförande 1974-1979.
Rune Ångström var livet ut starkt engagerad i idrottsrörelsen, bland annat som ordförande i Svenska simförbundet 1982-1986, samt ledde de svenska simmarna vid OS 1984.
Ångström var riksdagsledamot för Västerbottens läns valkrets 1971-1991, och inlade då 264 egna motioner. I riksdagen var han bland annat ledamot av näringsutskottet 1976-1979, skatteutskottet 1979-1981, utrikesutskottet 1982-1988 och av Interparlamentariska delegationen. 1978-1979, under Ola Ullsten, var han idrottsminister,[3] dock utan att vara statsråd.
Som riksdagspolitiker var Ångström en av dem som hårdast drev frågan om de slavliknande förhållandena i Bai Bang, som finansierades av svenska Sida och administrerades av dåvarande socialdemokratiska regeringen[4].
Rune Ångström var kommendör av franska Hederslegionen.
Källor
- ^ ”Folkpartiet liberalernas landsmöte 2009” (pdf). Folkpartiet. 19–22 november 2009. sid. s. 18. Arkiverad från originalet den 16 december 2009. https://www.webcitation.org/5m4eEae56?url=http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_6542/ImageVaultHandler.aspx. Läst 16 december 2009. ”7. In memoriam [...] Rune Ångström, Lycksele”
- ^ [a b c] ”Visuellt nr 34 juni 2008 Nr 1 2008” (pdf). visac.se. juni 2008. Arkiverad från originalet den 17 december 2009. https://www.webcitation.org/5m5xQR4NF?url=http://www.visac.se/document/Visuellt%20nr%2034%20juni%202008%20Nr%201%202008.pdf. Läst 17 december 2009. ”"[...]Lyckseleprofilen Rune Ångström som dog den 13 december 2007."”
- ^ ”Kultur och fritid”. Folkpartiet. http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_2727/scope_128/ImageVaultHandler.aspx. Läst 27 januari 2011.
- ^ ”A Leap of Faith”. Chr. Michelsen Institute. http://travelbase.org/images/pdf/vietnam/utv99-4_bai_bang.pdf. Läst 27 januari 2011.
- Enkammarriksdagen 1971-1993/94. Ledamöter och valkretsar, band 2 (Sveriges riksdag 1996), s. 461-462
Externa länkar
- Rune Ångström på Sveriges riksdags webbplats