Rättskraft

Rättskraft innebär att domstolsbeslut som vunnit laga kraft är slutgiltigt och inte kan omprövas i nya rättegångar.

Bestämmelser om rättskraft finns bland annat i rättegångsbalken kap 17 kap. 11 §:

Dom äge, sedan tid för talan utgått, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts den sak, varom talan väckts.. Domen äge ock rättskraft, i vad den innefattar prövning av fordran, som åberopats till kvittning. Ej må fråga, som sålunda avgjorts, ånyo upptagas till prövning. Om särskilda rättsmedel gälle vad därom är stadgat.

Positiv och negativ rättskraft

Sedan gammalt har man skilt emellan två olika rättskraftsfunktioner: den negativa och den positiva funktionen.

Med rättskraftens negativa funktion förstår man domens verkan att hindra ny process och dom över samma sak, som redan genom domen blivit avgjord.

Avsaknaden av negativ rättskraft är inte positiv rättskraft. Positiv rättskraft är en helt annan typ av rättsverkningar hänförbara till besluts indirekta effekt.

Rättskraftens positiva funktion innebär att en dom eller ett beslut i en process, får högt prejudiciellt värde i en annan process (utan att vara direkt bindande). Till exempel har en dom på att någon gjort sig skyldig till brott bevisvärde (prejudiciellt värde) i en uppföljande process om skadestånd på grund av det brottet, trots att brottmålsdomen inte utan vidare innebär att målsäganden har rätt till skadestånd.

Rättskraftens vidd

Rättskraften omfattar endast själva domsluten och inte skälen för dessa, så kallade domskälen.

Domstols behandling av rättskraftiga domar

Domstol har att själva säkra att rättskraften respekteras och följs.

Se även

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Rättskraft, 1904–1926.