Søren Bruun Bugge

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Søren Bruun Bugge, född 1798 i Vanse (Lister och Mandals amt), död den 11 december 1886 i Kristiania[1], var en norsk klassisk filolog, son till Peder Olivarius Bugge.

Bugge var 1820-33 lärare i latin (först som lektor, professor från 1825) vid universitetet i Kristiania och 1833-47 rektor vid samma stads katedralskola.

Bugge blev 1847, sedan han tagit teologisk ämbetsexamen, kyrkoherde i GranHadeland; han blev också prost. År 1878 blev han emeritus och bosatte sig i Kristiania, där han dog.

Han var ansedd som en mycket skicklig latinare och författade bland annat en latinsk grammatika (1835), som någon tid allmänt användes vid de norska skolorna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bugge, 2. Sören Brun, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bugge, S. B. i Nordisk familjebok (första upplagans supplement, 1896)