Sakata Shōichi

	Sakata Shōichi
	Sakata Shōichi
Född	18 januari 1911; Hiroshima, Japan;
Död	16 oktober 1970; Nagoya, Japan
Medborgarskap	Japan
Nationalitet	Japan
Forskningsområde	Kärn- och partikelfysik (teori)
Institutioner	Nagoyas universitet
Alma mater	Kyotos universitet
Nämnvärda doktorander	Makoto Kobayashi; Toshihide Maskawa
Känd för	Leptoners aromblandning
Influerad av	Hideki Yukawa
Nämnvärda priser	Asahipriset (1948)

Sakata Shōichi (坂田昌一) född 18 januari 1911 i Hiroshima och död 16 oktober 1970, var en ledande japansk teoretisk fysiker och professor vid Nagoyas universitet, känd för sina arbeten kring kärnfysik och elementarpartiklar. Hans mest bekanta förslag var Nagoya-modellen, senare omdöpt till PMNS-matrisen, en så kallad aromblandningsmatris för neutriner.

Akademisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1929 och 1933 studerade Sakata fysik i Tokyo under Yoshio Nishina och senare vid Kyotos universitet för Hideki Yukawa, den första japanske nobelpristagaren. Han träffade Yukawa första gången på Rikagaku Kenkyūsho i Ōsaka, en privat forskningsstiftelse grundad av Yukawa. Där arbetade han med denne från 1937 kring mesonteori och 1939 följde han med till Kyotos universitet där Yukawa föreläste. Sakata utnämndes till professor vid Nagoyas universitet 1942 och förblev där till sin död.

Sakata var den ledande japanske forskaren på elementarpartiklar under 1950- och 1960-talen. Han blev välkänd för sin modell för hadroner från 1956, senare benämnd Sakata-modellen, vilken föreslog att alla hadroner är uppbyggda av protoner, neutroner och lambdabaryoner. Enligt denna modell består till exempel den neutrala pionen av en proton och en antiproton. Sakatamodellen utvecklades för att tolka Gell-Mann–Nishijimas formel och kom att bidra till utvecklingen av kvarkmodellen.^[1] År 1960 utvidgade han, med sina medarbetare vid Nagoyas universitet (bland andra Maki Jirō, Nakagawa Masami och Ōnuki Y.), modellen till att omfatta även leptoner, oberoende av Bruno Pontecorvos arbete. Den utvidgade modellen kom att kallas Nagoyamodellen. Kort därefter (1962) utvecklade de en neutrinoblandningsmatris, en förelöpare till dagens accepterade teori om neutrinooscillationer.^[1] Med upptäckten av myonneutrinon i början på 1960-talet kom det belägg för en andra neutrinosort.^[2]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

1948 Asahipriset
1950 Japanska akademins imperiepris
1970 Heliga skattens orden (瑞宝章) Zuihōshō, (従三位) Jusanmi och (勲等) Kuntō

Källor[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] Makoto Kobayashi (8 december 2008). ”Nobel lecture: CP violation and flavour mixing” (på engelska). Nobelstiftelsen. sid. 70–73. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2008/kobayashi/lecture/. Läst 12 november 2018.
^ ”The Nobel Prize in Physics 1988” (på engelska). Nobelstiftelsen. 19 oktober 1988. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/1988/press-release/. Läst 12 november 2018. ”för metoden med neutrinostrålar och påvisandet av leptonernas dubblettstruktur genom upptäckten av myonneutrinon”

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Texter av Sakata Shōichi:

[Kobayashi-1] [a b] Makoto Kobayashi (8 december 2008). ”Nobel lecture: CP violation and flavour mixing” (på engelska). Nobelstiftelsen. sid. 70–73. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2008/kobayashi/lecture/. Läst 12 november 2018.

[2] ”The Nobel Prize in Physics 1988” (på engelska). Nobelstiftelsen. 19 oktober 1988. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/1988/press-release/. Läst 12 november 2018. ”för metoden med neutrinostrålar och påvisandet av leptonernas dubblettstruktur genom upptäckten av myonneutrinon”

[1]

[2]