Hoppa till innehållet

Sam Eyde

Från Wikipedia
Sam Eyde
Sam Eyde, 1910.
Född29 oktober 1866[1][2]
Arendals kommun, Norge
Död21 juni 1940[1][2] (73 år)
Åsgårdstrand, Norge
Medborgare iNorge
SysselsättningUppfinnare, ingenjör, diplomat, entreprenör, politiker
Befattning
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1919–1921, Jarlsberg (1919–1921)[3]
ArbetsgivareNorsk Hydro
Politiskt parti
Høyre
MakaAnna Ulrika Mörner af Morlanda
(g. 1895–1912, skilsmässa)[4]
Elida Eyde
(g. 1913–1940, personens död)[5]
BarnAstri von Arnold (f. 1896)
Liv Eyde (f. 1902)
Utmärkelser
Kommendör av Sankt Olavs orden (1910)
Kommendör av första graden av Dannebrogorden
Polska Röda Korsets hedersmedalj, första klassen
Riddare av första klassen av Oldenburgska Hus- och förtjänstorden
Storkors av Polonia Restituta
Officer av Hederslegionen
Kommendör av 1. klass av Vasaorden
Tredje klassen av Röda örns orden
Hedersdoktor
Kommendör av Thailändska kronorden
Redigera Wikidata

Samuel (Sam) Eyde, född 29 oktober 1866 i Arendal, död 21 juni 1940 i Åsgårdstrand, var en norsk ingenjör och industriledare.

Eyde, som var son till en redare, blev diplomingenjör vid tekniska högskolan i Charlottenburg 1891. Han praktiserade därefter i Tyskland och deltog tillsammans med den tysk-amerikanske ingenjören Gleim med framgång i ett flertal tävlingar angående anordnandet av bangårdar och hamnar samt erövrade bland annat första pris i tävlingar rörande bangårdsarrangemang i Oslo (1896) och Stockholm (1899). Efter att 1898 ha förlagt sin verksamhet till Oslo utarbetade Eyde tillsammans med Kristian Birkeland på grundval av den senares uppfinningar en metod för tillvaratagande av luftens kväve genom oxidering i elektrisk ugn. För industriellt utnyttjande av denna metod grundade han 1905 Norsk hydro-elektrisk kvælstoff aktieselskap, vilket utbyggde ett flertal stora vattenkraftstationer i Norge, bland annat Rjukanfoss, och i stor skala tillverkade kväveprodukter av olika slag, särskilt Norgesalpeter. Eyde kvarstod i bolagets ledning till 1916, då han drog sig tillbaka från sin industriella verksamhet.

Han utsågs 1918 till norskt sändebud i Warszawa men permitterades därifrån samma år för deltagande i ett särskilt kommissionsarbete. När detta uppdrag 1924 fullgjorts, avböjde han erbjudande att på nytt tillträda befattningen som sändebud i Polen, och var därefter mestadels bosatt utanför Norge.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

  1. ^ [a b] flera författare, Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Sam_Eyde, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Vilhelm Haffner, Stortinget og statsrådet : 1915–1945. B. 1 : Biografier : med tillegg til Tallak Lindstøl: Stortinget og Statsraadet 1814–1914, 1949, s. 216, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Vilhelm Haffner, Stortinget og statsrådet : 1915-1945. B. 2 : De enkelte storting, 1949, s. 55, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ flera författare, Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Sam_Eyde, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Liv Jensson, Biografisk skuespillerleksikon : norske, danske og svenske skuespillere på norske scener særlig på 1800-tallet, Universitetsforlaget, 1981, s. 157, ISBN 82-00-05622-8.[källa från Wikidata]