San Benedetto in Arenula

San Benedetto in Arenula
Kyrka
San Benedetto in Arenula (nummer 28 vid den röda pilen) på Étienne Dupéracs vy över Rom från år 1577. P. SIXSTI avser Ponte Sisto.
San Benedetto in Arenula (nummer 28 vid den röda pilen) på Étienne Dupéracs vy över Rom från år 1577.
P. SIXSTI avser Ponte Sisto.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats dagens Piazza della Trinità dei Pellegrini
Invigd 1000-talet eller 1100-talet
Dekonsekrerad/
Riven
 
 - Riven 1587

San Benedetto in Arenula, även benämnd San Benedetto degli Scotti,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Benedikt av Nursia. Kyrkan var belägen där nu kyrkan Santissima Trinità dei Pellegrini står i Rione Regola.

Tillnamnet ”Arenula” var det ursprungliga namnet på Rione Regola. ”Arenula” åsyftar rena (”sand”, ”sandstrand”), den sand som tibervattnet förde med sig till strandlinjen vid översvämningar.[1] Tillnamnet ”Scotti” syftar på adelsfamiljen degli Scotti, som ägde fastigheter i grannskapet.[1]

Namnet San Benedetto in Arenula lever kvar i bakgatan Via di San Benedetto in Arenula.[2]

Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan uppfördes på 1000- eller 1100-talet.[3] Dess första dokumenterade omnämnande förekommer i en bulla, promulgerad av påve Urban III år 1186, vilken räknar upp den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[1][4] Kyrkan San Benedetto innehades av benediktinmunkar från Farfa, vilka bodde i ett intilliggande kloster. Kyrkans fasad hade en liten portik.[3]

Kort före Jubelåret 1550 stiftade Filippo Neri ett brödraskap, Arciconfraternita dei Pellegrini e Convalescenti, med uppgift att bistå de pilgrimer, vilka väntades till Rom. Den 13 november 1558 överlät påve Paulus IV kyrkan San Benedetto åt brödraskapet. Kyrkan, som var förfallen, revs och den 26 februari 1587 lades första stenen till dagens Santissima Trinità dei Pellegrini.[5]

Omnämningar i kyrkoförteckningar[redigera | redigera wikitext]

Katalog År Benämning
Catalogo di Cencio Camerario 1192 sco. Benedicto Ariole[6]
Il Catalogo Parigino cirka 1230 s. Benedictus de Aureula[7]
Il Catalogo di Torino cirka 1320 Ecclesia sancti Benedicti de Arenula[8]
Il Catalogo del Signorili cirka 1425 sci. Benedicti de Arenula[9]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 408–409. OCLC 9269651 
  • Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1263. OCLC 2997278 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 403–404. ISBN 88-365-2541-5 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 209. OCLC 3696954 
  • Kuhn-Forte, Brigitte (1997) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms. 4. Band, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms. Die Kirchen von Trastevere. Purkersdorf: Verlag Brüder Hollinek. ISBN 3-85119-266-4 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 182. OCLC 30727273 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 197. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Luciani, Roberto; Termini, Carla. ”Santissima Trinità dei Pellegrini” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (13): sid. 6–13. ISSN 1126-6546. 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 365. ISBN 88-8289-419-3