San Nicola dei Lorenesi

Från Wikipedia

San Nicola dei Lorenesi
Kyrka
Fasaden vid Largo Febo.
Fasaden vid Largo Febo.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Sant'Agostino in Campo Marzio
Plats Largo Febo
Invigd 1636
Interiören.
Interiören.
Interiören.
Webbplats: Saint Nicolas des Lorrains

San Nicola dei Lorenesi är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Nikolaus. Kyrkan är belägen vid Largo Febo i närheten av Piazza Navona i Rione Parione och tillhör församlingen Sant'Agostino in Campo Marzio. San Nicola dei Lorenesi är en av Frankrikes nationskyrkor i Rom samt regionskyrka för Lorraine.[1] Frankrikes övriga nationskyrkor i Rom är San Luigi dei Francesi, Santissima Trinità dei Monti, Sant'Ivo dei Bretoni och Santi Claudio e Andrea dei Borgognoni.[2]

Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans tidigaste omnämnande återfinns i en bulla promulgerad 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[3]

Kyrkan omnämns därefter i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Nicolao.[4][5]

Därtill förekommer den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Nicolaus de Cripta Agonis,[6] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Nicolai de Agone[7] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Nicolai de Agone.[8]

I slutet av 1300-talet bildades en lorrainsk kommunitet i Rom. År 1473 överlät påve Sixtus IV kyrkan Santo Stefano in regione pontis åt kommuniteten, som lät restaurera den och byta dess namn till Santa Maria della Purificazione dei Transalpini. Den lorrainska kommuniteten övertog år 1623 den förfallna kyrkan San Nicola in Agone vid Piazza Navona.[9] Man bestämde sig för att restaurera och bygga om den befintliga kyrkan. Byggarbetena inleddes 1635 med François du Jardin (på italienska Francesco Giardini) från Toul som arkitekt.[5] Han ritade en enkel rektangulär kyrka med tunnvalv. Fasaden i travertin vid Largo Febo har doriska pilastrar i den nedre våningen och joniska pilastrar i den övre. På frisen mellan den nedre och övre våningen står dedikationsinskriptionen:[10]

IN HONOREM S NICOLAI NATIO LOTHARINGORVM

Interiören[redigera | redigera wikitext]

Högaltarmålningen framställer Den helige Nikolaus. I taket har Corrado Giaquinto målat fresken Den helige Nikolaus slår vatten ur en klippa från 1731. Giaquinto har även freskmålat kupolen och dess pendentiv.[11] Interiörens utsmyckning i polykrom marmor utfördes 1748 av Giovanni Andrea Volpini och Giuseppe Maria Bay.[5]

Interiören hyser fyra högreliefer med scener ur den helige Nikolaus liv, utförda av Giovanni Battista Grossi år 1749:

  • Den helige Nikolaus som barn avvisar modersmjölken på onsdagar och fredagar
  • Den helige Nikolaus som barn bedjande i badet
  • Den helige Nikoalus delar ut sina ägodelar åt de fattiga
  • Den helige Nikolaus väljs till biskop av Myra

Kyrkan har två sidokapell, ett på var sida. Det högra sidokapellet är invigt åt den franske prästen Pierre Fourier, som kanoniserades år 1897. Altarmålningen Den helige Pierre Fourier och Jungfru Maria är ett verk av Francesco Antonozzi. Det vänstra sidokapellet, invigt åt den heliga Katarina av Alexandria, har en altarmålning som framställer De heliga Katarina av Alexandria och Nikolaus.[11] Enligt den italienske arkeologen Mariano Armellini fanns det på denna plats en medeltida kyrka invigd åt den heliga Katarina med namnet Santa Caterina de Cryptis Agonis.[12]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Chiesa rettoria San Nicola dei Lorenesi” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 3 november 2017. https://archive.is/20171103070904/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=834. Läst 3 november 2017. 
  2. ^ Tosini et al. 1995, s. 1–3.
  3. ^ Hülsen 1927, s. 389.
  4. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#235. Läst 3 november 2017. 
  5. ^ [a b c] Lombardi 1993, s. 157.
  6. ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#168. Läst 3 november 2017. 
  7. ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#132. Läst 3 november 2017. 
  8. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#89. Läst 3 november 2017. 
  9. ^ Violette 1981, s. 487.
  10. ^ Frascarelli 1996, s. 2.
  11. ^ [a b] Frascarelli 1996, s. 3.
  12. ^ Armellini 1891, s. 388–389.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=San_Nicola_dei_Lorenesi&oldid=47553602”