Nikolaus (helgon)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sankt Nikolaus
Sankt Nikolaus
Biskop, bekännare
Föddcirka 280
Patara, Romerska riket
Död6 december 343
Myra, Romerska riket
Vördas inomHela kristenheten
HelgedomBasilica di San Nicola, Bari, Italien
Helgondag6 december (även 9 maj)
AttributAvbildas som biskop med tre jungfrur eller tre påsar med guld
Skyddshelgon förBarn, sjömän, fiskare, köpmän, falskeligen anklagade personer, prostituerade, ångerfulla tjuvar, apotekare, bågskyttar; pantbanker; Bari; Grekland; Ryssland; Serbien
Nikolaus har givit namn åt jultomten i både nederländska och engelska. Båda är kända för sina röda och vita dräkter.

Nikolaus av Myra eller Nikolaus undergöraren (grekiska Νικολαος, latin Nicolaus Myrensis eller Nicolaus de Myris), född cirka 280 i Patara (senare Arsinoe), Lykien, i dagens Turkiet, död 6 december 343 i Myra, Lykien, var ärkebiskop av Myra i nuvarande Turkiet. Han vördas som helgon i Katolska kyrkan, Östortodoxa kyrkan och Orientalisk-ortodoxa kyrkan, med festdag 6 december. Han är även känd som Sankta Claus.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Många av de uppgifter som finns om Nikolaus liv går inte att helt värdera historiskt, utan intar stundom något legendarisk karaktär, fastän hans existens anses styrkt. Han föddes i Lykien till kristna föräldrar. Legenden berättar att han som spädbarn avstod från att dia sin mor på onsdagar och fredagar, och att han föddes med en helgonlik personlighet som präglades av en vilja till avskildhet och tystnad.

Efter att han blivit prästvigd av sin släkting for han till Jerusalem för att där bli eremit, men återvände så småningom till sin hemstad där han blev ärkebiskop. Detta var strax före de svåra förföljelserna utbröt mot kristna, under kejsarna Diocletianus och Maximianus, och Nikolaus själv fick erfara de svåra tiderna genom att en tid sitta i fängelse. Först när Konstantin den store kom till makten frigavs han.

Nikolaus närvarade vid första konciliet i Nicaea, och deltog i tidens strider mot arianismen; det berättas att han där slog Arius på käften, och att det kanoniska straffet han därmed skulle åläggas blev avskrivet genom mirakulöst ingripande från jungfru Maria.

Framför allt blev Nikolaus känd för sin givmildhet, och för att han vinnlade sig om att inte framhålla att han själv var givaren. När hans föräldrar dog skänkte han bort hela sitt arv till de fattiga, och han räddade tre döttrar till en skuldsatt man från att prostitueras genom att i tre nätter i rad kasta in en väska med guld till dem. Den senare berättelsen ligger till grund för dagens Sinterklaas, Santa Claus och jultomten.[1]

Nikolaus är också omtalad för att ha utfört mirakler under sin livstid. Mest omtalat är att han med sina böner sades hjälpa skepp i storm. Det sades också att han under sin levnad kunde befinna sig på flera ställen samtidigt.

Efter sin död begravdes han först i Myra, men hans reliker fördes vid saracenernas maktövertagande till Bari i Italien. Troende menar att en helig olja kommer från dessa reliker; denna kallas Manna di San Nicola och sägs ha undergörande krafter. Hans kult var till en början koncentrerad till Grekland, men spreds till övriga Europa, bland annat genom att grekiska prinsessor gifte in sig i nordeuropeiska kungahus. Han är Greklands, Serbiens, Makedoniens och Rysslands skyddshelgon.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Beskow, Per: Nikolaus i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 6 december 2015.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Farmer, David Hugh (1992) (på engelska). The Oxford Dictionary of Saints. Oxford Reference (3 ed.). Oxford: Oxford University Press. sid. 354–355. ISBN 0-19-283069-4 
  • The Book of Saints: A Dictionary of Servants of God. 6th ed. London: Cassell 1994. ISBN 0-304-34357-9

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]