San Salvatore de Maximis
| San Salvatore de Maximis | |
| Kyrka | |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Län | Lazio |
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | vid Capitolium |
| Invigd | Medeltid |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1500-talets första hälft |
San Salvatore de Maximis, även benämnd San Salvatore de Maximinis och San Salvatore de Maximinorum,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Frälsaren. Kyrkan var belägen mellan Capitolium och Tibern i Rione Campitelli.
Enligt en teori syftar kyrkans tillnamn ”Maximis” på den romerska ätten Massimini.[2] En annan teori gör gällande att tillnamnet åsyftar Porticus Maximae,[3] en antik portik, uppförd omkring år 380 e.Kr.[4]
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
I området sydväst om Capitolium fanns tre kyrkor helgade åt Frälsaren: förutom San Salvatore de Maximis, San Salvatore in Statera och San Salvatore in Portico.[5][6] Detta har givit upphov till förvirring beträffande identifieringen av dessa tre kyrkor, både vad gäller dokument och kartor, i synnerhet Strozzis karta från år 1474 och Bufalinis karta från år 1551.
Kyrkans första dokumenterade omnämnande återfinns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet Salvatori Maximinorum.[3] Enligt den italienske historikern och arkeologen Mariano Armellini var kyrkan San Salvatore de Maximis belägen vid dagens Salita delle Tre Pile vid Capitoliums västsluttning.[7] Biskopen av Camerino, Fabrizio Varano (död 1508), skriver att kyrkan, som uppfördes på ruinerna av Jupiter Capitolinus tempel, är förstörd: ”S. S. de Maximis, olim Iovis Capitolini, nunc eversum”.[8][9]
Omnämningar i kyrkoförteckningar[redigera | redigera wikitext]
| Katalog | År | Benämning |
|---|---|---|
| Catalogo di Cencio Camerario | 1192 | Salvatori Maximinorum[10] |
| Il Catalogo Parigino | cirka 1230 | Salvator de Maximinis[11] |
| Il Catalogo di Torino | cirka 1320 | Ecclesia sancti Salvatoris de Maximis[12] |
Bilder[redigera | redigera wikitext]
|
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1435.
- ^ Pautrier 2013, s. 260.
- ^ [a b] Lombardi 1998, s. 278.
- ^ Platner 1929, s. 423.
- ^ Pietrangeli 1975, s. 126.
- ^ Ceci 2009, s. 186.
- ^ Armellini 1891, s. 559.
- ^ Victor 1520, s. 12.
- ^ Hülsen 1927, s. 447.
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#165. Läst 21 mars 2019.
- ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#26. Läst 21 mars 2019.
- ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#221. Läst 21 mars 2019.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 559. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1435. OCLC 2997278
- Ceci, Monica (2009), ”S. Salvatore in Portico e il quartiere produttivo”, skriven i Arcavacata di Rende, i Brocato, Paolo; Ceci, Monica; Terrenato, Nicola, Ricerche nell'area dei templi di Fortuna e Mater Matuta, "1", Università della Calabria, s. 185–213, ISBN 8898197063, OCLC 1002263311
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 445–447. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 278. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. sid. 260. ISBN 978-1-291-37077-5. https://books.google.se/books?id=DXvUBAAAQBAJ&pg=PA260&lpg=PA260&dq=%22Salvatore+de+maximis%22&source=bl&ots=rpiQ_1qPZS&sig=ACfU3U3gThro8Mx56p9_E6WtjXoXGeo4Tg&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjj1N3MzZLhAhVdysQBHZduB9wQ6AEwBnoECAgQAQ#v=onepage&q=%22Salvatore%20de%20maximis%22&f=false
- Pietrangeli, Carlo (1975) (på italienska). Rione X Campitelli. Guide rionali di Roma. "1". Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 126. OCLC 312345325
- Platner, Samuel Ball (1929) (på engelska). A Topographical Dictionary of Ancient Rome. London: Oxford University Press. sid. 423. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/_Texts/PLATOP*/porticus.html#Maximae
- Victor, Publius (1520) (på latin). P. Victor, Pomponius Laetus, Fabricius Camers, R. Volaterranus, De vrbe Roma scribentes. Flauius, De locis ac ciuitatibus Italiae, deq. eius appellationibus priscis ac nouis. Bononia: Ex aedibus Hieronymi de Benedictis. OCLC 55683760. https://archive.org/details/pvictorpomponius00vict/page/n13