Sant'Urbano a Campo Carleo
Sant'Urbano a Campo Carleo | |
Kyrka | |
Sant'Urbano a Campo Carleo.
Akvarell av Achille Pinelli från år 1834. | |
Land | Italien |
---|---|
Län | Lazio |
Ort | Rom |
Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
Stift | Roms stift |
Plats | Via Alessandrina |
Invigd | 15 augusti 1264 |
Dekonsekrerad/ Riven |
|
- Riven | 1932 |
Sant'Urbano a Campo Carleo (nummer 103 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748.
Övriga avbildade byggnader i urval: 100) Palazzo Ghislieri, 102) Strada delle Chiavi d'Oro, 106) San Lorenzo ai Monti, 114) Santo Spirito alla Colonna Traiana, 115) Sant'Eufemia al Foro Traiano, 121) Santa Maria in Campo Carleo och 123) San Basilio al Foro di Augusto. |
Sant'Urbano a Campo Carleo, även benämnd Sant'Urbano ai Pantani[1] och Sant'Urbano al Foro Traiano,[2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige påven Urban I. Kyrkan var belägen vid Via Alessandrina mellan ruinerna efter Trajanus forum och Augustus forum i Rione Monti.
Kyrkans tillnamn ”Campo Carleo” syftar på en bysantinsk ämbetsman vid namn Kaloleo.[3] Denne ägde mark (campus) i grannskapet, därav Campus Kaloleonis, vilket i folkmun blev Campo Carleo.[4]
”Pantani” åsyftar Arco dei Pantani, en ingångsportal till Augustus forum. Denna portal (egentligen båge) var belägen i den mur som skilde Augustus forum från Suburra. Italienskans pantano betyder ”gungfly” och ”sankmark”; detta har att göra med att området från omkring 1000-talet kontinuerligt översvämmades av avloppsvatten från de kringliggande kullarna Viminalen, Quirinalen och Esquilinen, då den underjordiska avloppskanalen Cloaca Maxima hade upphört att fungera.[1]
Kyrkans historia
[redigera | redigera wikitext]Enligt ett dokument från år 1263 i Archivio di Stato förlänades en tomt tillhörande kyrkan Santa Maria in Campo Carleo för att uppföra en kyrka helgad åt helgonpåven Urban I. Tack vare en donation från den romerska adelsdamen Giacoma di Pietro Bianco kunde ett kloster och en kyrka byggas på platsen påföljande år. En inskription hugfäster minnet av denna tilldragelse:[5][6]
ID ⋅ VII ⋅ M ⋅ AG ⋅ D ⋅ XV ⋅ VRBAN
PP ⋅ IIII ⋅ H ⋅ MON ⋅ F †
FEC ⋅ AD PCES ⋅ D ⋅ IACOBE ⋅ FILIE
PET ⋅ BLACI ⋅ I DOMO ⋅ PATRIS SVI
AVE MARIA ⋅ GRAT P ⋅
I början av 1600-talet var kyrkan och klostret förfallna. Påve Clemens VIII överlät då byggnaderna åt kardinal Cesare Baronius och adelsdamen Fulvia Conti Sforza, vilka uppdrog åt arkitekten Mario Arconio (1575–1635) att rita en ny kyrka och ett nytt kloster. Själva kyrkan föregicks av en förgård med portbyggnad vid Via Alessandrina.[1] Portbyggnaden hade en fresk av Andrea Sacchi, föreställande De heliga Urban, Franciskus och Klara.[7]
Kyrkan hade en enkel tegelfasad. Ovanför portalen satt ett kerubhuvud. Kyrkans interiör var enskeppig med tunnvalv och rak absid. Högaltarmålningen utgjordes av De heliga Urban och Eufemia, utförd av Sebastiano Ceccarini (1703–1783); målningen finns i dag i Museo di Roma. Vänster sidoaltare hade målningen De heliga Franciskus, Carlo Borromeo och Nikolaus av Ottavio Leoni och det högra Bebådelsen av Girolamo Muziano.[7]
Rivning
[redigera | redigera wikitext]Under 1920- och 1930-talet genomförde den fascistiska regeringen under Mussolini genomgripande rivningar i centrala Rom, bland annat på Kejsarfora och Forum Romanum. Syftet var att demolera medeltida bebyggelse för att bringa lämningarna från kejsartidens Rom i dagen. Kyrkan och klostret Sant'Urbano revs år 1932 i samband med anläggandet av Via dell'Impero, dagens Via dei Fori Imperiali.[7][8][9]
Omnämningar i kyrkoförteckningar
[redigera | redigera wikitext]Katalog | År | Benämning |
---|---|---|
Il catalogo di Torino | cirka 1320 | Monasterium sancti Urbani[10] |
Bilder
[redigera | redigera wikitext]
|
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 109.
- ^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1469.
- ^ Hülsen 1927, s. 319.
- ^ Lombardi 1998, s. 74.
- ^ Forcella 1877, s. 505.
- ^ Armellini 1891, s. 170.
- ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 110.
- ^ Cassanelli 1995, s. 6.
- ^ Rendina 2000, s. 367.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#6. Läst 11 oktober 2019.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 169–170. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1469–1470. OCLC 2997278
- Carpaneto, Giorgio; Sanfilippo, Mario (2001) (på italienska). La grande guida dei rioni di Roma: storia, segreti, monumenti, tradizioni, leggende, curiosità. Guide insolite, 17 (2). Roma: Newton & Compton Editori. sid. 109. ISBN 88-8289-388-X. OCLC 888652805
- Cassanelli, Luciana (Settembre–ottobre 1995). ”La città della memoria” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (3): sid. 2–6. ISSN 1126-6546.
- Forcella, Vincenzo (1877) (på italienska) ( PDF). Iscrizioni delle chiese e d'altri edificii di Roma dal secolo XI fino ai giorni nostri. "9". Roma: Cecchini. sid. 501–508. OCLC 630606148. https://warburg.sas.ac.uk/pdf/hnh5600b2797976v9.pdf
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 500–501. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 109–110. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 367. ISBN 88-8289-419-3
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Sant'Urbano a Campo Carleo.