Santa Maria dei Cerchi
| Santa Maria dei Cerchi | |
| Kyrka | |
 Santa Maria dei Cerchi.
Akvarell av Achille Pinelli. | |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via dei Cerchi |
 Santa Maria dei Cerchi (nummer 960) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748.
| |
Santa Maria dei Cerchi var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria. Kyrkan var belägen i rione Campitelli, vid Via dei Cerchi, alldeles norr om Circus Maximus. ”Cerchi” kommer av Madonna dei Cerchi, en undergörande Maria-bild som vördades i kyrkan. Enligt en annan teori syftar ”Cerchi” på Circo, det vill säga Circus Maximus.[1]
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Den tyske arkeologen Christian Hülsen anser, att denna kyrka är identisk med den medeltida Santa Maria de Manu,[2] men detta antagande har på grund av bristen på historiska bevis inte slutgiltigt påvisats. Enligt den italienske författaren Claudio Rendina rör det sig om två skilda kyrkobyggnader.[3]
Santa Maria dei Cerchi förknippas med en undergörande Maria-ikon, som började blöda när en person på 1600-talet slog på den. På initiativ av familjen Cenci uppfördes kyrkan för att hysa denna ikon.[1] Kyrkans fasad var enkelt utformad med ett oxöga över ingångsporten. År 1831 uppfördes en liten kampanil i anslutning till kyrkan.
Med tiden förföll emellertid kyrkan och Maria-ikonen flyttades till kyrkan Santa Maria de Guinizo. År 1870 övergavs Santa Maria dei Cerchi och femton år senare, 1885, dekonsekrerades den och ombyggdes till smedja.[4] Det råder osäkerhet om tidpunkten för kyrkans rivning. Enligt en källa revs kyrkan i slutet av 1800-talet,[5] medan en annan uppgift gör gällande att demoleringen ägde rum 1939. Kyrkans absid finns kvar vid Via dei Cerchi 125.[1]
Bilder[redigera | redigera wikitext]
-
Resterna av kyrkans absid.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 264.
- ^ Hülsen 1927, s. 343–344.
- ^ Rendina 2000, s. 203.
- ^ Armellini 1891, s. 534.
- ^ Pautrier 2013, s. 189.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. ISBN 88-8289-419-3