Santa Maria dell'Umiltà
| Santa Maria dell'Umiltà | |
| Kyrka | |
 Fasaden vid Via dell'Umiltà.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Län | Lazio |
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Församling | Santi XII Apostoli |
| Plats | Via dell'Umiltà |
| Invigd | 1653[1] |
 (nummer 296 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748. Santa Maria dell'Umiltà
(nummer 296 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748. | |
| Webbplats: The Pontifical North American College | |
Santa Maria dell'Umiltà, emellanåt benämnd Santa Maria Assunta dell'Umiltà,[2] är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Jungfru Maria. Kyrkan är belägen vid Via dell'Umiltà i Rione Trevi och tillhör församlingen Santi XII Apostoli.[3]
Kyrkan tillhör Påvliga nordamerikanska prästseminariet.
Historia
[redigera | redigera wikitext]På denna plats grundades år 1601 ett dominikanerkloster av adelsdamen Francesca Baglioni Orsini (1543–1626). Kyrkan uppfördes 1641–1646 efter ritningar av Paolo Maruscelli. Carlo Fontana byggde om kyrkan och ritade den ursprungliga fasaden. Ovanför kyrkans ingångsportal sitter reliefen Jungfru Marie himmelsfärd, utförd av Vincenzo Felici, en av Domenico Guidis elever.[2][4] Fasaden modifierades av Andrea Busiri Vici på 1800-talet.
Interiörens takfresk utgörs av Michelangelo Cerrutis Jungfru Marie himmelsfärd från 1726. Högaltaruppsatsen med två kolonner i rosa marmor med kompositakapitäl är ett verk av Martino Longhi den yngre. På ömse sidor om högaltaret återfinns Francesco Cavallinis högreliefer Den heliga Maria Magdalena och Den heliga Katarina av Alexandria.[5] Cavallini har även utfört Ängeln med kolonnen och Ängeln med lansen i Cappella Colonna, det första sidokapellet på vänster hand.[6][7]
För interiören har Antonio Raggi utfört sex skulpturer föreställande heliga jungfrumartyrer: Agnes, Ursula, Agata, Barbara, Katarina och Cecilia.[8]
Fasaden
[redigera | redigera wikitext]
|
| |
Santa Maria dell'Umiltà år 2008. Den övre delen av Fontanas fasad gjordes om i mitten av 1800-talet och de inverterade delarna av det brutna semicirkulära pedimentet samt oxögat avlägsnades.
|
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Negro 1995, s. 38.
- ^ [a b] Lombardi 1993, s. 84.
- ^ ”Chiesa annessa Santa Maria dell'Umiltà” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 4 maj 2018. https://archive.today/20180504141027/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=755. Läst 4 maj 2018.
- ^ Blunt 1992, s. 146.
- ^ Ausenda 2002, s. 323.
- ^ Blunt 1992, s. 147.
- ^ Negro 1995, s. 41.
- ^ Negro 1995, s. 40.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 260. OCLC 9269651
- Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 322–323. ISBN 88-365-2541-5
- Blunt, Anthony (1992) (på franska). Guide de la Rome baroque: églises, palais, fontaines. Paris: Éditions Hazan. sid. 146–147. ISBN 2-85025-265-4
- Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 84. OCLC 30727273
- Negro, Angela. ”Santa Maria dell'Umiltà” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (4): sid. 38–41. ISSN 1126-6546.
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 220. ISBN 88-8289-419-3
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Santa Maria dell'Umiltà.
| |||||||||||||
