Santa Prisca
| Santa Prisca | |
| Kyrka | |
 Fasaden.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Län | Lazio |
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Församling | Santa Prisca |
| Plats | Via di Santa Prisca |
| Invigd | 300-talet |
 Absiden med högaltaret.
| |
| Webbplats: Parrocchia di Santa Prisca | |
Santa Prisca är en kyrkobyggnad och titelkyrka i Rom, helgad åt den heliga jungfrumartyren Prisca. Kyrkan är belägen vid Via di Santa Prisca i Rione Ripa och tillhör församlingen Santa Prisca.[1]
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkans första skriftliga omnämnande återfinns i ett dokument från synoden i Rom år 499, i vilket kyrkan benämns titulus Aquilae et Priscae. Enligt uppgift omnämns kyrkan även i en inskrift från år 489, men detta är osäkert.
Påve Hadrianus I (772–795) överlät kyrkan åt basilianermunkar. År 1084 skövlades kyrkan av normander under Robert Guiscard; kyrkan restaurerades under påve Paschalis II (1099–1118). Under 1400-talet härjades kyrkan av en eldsvåda och övergavs av de benediktinermunkar, vilka förestod den. År 1445 lät påve Celestinus III (1445–1458) genomföra en genomgripande restaurering och förlänade kyrkan åt dominikanermunkar, vilka innehade kyrkan till början av 1600-talet, då augustinermunkar tog över den; dessa förestår kyrkan än i dag.[2]
Fasaden från år 1600 i senmanierism är ritad av arkitekten Carlo Francesco Lambardi (1545–1619).[3]
Interiören[redigera | redigera wikitext]
Kyrkan är en treskeppig basilika med absid. Högaltarmålningen utgörs av Domenico Crestis Den helige Petrus döper den heliga Prisca. Absiden är freskmålad av Anastasio Fontebuoni. Bland motiven ses Den heliga Priscas martyrium. I kyrkans baptisterium finns en dopfunt, i vilken enligt legenden aposteln Petrus ska ha döpt Prisca. I kyrkans krypta vördas hennes reliker.[2]
Under kyrkan återfinns ett mithreum från 100-talet e.Kr.
Omnämningar i kyrkoförteckningar[redigera | redigera wikitext]
| Katalog | År | Benämning |
|---|---|---|
| Catalogo di Cencio Camerario | 1192 | sce. Prisce[4] |
| Il Catalogo Parigino | cirka 1230 | s. Prisca[5] |
| Il Catalogo di Torino | cirka 1320 | Ecclesia sancte Prisce titulus presbiteri cardinalis[6] |
| Il Catalogo del Signorili | cirka 1425 | sce. Prisce[7] |
Titelkyrka[redigera | redigera wikitext]
Kyrkan stiftades som titelkyrka med namnet omkring år 112 av påve Alexander I.[8]
- Kardinalpräster under 1900- och 2000-talet
- Domenico Ferrata: 1896–1914
- Vittorio Amedeo Ranuzzi de' Bianchi: 1916–1927
- Charles-Henri-Joseph Binet: 1927–1936
- Adeodato Piazza: 1937–1949
- Angelo Giuseppe Roncalli, sedermera påve Johannes XXIII: 1953–1958
- Giovanni Urbani: 1958–1962
- José da Costa Nunes: 1962–1976
- Giovanni Benelli: 1977–1982
- Alfonso López Trujillo: 1983–2001
- Justin Francis Rigali: 2003–
Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]
Närmaste tunnelbanestation är 
Circo Massimo.
Bilder[redigera | redigera wikitext]
|
.jpg)
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Parrocchia Santa Prisca” (på italienska). Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 17 januari 2020. https://archive.today/20200117214536/http://www.diocesidiroma.it/phpenti/ente/?ID=75. Läst 17 januari 2020.
- ^ [a b] Lombardi 1993, s. 262.
- ^ Ausenda 2002, s. 504.
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#19. Läst 17 januari 2019.
- ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#374. Läst 17 januari 2019.
- ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#266. Läst 17 januari 2019.
- ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#338. Läst 17 januari 2019.
- ^ ”S. Prisca” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 17 januari 2020. https://archive.today/20200117222004/http://webdept.fiu.edu/~mirandas/titles-5.htm%23Prisca#Prisca. Läst 17 januari 2020.
Webbkällor[redigera | redigera wikitext]
- ”Santa Prisca” (på italienska). info.roma.it. Arkiverad från originalet den 17 januari 2020. http://archive.md/O0li5. Läst 17 januari 2020.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1982) [1891] (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino. sid. 577–581. OCLC 73221620
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1420. OCLC 2997278
- Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 504. ISBN 88-365-2541-5
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 424. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 262. OCLC 30727273
- Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 316–317. ISBN 88-8289-419-3
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Santa Prisca.
