Santo Stefano in Piscinula
| Santo Stefano in Piscinula | |
| Kyrka | |
 Santo Stefano in Piscinula (nummer 660 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | dagens Via dei Banchi Vecchi 138 |
| Invigd | omkring år 1000 |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | mellan 1860 och 1863 |
Santo Stefano in Piscinula, även benämnd Santo Stefano in Piscina,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige martyren Stefanos. Kyrkan var belägen vid dagens Via dei Banchi Vecchi, snett emot Santa Lucia del Gonfalone, i Rione Parione. Kyrkan revs i början av 1860-talet för att ge plats åt bostadshus.
Tillnamnet ”piscina” är latin och betyder ’fiskdamm’, medan ”piscinula” betyder ’liten fiskdamm’; under medeltiden fanns en fiskmarknad i närheten av kyrkan.[1]
Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]
Kyrkan uppfördes sannolikt under högmedeltiden. Dess första dokumenterade omnämnande finns i Mirabilia Urbis Romae, en guide till staden Rom, avfattad på 1140-talet. Kyrkan nämns därefter i en bulla promulgerad år 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[1][2][3]
Kyrkan omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Stephano de Piscina.[4]
Därtill förekommer den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Stephanus de Piscina,[5] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Stephani de Piscina[6] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Stephani in Piscinula.[7]
Församlingsprästen Filippo Pioselli bekostade i mitten av 1700-talet en ombyggnad av kyrkan och gav arkitekten Giovanni Antonio Perfetti i uppdrag att leda projektet. Kyrkan konsekrerades på nytt år 1752, men fasaden förblev ofullbordad. Kyrkan Santo Stefano in Piscinula revs mellan 1860 och 1863 för att ge plats åt bostäder.[8] Det enda som minner om kyrkan är en tondomålning föreställande den helige Stefanos i hörnet av Via dei Banchi Vecchi och Vicolo Cellini.[1]
Högaltarmålningen var utförd av Pietro Labruzzi och föreställde Den helige Stefanos stenande.[9] De två sidokapellen var invigda åt den korsfäste Kristus respektive den Obefläckade Avlelsen. I det förstnämnda kapellet fanns Gioacchino Pavers målning Korsfästelsen samt Costantino Bortis Den helige ärkeängeln Rafael. Det andra kapellets altarmålning utgjordes av Den Obefläckade Avlelsen, utförd av Gaetano Sottino.[1][9]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] Lombardi 1998, s. 191.
- ^ Armellini 1891, s. 393.
- ^ Hülsen 1927, s. 482.
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#219. Läst 25 september 2017.
- ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#207. Läst 25 september 2017.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#325. Läst 25 september 2017.
- ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#4. Läst 25 september 2017.
- ^ Caiola & 1998 3–4.
- ^ [a b] Nibby 1838, s. 727.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Armellini, Mariano (1982) [1891] (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino. OCLC 73221620
- Caiola, Antonio Federico (Marzo 1998). ”Da via Giulia a Monserrato – Banchi Vecchi. Storie ottocentesche di tre chiese” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (12): sid. 2–7. ISSN 1126-6546.
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982