Seramgråfågel
| Seramgråfågel | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Gråfåglar Campephagidae |
| Släkte | Edolisoma |
| Art | Seramgråfågel E. amboinense |
| Vetenskapligt namn | |
| § Edolisoma amboinense | |
| Auktor | Mayr, 1931 |
| Synonymer | |
| Edolisoma tenuirostre amboinense | |
Seramgråfågel[1] (Edolisoma amboinense) är en fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar.[2]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Seramgråfågel förekommer i södra Moluckerna, som namnet avslöjar på Seram, men även på Buru, Ambon och Seram Laut sydost om Seram. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Arten inkluderades tidigare i Edolisoma tenuirostre, men urskildes 2024 som egen art baserat på skillnader i genetik, läten och utseende.[2][3]
Släktestillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Den liksom flertalet taxa placerades tidigare i Coracina, men DNA-studier visar att det släktet är parafyletiskt visavi drillfåglarna i Lalage.[4]
Status
[redigera | redigera wikitext]IUCN urskiljer den inte som egen art, varför dess hotstatus ej bestämts.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ Pedersen, M.P.; Irestedt, M.; Joseph, L.; Rahbek, C.; Jønsson, K.A. (2018). ”Phylogeography of a 'great speciator' (Aves: Edolisoma tenuirostre) reveals complex dispersal and diversification dynamics across the Indo-Pacific”. Journal of Biogeography 45 (4): sid. 826–837. doi:.
- ^ Jønsson, K.A., R.C.K. Bowie, J.A.A. Nylander, L. Christidis, J.A. Norman, and J. Fjeldså (2010c), Biogeographical history of cuckoo-shrikes (Aves: Passeriformes): transoceanic colonization of Africa from Australo-Papua, J. Biogeogr. 37, 1767-1781.