Sichuanmes

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sichuanmes
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteTitor
Poecile
ArtSichuanmes
P. weigoldicus
Vetenskapligt namn
§ Poecile weigoldicus
Auktor(Kleinschmidt and Weigold, 1921)
Synonymer
  • Parus weigoldicus
  • Parus montanus weigoldicus
  • Poecile montanus weigoldicus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sichuanmes[1] (Poecile weigoldicus) är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.[2] Dess artstatus är omdiskuterad, ömsom behandlad som egen art, ömsom som underart till talltita. Fågeln förekommer enbart i ett litet område i sydvästra Kina.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sichuanmesen är en 13 cm lång tita, lik talltitan (som vissa anser den vara en del av), med svart haklapp och vita kinder. Hjässan är dock mörkbrun, ej svart. Resten av fjäderdräkten är mycket mörkare brun, ovansidan djupt brun och undersidan kanelbeige. Könen är lika, ungfåglarna är mattare. Jämfört med närmast förekommande underart av talltita, affinis, har den även längre vingar, kortare stjärt och avvikande sång.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i bergstrakter i sydvästra Kina, från Sichuan till östra Tibet, sydöstra Qinghai och nordvästra Yunnan.[2] Tidigare betraktades taxonet som en underart av talltita (Poecile montanus). Den urskiljs numera som egen art av både tongivande Clements et al och IOC, på basis av DNA-studier som visar att den är genetiskt rätt avlägsen talltitan och skildes från för två eller tre miljoner år sedan.[3] Den är troligen också parapatrisk med talltitans underart affinis.[3] Vissa behåller den dock inom talltitan i väntan på mer djupgående studier.[4]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Talltitan med släktingar placerade tidigare i det stora messläktet Parus. Data från jämförande studier av DNA och morfologi visade att en uppdelning av släktet bättre beskriver mesfåglarnas släktskap[5][6] varför de flesta auktoriteter idag behandlar Poecile som ett distinkt släkte.[2][7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln lever av fjärilslarver, andra insekter och frön. Den hackar ut en skålformad hålighet i en rutten stubbe eller i ett träd. Boet fodras med djurhår och träflisor, möjligen också fjädrar. Däri lägger den fem till sex vita ägg med små rödaktiga fläckar.

Status[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte sichuanmes som god art, varför den inte placeras i någon hotkategori. Den beskrivs dock som sällsynt och sällan sedd.[3]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Max Hugo Weigold (1886-1973), tysk zoolog, samlare av specimen i Kina och Tibet, pionjär i ringmärkning av fåglar och den första europé att få se en levande jättepanda.[8] Notera att davidmes (P. davidi) tidigare kallades sichuanmes.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  3. ^ [a b c d] Eck, S. & J. Martens. Systematic notes on Asian birds. 49. A preliminary review of the Aegithalidae, Remi- zidae and Paridae. Zool. Med. Leiden 80-5 (1), 21.xii.2006: 1-63
  4. ^ Gosler, A., Clement, P. & Garcia, E.F.J. (2019). Willow Tit (Poecile montanus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59860 28 januari 2019).
  5. ^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
  6. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ref_1
  7. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi :  10.14344/IOC.ML.7.3.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]