Sichuantita
| Sichuantita Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Mesar Paridae |
| Släkte | Titor Poecile |
| Art | Sichuantita P. weigoldicus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Poecile weigoldicus | |
| Auktor | (Kleinschmidt och Weigold, 1921) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Sichuantita[2] (Poecile weigoldicus) är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.[3] Från att tidigare ha behandlats som underart till talltita urskiljs den numera oftast som egen art. Fågeln förekommer enbart i ett litet område i sydvästra Kina.
Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]
Sichuantitan är en 13 cm lång tita, lik talltitan (som vissa anser den vara en del av), med svart haklapp och vita kinder. Hjässan är dock mörkbrun, ej svart. Resten av fjäderdräkten är mycket mörkare brun, ovansidan djupt brun och undersidan kanelbeige. Könen är lika, ungfåglarna är mattare. Jämfört med närmast förekommande underart av talltita, affinis, har den även längre vingar, kortare stjärt och avvikande sång.[4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer i bergstrakter i sydvästra Kina, från Sichuan till östra Tibet, sydöstra Qinghai och nordvästra Yunnan.[3] Tidigare betraktades taxonet som en underart av talltita (Poecile montanus). Den urskiljs numera som egen art av både tongivande Clements et al och IOC på basis av DNA-studier som visar att den är genetiskt rätt avlägsen talltitan och skildes från för två eller tre miljoner år sedan.[4] Den är troligen också parapatrisk med talltitans underart affinis.[4]
Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Talltitan med släktingar placerade tidigare i det stora messläktet Parus. Data från jämförande studier av DNA och morfologi visade att en uppdelning av släktet bättre beskriver mesfåglarnas släktskap[5] varför de flesta auktoriteter idag behandlar Poecile som ett distinkt släkte.[3][6]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Fågeln lever av fjärilslarver, andra insekter och frön. Den hackar ut en skålformad hålighet i en rutten stubbe eller i ett träd. Boet fodras med djurhår och träflisor, möjligen också fjädrar. Däri lägger den fem till sex vita ägg med små rödaktiga fläckar.
Status[redigera | redigera wikitext]
Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1] Den beskrivs dock som sällsynt och sällan sedd.[4]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Max Hugo Weigold (1886-1973), tysk zoolog, samlare av specimen i Kina och Tibet, pionjär i ringmärkning av fåglar och den första europé att få se en levande jättepanda.[7] Notera att kanelmesen (P. davidi) tidigare kallades sichuanmes.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Birdlife International 2019 Poecile weigoldicus . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 10 december 2019.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
- ^ [a b c d] Eck, S. & J. Martens. Systematic notes on Asian birds. 49. A preliminary review of the Aegithalidae, Remi- zidae and Paridae. Arkiverad 10 december 2015 hämtat från the Wayback Machine. Zool. Med. Leiden 80-5 (1), 21.xii.2006: 1-63
- ^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om sichuantita.- Läten på xeno-canto.org
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
|