Silikatfärg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med silikonhartsfärg.
Adolf Wilhelm Keim

Silikatfärg är en vattenburen färg med ett mineraliskt (oorganiskt) bindemedel som utgörs av vattenglas, och kallas därför ibland också vattenglasfärg. Vattenglas är beteckning på både kaliumsilikat och natriumsilikat, med det är i stort sett bara det förra, kalivattenglas, som används som bindemedel i silikatfärger.[1]

Silikatfärg är en ren industriprodukt, utvecklad under andra hälften av 1800-talet av den tyske kemisten Adolf Wilhelm Keim. När silikatfärgen introducerades var det framför allt som konstnärsfärg. Man efterliknade den traditionella kalkmålningens yta och flera stora konstnärer har utfört väggmålningar med silikatfärg.[1]

I Tyskland användes silikatfärgen också tidigt i byggnadsmåleriet, som ett alternativ till kalkfärgputsade fasader. I Sverige var den länge ovanlig men blev vanligare under 1900-talets senare del, då ofta för målning av betong.[2]

Silikatfärg lämpar sig för relativt starka mineraliska underlag som till exempel tegel, betong och putser som innehåller cement. Färgen binder även kemiskt till det mineraliska underlaget och ger då ett tåligt färgskikt.[3] Den är motståndskraftig mot både syror och UV-strålning.[3] Silkatfärgen är alkalisk och kan därför bara pigmenteras med alkalibeständiga (kalkäkta) pigment. I jämförelse med kalkfärg kan den ge starkare och mörkare kulörer eftersom silikatfärgen inte innehåller några vita partiklar.[2]

Ren silikatfärg levereras i två komponenter och börjar härda när dessa blandas. Det finns också silikatfärg där man satt till ett organiskt medel som bromsar härdningen så att den kan köpas och lagras färdigblandad.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hans Sandström. Silikatfärg I: Materialguiden (s. 394–399), 2013. Riksantikvarieämbetet. Läst 4 september 2016.
  2. ^ [a b c] Fridell Anter, Karin; Svedmyr, Åke; Wannfors, Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger. Material och användning. Stockholm: Arkus. sid. 94-95 
  3. ^ [a b] Arja Källbom (2015). Vattenglas- och silikatfärg Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet. Läst 5 september 2016.