Sinnelagsetik

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sinnelagsetik är ett förhållningssätt som innebär att en handlings moraliska värde avgörs av vilken avsikt eller motiv som den som utför handlingen hade vid tillfället för dess utförande.

Sinnelagsetik kan ifrågasättas då det inte finns motsvarighet i länder utanför norden. Det saknas, under 2000-talet, vetenskaplig grund för teorin.

Sinnelagsetiken är motsatt konsekvensetiken som ser en handlings moraliska värde efter dess konsekvenser. Sinnelagsetik ska inte blandas ihop med dygdetik.

Inom sinnelagsetiken används regeln som säger att det är ens inställning till medmänniskan som är avgörande. Om handlingen utförs för att man vill väl så är det alltid rätt, även om konsekvenserna blir ödesdigra. Det handlar om att göra det som känns moraliskt rätt.

Inom sinnelagsetiken behöver det inte alltid vara en god avsikt som alltid ska leda till goda konsekvenser. Det skulle kunna vara en god avsikt att hålla sig inom vissa regler för att på så sätt kunna handla rätt. Ett av problemen är att det är svårt att säga vem som avgör vilka avsikter som är goda. Vad som är goda avsikter för mig behöver inte vara samma goda avsikter för någon annan. Om en människa har en annan världsbild än vad jag har så skulle det vara goda avsikter med att göra något hemskt i min värld, till exempel: “Jag dödade människorna, men jag gjorde det i Guds namn.” eller “Jag planterade ett virus i bomben, för att minska överbefolkning”.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mattsson Flennegård, Malin (2012). Söka Svar. sid. 64-65