Skomakare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nutida skomakare i Bangladesh.
Interiör från ett äldre skomakeri i Danmark.

Skomakare är en person som har till yrke att tillverka (maka) eller laga trasiga skor.

I många städer finns det en gata som heter Skomakargatan, Skomakargränd eller liknande, detta av att det förr i världen bott skomakare där.

Skomakarna i Sverige var ursprungligen organiserade i ett skrå. De var inställda på massproducering av enklare skor, medan finare skor och särskilt damskor normalt sett importerades. Att starta en skomakarverkstad krävde ett väldigt litet kapital, vilket gjorde att gesäller som hade svårigheter att starta en verkstad inom skrået ofta startade egna verkstäder utanför dem, vilket kraftigt underminerade skomarkarskrået och i praktiken närmast avskaffade det under tiden 1750-1800. Även kvinnor öppnade sådana verksamheter utanför skråna - år 1809 beskrevs till exempl en "skomakerska" i Stockholm, "Fru Söderlund", som en av huvudstadens mest poplära inom sitt yrke och överlastad av uppdrag.[1]

Fram till mitten av 1800-talet gick skomakarna i allmänhet runt i gårdarna och tog upp beställningar på skor. Anders Andersson skomakare och torparson från Kumla ändrade på detta genom att göra flera par skor i olika storlekar som han sedan sålde på marknaden. Anders Andersson, partiskomakeriets fader, tog ett stort steg mot en industrialiserad skotillverkning med centrum i Kumla och Örebro.

Nu för tiden är det mer vanligt att skorna är fabrikstillverkade per automatik med maskin, men viss skotillverkning av hantverkare finns fortfarande. Lagning och sulning av skor görs fortfarande ofta i små skomakerier, som numera brukar ha praktiska moderna verktyg som kan innebära att lagningen ibland kan göras medan man väntar.

Skomakare är ett yrke som kräver noggrannhet och tålamod. För att utbilda sig går man som lärling i tre år.

Se även[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Du Rietz, Anita, Kvinnors entreprenörskap: under 400 år, 1. uppl., Dialogos, Stockholm, 2013