Bangladesh

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
গণপ্রজাতন্ত্রী বাংলাদেশ
(Ganaprajātantrī Bānglādesh)
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Amar Sonar Bangla
Huvudstad
(och största stad)
Dhaka
Officiellt språk bengali
Demonym bangladeshier, bangladeshare[1]
Statsskick parlamentarisk republik
 -  President Abdul Hamid
 -  Premiärminister Sheikh Hasina Wajed
Självständighet från Pakistan 
 -  Deklarerad 26 mars 1971 
 -  Erkänd 16 december 1971 
Area
 -  Totalt 148 460 km² [2](96:e)
 -  Vatten (%) 12,3 %
Befolkning
 -  2011 års uppskattning 149 772 364 [3](7:a)
 -  Befolkningstäthet 1 008,84/km² (6:a)
BNP (PPP) 2015 års beräkning
 -  Totalt USD 577 miljarder[2] (44:e)
 -  Per capita $3 600 
Valuta taka (BDT)
Tidszon UTC+6
Topografi
 -  Högsta punkt Keokradong, 1230 m ö.h.
Nationaldag 16 december
Nationalitetsmärke BD
Landskod BD, BGD, 050
Toppdomän .bd
Landsnummer 880
För andra betydelser, se Bangladesh (olika betydelser).

Bangladesh (/bɑːŋlɑːdɛʃ/; i/ˌbæŋɡləˈdæʃ/; বাংলাদেশ, uttalas: [ˈbaŋlad̪eʃ], bokstavligen. "Bengalens land"), formellt Folkrepubliken Bangladesh,[1] är en republik i Sydasien vid Bengaliska viken, mellan Indien och Burma. Den åtskiljs från Nepal och Bhutan genom Siligurikorridoren. Det är världens åttonde mest befolkade land och till ytan nittiotredje största land, vilket gör Bangladesh till en av de mest tätbefolkade länderna i världen. Majoriteten av befolkningen är bengaliska muslimer, följt av bengaliska hinduer, med diverse buddhistiska och kristna samhällen. Det officiella språket är bengali, vilket även talas i grannlandet Indiens två stater, Västbengalen och Tripura.

Bangladesh utgörs av det fertila bengalska deltat med de stora floderna Brahmaputra, Ganges och Meghna som årligen tillför fertil sediment från Himalaya innan de rinner ut i den bengaliska viken. Tack vare detta är Bangladesh ett väldigt bördigt land med matodling året runt, med hög biodiversitet av både flora och fauna - särskilt fisk. I Bangladesh finns även världens största mangroveskog, Sundarbans, som är känd för sina tigrar, sällsynta fågelarter och otaliga andra speciella arter. Utöver detta gränsar Bangladesh i öster till ett bergigt landskap och ett av världens längsta stränder, Cox's Bazaar, som är 600 km lång.

Bangladesh tillhör den historiska provinsen Bengalen. De första städerna i Bangladesh dateras till den vediska perioden[4]. Regionen var känd av de gamla grekerna och romarna som Gangaridai. Tack vare de mäktiga Ganges och Brahmaputrafloderna, som knöt ihop Bengalen med Indien, blev denna region en central handelsplats för den historiska Sidenvägen.[5] Under Pala och Sena perioderna utvecklade detta lands folk ett eget tal- och skriftspråk, litteratur, musik, konst och arkitektur. Islam introducerades under 1200-talet genom Delhisultanatet, Bengalsultanatet och Mogulriket. Bengalen var en viktig region för produktionen av bomull, muslin, siden och andra handelsvaror som exporterades till Europa, Mellanöstern och Asien. Under 1700-talet, i samband med krig mellan Frankrike och England, tog det Brittiska Ostindiska Kompaniet över regionen år 1765 då de etablerade handelsmonopol och tog direkt kontroll över Bengalens finansiella resurser.[6] Detta gjorde Bengalen till den första brittiska kolonin på den indiska subkontinenten (Indien, Pakistan, Bangladesh, Nepal, Burma).

Regionen var del av det brittiska Indien tills det delades 1947 till två självständiga länder, Indien och Pakistan. Med delningen delades Bengalen i två delar. Den västra halvan, numlera Västbengal, tilldelades Indien, medan den östra halvan blev en del av Pakistan och kallades Östpakistan. Skillnader i språk och kultur visade att 'muslimsk brödraskap' inte räckte till för att ena dessa två geografiskt skilda regioner till ett land. Den ökande bengaliska nationalismen resulterade i Bangladeshs befrielsekrig 1971. Efter självständigheten genomled Bangladesh ett flertal militära kupper. Det parlamentariska systemet återställdes året 1990.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Antika och klassiska Bengalen[redigera | redigera wikitext]

Stenåldersverktyg har hittats i den större Bengalregionen som indikerar mänskliga bosättningar sedan 20 000 år tillbaka.[7] Fornlämningar från kopparåldern har visats sig vara 4000 år gamla.[7]

Det antika Bengalen befolkades först av austroasiater, tibeto-burmeser, dravider och indo-arier i följdvågor av migration.[8] Stora urbana bosättningar formades under järnåldern i mitten av det första millenniet f.Kr.[9] Wari-Bateshwar-ruinerna anses vara lämningar efter huvudstaden till en uråldrig vedisk janapada, en av de första stadsstaterna på subkontinenten. Grekiska och romerska uppgifter om det antika kungadömet Gangaridai är kopplat till den befästa staden i Wari-Bateshwar och är enligt legenden det som avskräckte Alexander den Stores invasion of Indien.[10] Romerska geografer beskrev även förekomsten av en stor och viktig hamn i sydöstra Bengalen, motsvarande den nutida Chittagongregionen.[11]

Det legendariska Vanga-kungadömet omnämns i det episka indiska verket Mahabharata och beskrevs som en sjöfarande sydasiatisk nation belägen i det som är idag utgörs av Västbengalen och Bangladesh.

Bengalen styrdes av Mauryariket på 300-200-talet f.Kr. Mauryakejsarna använde sig av Bengalen och Bihar-regionerna (kollektivt kallat Magadha) för att bygga det första geografiskt omfattande järnåldersriket i antika Indien, vilket nådde sin storhet under kejsare Ashoka. De uppmuntrade Jainism och Buddhism, men var även påverkade av Persiska akemenidriket.[12] Mauryariket ersattes av Guptariket på 300-talet e.Kr. Enligt historikern H.C. Roychowdhury, härrörde Guptariket från Varendra-regioninen i Bangladesh, som idag motsvarar Rajshahi och Rangpur divisionerna.[13] Under Gupta-perioden skapades schack[14], det matematiska konceptet noll[15], teorin att jorden cirkulerar solen, studien av sol- och månförmörkelser och blomstrandet av sanskrit-litteratur och drama.

Under den klassiska antika perioden var Bengalen uppdelad mellan olika kungariken. Palariket blev den största bengaliska stat som etablerats i antik historia. Det var ett kejsardöme som täckte större delen av den norra delen av den indiska subkontinenten när det var som störst på 800-talet. Palakejsarna var Mahayanabuddister och lade ner stora resurser för att främja och stärka konst, arkitektur och utbildning, vilket ledde till uppkomsten av bland annat de välkända universiteten iNalanda och Vikramshila. Det proto-bengaliska språket formades under Palaperioden.

På 1000-talet tog den hinduiska Sena-dynastin makten och främjade istället brahmanisk hinduism, och lade grunderna för bengalisk hinduism.

Islamiska Bengalen[redigera | redigera wikitext]

Islam kom först till Bengalen via missionärer, sufier och handelsmän från Mellanöstern. Den islamiska erövringen av Bengalen startade med Bakhtiar Khilji från Delhisultanatet som erövrade norra och västra Bengalen året 1204. Delhisultanatet erövrade gradvis hela Bengal och på 1300-talet blev Bengalen ett självständigt sultanat, Bengalsultanatet.[16] Bengalsultanatet var känt för sin kulturella pluralism, med muslimer, hinduer och buddhister genom hela den civila och militära makten.

Under slutet av 1500-talet började mogulkejsaren, Akbar den Store, erövra Bengalen efter att ha besegrat Bengalsultanatets sista härskare. 1608 utnämndes Dhaka till mogulernas provinsiella huvudstad. Trots starkt motstånd lyckades mogulerna ta över hela Bengalen 1666 efter att ha drivit ut portugiser och arakaner från Chittagong. Under mogulernas styre frodades Bengalen genom jordbruksreformer, blomstrande exporthandel, framförallt av muslin- och sidentextilier. Mogulernas guvernörer (vicekonungar) i Bengalen främjade jordbruket och förvandlade Bengalen till hela Indiens risproducent. Under denna period ökade Sufism i anseende. Den bengaliska etniska identiteten kristalliserade sig ytterligare under denna period och regionens invånare gavs tillräckligt med utrymme för att utveckla sina egna traditioner och litteratur. Hela regionen hade länge en stabil administration.[16]

På 1700-talet var Bengalen den rikaste delen av den indiska subkontinenten och utgjorde hälften av mogulernas intäkter. Dess städer var fyllda av eurasiatiska handelsmän. Nawaberna av Bengal skapade en självständing principalitet 1717 med bas i Murshiabad. De gav flertal koncessioner till Europeiska handelsmakter. Detta ledde till konflikter som eskalerade 1757 när Nawab Siraj-ud-Daulah, som föredrog fransmännen som handelspartners, tog över den brittiska basen i Fort William i ett försök att stoppa Brittiska Ostindiska kompaniets frammarsch i Bengal. Ostindiska kompaniet tog tillfället i akt att förklara krig mot nawaben. Siraj-ud-Daulah bedrogs av sin general Mir Jafar som hjälpte Robert Clive besegra den sista självständiga nawaben under Slaget vid Plassey den 23 juni 1757. Mir Jafar utsågs till nya nawab, men kontrollerades av det Brittiska Ostindiska kompaniet.[6]

Brittiska Bengalen[redigera | redigera wikitext]

Slaget vid Plassey kännetecknar början av styret av det Brittiska Ostindiska Kompaniet i Indien varvid britternas ersatte den härskande muslimska klassen i Bengalen.[17] The Bengal Presidency, eller det bengaliska ordförandeskapet, bestod av östra och västra Bengalen och skapades 1765 när det Brittiska Ostindiska Kompaniet tog över rätten att driva in skatt i Bengalen, diwani av Bengalen. Detta var den första av britternas koloniala regioner i det brittiska imperiet i Sydasien. Dessa brittiska handelsmän utövade handelsmonopol och förhindrade konkurrensen samtidigt som de pressade befolkningen på mer och mer skatt. Utan de tidigare nawabernas och mogulernas administrativa kunskapen ledde denna överindrivning av skatt och fokus på vinst till vanvård av jordbruk och skördreserver, där opium föredrogs framför matodling.[6][18][19] Åren 1769-1773 genomled Bengalen den största svälten i sin historia, där 10 miljoner människor omkom - det vill säga en fjärdedel av befolkningen.[19]

Under brittiskt styre utvecklade östra Bengalen en plantageekonomi med fokus på indigo, jute och te medan den frodande muslin- och bomullsindustrin försvann, då det konkurrerade med den brittiska textilindustrin. Missnöjet med brittiskt styre kulminerade i Sepoyupproret 1857, med ett flertal olika uppror över hela östra Bengalen, huvudsakligen i protest mot tvånget att odla indigo som inte var vinstgivande för bönderna. Detta ledde till slutet på Ostindiska Kompaniets styre, då den brittiska staten i England beslöt sig för att direkt styra över Indien i det nya Brittiska Indien under en imperial krona.

Bengalen styrdes som en administrativ enhet framtill 1905 när det gjordes ett försök att dela in Bengalen i två delar. Detta motsattes starkt från bengalerna själva som ansåg att detta var ett försök till att splittra bengalers enighet för självständighet, både bland nationalistiska hinduer och anti-brittiska muslimer. Som en del av Indiens självständighetsrörelse utformades Swadeshirörelsen som var en ekonomisk strategi att bojkotta brittiska produkter till förmån för lokala produkter och produktionsprocesser, en taktik mest känt tack vare Mahatma Gandhi. Indiska Kongresspartiet spelade en stor roll i denna civila olydnadsprocess och 1911 upphävdes uppdelningen av Bengalen. Indiska självständighetsrörelsen åtnjöt stark popularitet i Bengalen, särskilt på grund av sin kamp för konstitutionella rättigheter för muslimska minoriteter som diskriminerats under brittiskt styre.

Östpakistan[redigera | redigera wikitext]

Efter Indiens delning 1947 delades Bengalen i två delar, den västra delen blev Västbengalen tillhörande Indien, medan östra Bengalen blev en provins i den nybildade muslimska staten Pakistan med Dhaka som ny provinsiell huvudstad - då Kolkata blev en del av Indien. Denna splittring av Bengalen medförde en kollaps av jute-industrin, då all jute odlades i östra Bengalen men bearbetades i Kolkata.

1950 genomförde den pakistanska regeringen en landreform som avskaffade det feudala zamindar-systemet av landägarskap och permanent bosättning.[4] 1952 växte den Bengaliska Språkrörelsen, dess framgång var det första tecknet på friktionen mellan de två geografiskt skilda delarna av Pakistan.[4] Missnöjet med den centrala regeringen vad avser ekonomiska och kulturella frågor fortsatte att öka följande två årtionden, särskilt sedan namnet Östra Bengalen ändrades till Östpakistan 1955. Den bengaliska Awami League ledaren H.S Suhrawardy blev demokratiskt vald till premiärminister av Pakistan 1956, men fick avgå efter Ayub Khans militära kupp 1958. Detta ledde till att Pakistan blev en diktatur under general Ayub Khan. Bengaliska ekonomer, som Rehman Sobhan, menade att Östpakistan subventionerade Västpakistan med uppemot tre miljarder USD per år.[20] Bengalerna i Östpakistan ansåg att Västpakistan exploaterade den östra landsdelen. Restriktioner avseende bengaliska kulturella uttryck, som t. ex musiken av Rabindranath Tagore, ökade enbart Bengalisk nationalism. 1966 valdes Sheikh Mujibur Rahman som ordförande över Awami League. Han fängslades av Khan när han föreslog en plan för ekonomisk frihandel och valutahandel mellan de två pakistanska provinserna. När han frigavs under upproret i Östpakistan 1969 blev han en symbol för den bengaliska nationalismens kamp för frihet.[21] När en massiv cyklon 1970 orsakade stor skada genom Östpakistans kustområden dödades en halv miljon människor.[22] Den centrala regeringen i Västpakistan kritiserades för sitt ineffektiva agerande och misskötande av internationellt katastrofbistånd.[23]

Bangladeshs befrielsekrig[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bangladeshs befrielsekrig

Bengaliska folkets missnöje förvärrades ytterligare när Sheikh Mujibur Rahman, vars Awami League pari had vunnit majoritet i riksdagsvalet 1970, inte fick tillträda som premiärminister. Pakistan delades 1971, då Östpakistan bröt sig ur förbundsstaten och bildade republiken Bangladesh. I början av 1971 gjorde de uppror, vilket ledde till häftiga strider. Revolten slogs ner av regeringsstyrkor och nära sex miljoner människor flydde från Östpakistan till Indien. Indien protesterade mot den ekonomiska bördan och anklagade Pakistan för brutalitet. Pakistan å sin sida kritiserade Indien för att det blandade sig i landets inre angelägenheter. Krig bröt ut mellan de båda länderna och indiska trupper intog Östpakistan, som snabbt blev en självständig stat med namnet Bangladesh.

Slutligen nåddes under hösten 1971 full självständighet för den nya stat som tog sig namnet Bangladesh ("det fria Bengalen"), under shejk Mujibur Rahman, som dock inte blev den nya statens president, utan dess premiärminister. År 1974 erkändes Bangladesh av Pakistan, vars ledare Ali Bhutto besökte landet senare samma år som tecken på att relationerna normaliserats. Samma år drabbades Bangladeshs bräckliga ekonomi av ett förödande slag. Efter en översvämningskatastrof av stora mått följde hungersnöd och tilltagande anarki. 1975 antogs en ny författning enligt vilken Mujibur Rahman blev president. Samtidigt infördes enpartisystem. I augusti 1975 dödades presidenten och hans familj i en militärkupp ledd av en grupp högerofficerare. Två år av kaos med flera militärkupper följde. Det politiska läget stabiliserades sedan general Ziaur Rahman utsetts till president 1977. Oppositionspartier blev åter tillåtna och parlamentsval ägde rum 1979, vilket resulterade i en civil regering. Presidenten förblev dock den tyngsta maktfaktorn. Bangladesh har därefter genomgått en snabb ekonomisk tillväxt men många utmaningar kvarstår.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bangladeshs geografi
Karta över Bangladesh

Landet består till allra största del av det delta som bildas av de stora floderna Ganges och Brahmaputra vid Bengaliska viken och där kustlinjen till stor del består av de träskmarker som kallas Sundarbans, där för övrigt den bengaliska tigern fortfarande lever. Deltat är oerhört tättbefolkat, vilket möjliggörs av att marken är synnerligen bördig. Ett ständigt återkommande problem är dock de stora översvämningarna, som regelbundet tar många människoliv och lämnar många människor utan tak över huvudet.

Dhaka är huvudstad och största stad i Bangladesh. Andra större städer är Chittagong, Khulna, Rajshahi, Barisal och Sylhet. Dessa städer väljer en borgmästare istället för ordförande. Borgmästare och ordförande väljs vart femte år.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Bangladesh har ett tropiskt klimat, med milda vintrar från oktober till mars och varma, fuktiga somrar mellan mars och juni. Mellan juni och oktober varar monsun-säsongen då årets största regnmängder faller. Naturkatastrofer, såsom översvämningar, tropiska cykloner, tromber och Bores inträffar nästan varje år. Detta i kombination med avskogning och erosion kan ge förödande konsekvenser.

I november 2007 dog över 2300 människor i cyklonen Sidr, som drabbade stora delar av landet.

Politik[redigera | redigera wikitext]

I likhet med i Indien har presidenten i huvudsak ceremoniella arbetsuppgifter, och den verkliga politiska makten finns hos premiärministern. Premiärministern måste ha parlamentets förtroende.

Enkammarparlamentet heter Jatiya Sangsad ("Nationens hus"), och har 300 ledamöter som väljs för mandatperioder på 5 år genom majoritetsval i enmansvalkretsar. 30 av dessa mandat är reserverade för kvinnor.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Bangladeshs provinser

Bangladesh är indelat i sju administrativa provinser[24] (på bengali kallade "bibhag"). Provinsernas namn är liktydiga med huvudorternas namn:

Provinserna delas i sin tur in i administrativa distrikt som kallas zila. Det finns 64 distrikt i Bangladesh, som vidare delas in i mindre administrativa områden som kallas thana ("polisstationer") och upazila ("underdistrikt"). Området inom polisstationerna, förutom när det gäller storstadsområden, delas ytterligare in i flera unioner, och varje union består av flera byar. I storstadsområdena delas polisstationerna in i valområden, som vidare delas in i mahallas. I unionerna och valdistrikten väljs en ordförande och ett antal medlemmar i direkta val. 1997 reserverades tre av tolv säten i varje union till kvinnliga kandidater.[25]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Dhaka (huvudstaden), Bangladesh
Square Pharmaceuticals, en av de största läkemedelskoncern i Bangladesh

Bangladeshs ekonomi består av en snabbt utvecklad marknadsekonomi med en tillväxttakt på närmare 6 % det senaste decenniet och aspirerar enligt världsbanken att vara en medelinkomstland år 2050[26]. Bangladeshs ekonomi är rankad som den 37 största i världen enligt PPP-termer, $129.9 miljarder i BNP (nominellt) enligt 2013-års siffror[27]. Fattigdomen har reducerats med 1/3 det senaste decenniet och den ekonomiska utvecklingen har gått hand i hand med den mänskliga utvecklingen i form av ökad livslängd, läskunnighet, mm[28]. Den ekonomiska tillväxten och tillväxtpotentialen har medfört att banken Goldman Sachs har kategoriserat Bangladesh som en av de elva annalkande storekonomierna i världen (Next Eleven, N-11) där kriterier som mäts är makroekonomisk stabilitet, politisk utveckling och mognad, handelsmönster och investeringspolicyn. Bangladesh räknas också som en kommande tigerekonomi. Ur ett ekonomiskt perspektiv är landet dock mycket överbefolkat. Mer än hälften av BNP härrör från servicesektorn, medan två tredjedelar av de yrkesverksamma sysselsätts inom jordbruk etc. Servicesektorn utgörs av industrier såsom konfektionsindustrier, juteindustrier, livsmedelsindustrier, statliga arbeten etc, dock utgör servicesektorn i helhet en liten del av människors sysselsättning. Export av textil och kläder är den största källan till inkomster från utlandet. Andra industrier såsom skeppsbyggnad och tillverkningsindustrin inom konsumtionsvaror är utvecklingsindustrier. Läkemedelsindustrin är en av landets mest utvecklade industriområden. En stor del av landytan består av fertilt landskap och är prospekterat för jordbruk och för andra ändamål. I den norra samt centrala regionen finns teodlingar som är några av världens största teproducerande områden.

Trafik[redigera | redigera wikitext]

Vägnätet i Bangladesh är i dåligt skick på grund av de många översvämningarna. Av cirka 223 000 km väg som finns i landet är bara 15,7 % (35 000 km) asfalterade. Järnvägarna har en längd av 2706 km (värde från 2005). Det finns tre internationella flygplatser (Dhaka, Chittagong och Sylhet) och två större hamnar (Chittagong, Mongla). Bangladeshs nationella flygbolag heter Biman Bangladesh Airlines.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Hamnen i Dhaka.

Folkmängden uppgick vid 2011 års folkräkning till cirka 150 miljoner invånare, vilket gör det till ett av världens folkrikaste länder. Landet har en extremt hög befolkningstäthet på grund av dess relativt lilla yta på 148 000 kvadratkilometer. Utöver ett par stadsstater har Bangladesh världens högsta befolkningstäthet.[29] Landets befolkningsökning var bland de högsta i världen under 1960- och 1970-talen, då befolkningen växte från 50 till 90 miljoner, men tillväxten minskade under 1980-talet då preventivmedel introducerades i landet. Under 1990-talet skedde en mycket snabb minskning av familjestorlekarna.[30] Befolkningen är relativt ung, åldersgruppen 0-25 utgör 60 % av landets befolkning, medan bara 3 % är 65 eller äldre. Medellivslängden är 63 år för både män och kvinnor.[31]

Den största etniska gruppen i Bangladesh är bengaler, som utgör ungefär 98 % av befolkningen. Resterande är främst biharier och lokala stammar.

Det officiella och mest använda språket i landet är bengali[32], ett indoariskt språk med ursprung i sanskrit, språket skrivs med bengalitecken. Engelska är andraspråk hos medel- och överklassen.[33] och vid högre utbildning. Sedan 1987 används enligt lag bengali för all officiell korrespondens förutom då mottagaren är utländsk.[33]

Hälso- och utvecklingsnivåerna har ökat nyligen[när?] då fattigdomen minskat. De flesta av invånarna bor på landsbygden och försörjer sig av jordbruk för eget bruk. Vanliga hälsoproblem är grundvattenföroreningar och sjukdomar såsom malaria. Läskunnigheten uppgick till 51,8 procent 2011 (män 54,1 procent, kvinnor 49,4 procent.[3] Läskunnigheten har ökat tack vare många olika program som introducerats i landet, bland de mest framgångsrika är Mat och utbildning-programmet som introducerades 1993,[34] och ett stipendieprogram för kvinnor.[35]

De två huvudsakliga religionerna i landet är islam (89,7 %) och hinduism (9,2 %).[36] Ungefär 96 % av muslimerna är sunni medan något över 3 % är shia och resterande är ahmadiyya. Övriga religioner inkluderar buddhism (0,7 %), kristendom (0,3 %) och animism (0,1 %). Bangladesh är efter Indonesien, Indien och Pakistan det land i världen med störst muslimsk befolkning.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Filmindustrin i Bangladesh har sitt centrum i huvudstaden Dhaka. Före Indiens delning 1947 producerades filmer på Bangladeshs språk bengaliska i Calcutta. Filmerna liknar huvudsakligen andra sydostasiatiska filmer med sång- och dansavsnitt. Kända regissörer från Bangladesh är Zahir Raihan, Alamgir Kabir, Humayun Ahmed, Tanvir Mokammel och Tareque Masud. Antalet inspelade filmer ökade mellan 1975 och 2005 från 34 till 102.[37]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (9., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. Sid. 67. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146 
  2. ^ [a b] ”Bangladesh”. The World Factbook. CIA. 25 februari 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bg.html. Läst 26 februari 2016. 
  3. ^ [a b] Bangladesh Bureau of Statistics; Population and Housing Census 2011, Bangladesh at a glance Läst 23 december 2012.
  4. ^ [a b c] Baxter, Craig (1997). Bangladesh: From a nation to a state 
  5. ^ ”The Southwest Silk Road: Yunnan in a Global context”. http://www.gutenberg-e.org/yang/pdf/yang-chapter2.pdf. Läst 10 januari 2016. 
  6. ^ [a b c] Bolts, William (1772). Considerations on India affairs: particularly respecting the present state of Bengal and its dependencies. https://books.google.co.uk/books?id=98lNAAAAMAAJ&pg=PA219&lpg=PA219&dq=william+bolts+considerations+on+indian+affairs&source=bl&ots=jPwNVtQtlW&sig=3TOQgW_p3H0y7k8jL9wPGohR_L8&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj79MCzrZ_KAhUCSxoKHS9FBOAQ6AEIKjAB#v=onepage&q&f=false 
  7. ^ [a b] Bharadwaj, G (2003). "The Ancient Period". In Majumdar, RC. History of Bengal. B.R. Publishing Corp. 
  8. ^ Heitzman, J; Worden R.L and Nyrop R.F (1989). Bangladesh: A country study. Washington, D.C. : Federal Research Division, Library of Congress. http://www.worldcat.org/oclc/20420208 
  9. ^ Lewis, David (2011). Bangladesh: Politics, Economy and Civil Society.. https://books.google.co.uk/books?id=5lH40gT7xvYC&printsec=frontcover&dq=bangladesh+history+david+lewis&hl=en&sa=X&redir_esc=y#v=onepage&q&f=true. Läst Cambridge University Press 
  10. ^ ”Wari-Bateshwar one of earliest kingdoms”. archive.thedailystar.net. http://archive.thedailystar.net/newDesign/story.php?nid=28431. Läst 10 januari 2016. 
  11. ^ Ring, T; Salkin R.M and La Boda S (1994). International Dictionary of Historic Places: Asia and Oceania. Fitzroy Dearborn. https://books.google.co.uk/books?id=vWLRxJEU49EC&pg=PA186&dq=ptolemy+chittagong&hl=en&sa=X&redir_esc=y#v=onepage&q=ptolemy%20chittagong&f=false 
  12. ^ ”BIHAR – Encyclopaedia Iranica”. www.iranicaonline.org. http://www.iranicaonline.org/articles/bihar-behar-a-state-in-northeastern-india-bounded-by-nepal-in-the-north-west-bengal-in-the-east-orissa-in-the-south-a. Läst 10 januari 2016. 
  13. ^ ”Gupta Rule - Banglapedia”. en.banglapedia.org. http://en.banglapedia.org/index.php?title=Gupta_Rule. Läst 10 januari 2016. 
  14. ^ Murray, H. J. R (1985-01-01) (på English). A history of chess. Benjamin Press. ISBN 0936317019. https://www.worldcat.org/title/history-of-chess/oclc/13472872. Läst 2016-01-10 
  15. ^ Khoshy, Thomas (2002). Elementary Number Theory with Applications. Academic Press. Sid. 567 
  16. ^ [a b] ”The Rise of Islam and the Bengal Frontier, 1204-1760”. University of California Press. http://www.ucpress.edu/book.php?isbn=9780520205079. Läst 10 januari 2016. 
  17. ^ Novak, James Jeremiah (1993-01-01) (på en). Bangladesh: Reflections on the Water. Indiana University Press. ISBN 0253341213. https://books.google.com/books?id=qmIEqWSjZ7gC. Läst 2016-01-10 
  18. ^ Dalrymple, William. ”The East India Company: The original corporate raiders | William Dalrymple”. the Guardian. http://www.theguardian.com/world/2015/mar/04/east-india-company-original-corporate-raiders. Läst 10 januari 2016. 
  19. ^ [a b] Chaudhury, Sushil (1999). From Prosperity to Decline: Eighteenth Century Bengal.. Manohar Publishers and Distributors 
  20. ^ Sobhan, Rehman (1968). Basic democracies works programme and rural development in East Pakistan.. Dacca, Bangladesh: Bureau of Economic Research, University of Dacca; distributed by Oxford University Press 
  21. ^ ”The sky, the mind, the ban culture”. archive.thedailystar.net. http://archive.thedailystar.net/newDesign/news-details.php?nid=140968. Läst 10 januari 2016. 
  22. ^ ”Bangladesh cyclone of 1991 | tropical cyclone”. Encyclopedia Britannica. http://www.britannica.com/event/Bangladesh-cyclone-of-1991. Läst 10 januari 2016. 
  23. ^ ”Bangladesh - Emerging Discontent, 1966-70”. countrystudies.us. http://countrystudies.us/bangladesh/16.htm. Läst 10 januari 2016. 
  24. ^ Landguiden-Bangladesh. Utrikespolitiska Institutet. 2003 
  25. ^ Local Government Act, No. 20, 1997.
  26. ^ ”Bangladesh Overview”. http://www.worldbank.org/en/country/bangladesh/overview. 
  27. ^ ”Bangladesh | Data”. http://data.worldbank.org/country/bangladesh. 
  28. ^ ”Bangladesh Overview”. http://www.worldbank.org/en/country/bangladesh/overview. 
  29. ^ ”Countries of the World (by highest population density)” (på English). WorldAtlus.com. 1 februari 2006. http://www.worldatlas.com/aatlas/populations/ctydensityh.htm. Läst 30 november 2007. 
  30. ^ ”Bangladesh Miricle” (på English). [1]. 1 februari 2006. http://www.gapminder.org/videos/gapcasts/gapcast-5-bangladesh-miracle/. 
  31. ^ ”World Health Report 2005”. World Health Organization. http://www.who.int/whr/2005/en/. 
  32. ^ Constitution of Bangladesh, Part I, Article 5.
  33. ^ [a b] S. M. Mehdi Hasan, Condition of English in Bangladesh: Second Language or Foreign Language. Retrieved 17 July 2007.
  34. ^ Ahmed, A; C del Nino (2002). The food for education programme in Bangladesh: An evaluation of its impact on educational attainment and food security, FCND DP No. 138. International Food Policy Research Institute 
  35. ^ Khandker, S; M Pitt, N Fuwa (2003). Subsidy to Promote Girls’ Secondary Education: the Female Stipend Program in Bangladesh. World Bank, Washington, DC 
  36. ^ Bangladesh Bureau of Educational Information and Statistics
  37. ^ världsfilmstatistik, Screen Digest, juni 2006, s. 205–207 (läst 15 juni 2007)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]