Hoppa till innehållet

Slaget vid Dunkerque

Från Wikipedia
Slaget vid Dunkerque
Del av Västfronten under andra världskriget

Brittiska soldater under tyskt bombardemang.
Ägde rum 26 maj - 4 juni 1940
Plats Dunkerque, Frankrike
Resultat Allierad evakuering
Stridande
Storbritannien Storbritannien
Frankrike Frankrike
Belgien Belgien
Nazityskland Tyskland
Befälhavare och ledare
Storbritannien Lord Gort
Frankrike Maxime Weygand
Frankrike Georges Blanchard
Frankrike René Prioux
Nazityskland Gerd von Rundstedt
Nazityskland Ewald von Kleist
Styrka
400 000 man
338 226 evakuerade[1][2]
800 000 man
Förluster
11 000 döda
40 000 tillfångatagna[3]
50 000 fordon[4]
9 jagare
200 skepp
177 flygplan[5]
20 000-30 000 döda och sårade
100 stridsvagnar
240 flygplan[6][7]

Slaget vid Dunkerque var ett viktigt slag under andra världskriget mellan de allierade och Nazityskland. Som en del av Slaget om Frankrikevästfronten var slaget ett försvar och evakuering av brittiska och allierade styrkorna i Europa från 26 maj till 4 juni 1940.

Efter Låtsaskriget började slaget om Frankrike på allvar den 10 maj 1940. I öster invaderade armégrupp B Nederländerna och avancerade västerut. Som svar inledde Maurice Gamelin "Plan D" och invaderade Belgien för att möta tyskarna i Nederländerna. Planen var beroende av Maginotlinjens befästningar längs den tysk-franska gränsen, men tyskarna hade redan passerat de flesta i Nederländerna innan de franska trupperna anlände. Därmed skickade Gamelin sina trupper, tre mekaniserade arméer, den franska första och sjunde armén och den brittiska expeditionskåren till floden Dyle. Den 14 maj sprang armégrupp A genom Ardennerna och avancerade snabbt till väst mot Sedan, och vände sedan norrut till Engelska kanalen och lyckades flankera de allierade trupperna.

Ett flertal allierade motanfall — däribland slaget vid Arras — misslyckades med att bryta den tyska förtruppen, som anlände till kusten den 20 maj, som separerade den brittiska expeditionskåren nära Armentières, den franska första armén och den belgiska armén vidare norrut från majoriteten av de franska trupperna söder om tyskarnas ställningar. Tyskarna svängde norrut längs kusten och hotade att erövra hamnarna och fånga de brittiska och franska trupperna innan de kunde evakuera till Storbritannien.

I en av krigets mest debatterade beslut stoppade tyskarna sin framryckning mot Dunkerque. Tvärtemot vad många tror var det inte Adolf Hitler som beordrade detta. Gerd von Rundstedt och Günther von Kluge föreslog att de tyska trupperna runt Dunkerque skulle avbryta sin framryckning mot hamnen och befästa sig för att undvika en allierad genombrytning. Hitler sanktionerade ordern den 24 maj med stöd från Oberkommando der Wehrmacht. Armén skulle stanna i tre dagar, vilket gav de allierade tid att organisera Operation Dynamo och bygga en försvarslinje. Trots de allierades dystra bedömningar av sin situation, då Storbritannien diskuterade om en villkorlig kapitulation till Tyskland, räddades över 330.000 allierade soldater.

  1. ^ Rickard, J. "Operation Dynamo, The Evacuation from Dunkirk, 27 May-4 June 1940." historyofwar.org.
  2. ^ Butler 2009, s. 296–305.
  3. ^ Lord 1982, s. 267–269.
  4. ^ Postan 1952, Chapter IV.
  5. ^ MacDonald 1986, s. 16.
  6. ^ Liddell Hart 1970, s. 46.
  7. ^ Shirer 1959, s. 884.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Atkin, Ronald. Pillar of Fire: Dunkirk 1940. Edinburgh: Birlinn Limited, 1990. ISBN 1-84158-078-3.
  • Bond, Brian. Britain, France and Belgium 1939–1940. London: Brasseys, 1990. ISBN 0-08-037700-9.
  • Butler, J. R. M., ed. The War in France and Flanders 1939–1940: Official Campaign History. Uckfield, UK: Naval & Military Press Ltd., 2009. ISBN 978-1-84574-056-6.
  • Frieser, Karl-Heinz. The Blitzkrieg Legend: The 1940 Campaign in the West. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. 2005. ISBN 978-1-59114-294-2
  • Holmes, Richard, ed. "France: Fall of". The Oxford Companion to Military History. New York: Oxford University Press, 2001. ISBN 0-19-866209-2.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]