Slaget vid Kringen

Från Wikipedia
Slaget vid Kringen
Del av Kalmarkriget

En nationalromantisk målning över slaget av Georg Nielsen Strømdal.
Ägde rum 26 augusti 1612
Plats Otta, Oppland fylke, Norge
Resultat Norsk seger
Stridande
Norge Kungariket Skottland Skotska legosoldater under svensk länsplikt
Befälhavare och ledare
Lars Gunnarson Hågå[1] Kungariket Skottland Alexander Ramsay
Kungariket Skottland George Sinclair[2]   [3]
Styrka
500 beväpnade bönder[4] 300 soldater och rekryter[4]
Förluster
Okänt
Troligtvis mindre än de skotska
Okänt
Troligtvis stora

Slaget vid Kringen var en strid i bergspasset Kringen i Gudbrandsdalen nära Otta i Norge, mellan skotska legosoldater och norska bönder, under Kalmarkriget.[5]

Slaget[redigera | redigera wikitext]

En trupp om 300–400 legoknektar värvad i Skottland för svensk räkning försökte på sensommaren 1612 bana sig väg till Sverige från Romsdalen. När de kommit till Kringen angreps den av norska bönder och blev nedgjordes till så gott som till sista man. Cirka 134 man[6] blev fångar och fördes till Kvam. Följande dag blev nästan alla skjutna eller nedstuckna. Endast 18 man skonades till livet inklusive Alexander Ramsay.[6]Av dem blev de flesta av dom överlevande legoknektarna instuckna i den norska hären [7] vilket var vanligt i 1600-tals krigföring.

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Den danske kungen Kristian IV belönade länsmannen och två bönder vid Kringen med att skänka dem några kronohemman "för deras trohet, nit och mannamod".[7]

Minnet av slaget levde länge kvar bland traktens befolkning i både sägen och sång men utbroderat med många ohistoriska detaljer och överdrifter.[7] Bland annat uppges det i folkvisan "Slaget vid Kringen" att skottarna begick många meningslösa grymheter, att de "skändade och brände, var de drogo fram och skonade varken åldringen eller barnet i sin moders sköte". Sägnen om dessa grymheter motsägs dock av en uppgift från den norske ståthållaren till den danske rikskanslern, enligt vilken skottarna "under sin marsch absolut icke vare sig bränt, dödat eller gjort någon åverkan".[7]

En minnessten rest på platsen hyllar böndernas insats.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]