Slavhandeln i Khiva
Slavhandeln i Khiva syftar på den slavhandel som pågick i Khanatet Khiva i Centralasien (nuvarande Uzbekistan). Khiva utgjorde ett centrum för slavhandeln i Centralasien från 1600-talet fram till Rysslands erövring av Khiva 1873.[1]
Det var främst ryska och persiska slavar som kidnappades under slavräder och sedan såldes till de muslimska staterna i Centralasien. Den pågående slavhandeln i Khiva var internationellt ökänd och utgjorde en av Rysslands förevändningar för att annektera khanatet 1873.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Slavmarknaden i Khiva och Bukhara beskrevs av Anthony Jenkinson under 1500-talet, då de ska ha varit största slavmarknader. Både Khiva och Bukhara sålde 100.000 slavar årligen; de flesta av dem var persier (som i egenskap av shiamuslimer var legitima för sunnimuslimer att förslava), som tillfångatogs i räder av turkmenerna, eller ryssar, som köptes av krimatarerna.[2]
Under 1700- och 1800-talen försågs slavmarknaden med ryska slavar levererade via slavhandeln i Kazakkhanatet.[3]
Under 1800-talet blev slavmarknaden i Khiva större än den i Bukhara; turkmeniska stamgrupper utgörde regelbundet slavräder kallade "alaman" i två riktningar: mot shiamuslimska pilgrimskaravaner till Mashad, och mot ryska nybyggare längs uralfloden, två grupper som i egenskap av shiamuslimer och kristna båda betraktades som ickemuslimer av de sunnimuslimska turkmenerna och därför som legitima mål för slaveri. [4]
Slavupproret och avskaffandet
[redigera | redigera wikitext]När en rysk armé under ledning av generalen Konstantin Petrovitj von Kaufmann närmade sig Khiva under Khiva-kampanjen 1873, flydde khanen Muhammad Rahim Khan II av Khiva från staden, och ryktena om den förestående ryska erövringen fick slavarna i Khiva att resa sig i allmänt uppror.[5] När ryska armén intog staden 28 mars 1873, möttes han av stadsbor som vädjade till honom att stoppa upproret, under vilket slavarna hämnades på sina förra ägare.[5] När khanen återvända efter den ryska erövringen, tvingades han av general Kaufmann att underteckna ett förbud av både slaveriet och slavhandeln.[5]
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Slavhandeln i Bukhara
- Slavhandeln på Röda havet
- Slavhandeln på Svarta havet
- Transsahariska slavhandeln
- Slavhandeln på Indiska oceanen
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- A Global History of Anti-Slavery Politics in the Nineteenth Century. (2013). Storbritannien: Palgrave Macmillan.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Adventure in the East”. Time. 6 april 1959. Arkiverad från originalet den 7 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080307132945/http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,810930,00.html. Läst 4 december 2011.
- ^ Mayers, K. (2016). The First English Explorer: The Life of Anthony Jenkinson (1529-1611) and His Adventures on the Route to the Orient. Storbritannien: Matador. s. 121
- ^ Kassymova, D., Kundakbaeva, Z. B., Markus, U. (2012). Historical Dictionary of Kazakhstan. Storbritannien: Scarecrow Press. 140
- ^ Barisitz, S. (2017 ). Central Asia and the Silk Road: Economic Rise and Decline Over Several Millennia. . Tyskland: Springer International Publishing. sid. 223. https://www.google.se/books/edition/Central_Asia_and_the_Silk_Road/DLPDDgAAQBAJ?hl=sv&gbpv=1&dq=bukhara+slave+trade&pg=PA223&printsec=frontcover
- ^ [a b c] Eden, J. (2018). Slavery and Empire in Central Asia. Storbritannien: Cambridge University Press. s. 187-189