Snedlutning
Snedlutning är kombinationen av lutningen i sidled och längs med en väg. Snedlutning (som även kallas resulterande fall) räknas i formella termer som resultant till vägytans tvärfall och längsgående gradient. För att inte vatten och slask (halkrisker) ska bli stående på vägbanan, krävs att snedlutningen är minst 0,5 %. Normalt är snedlutningen minst 1,5 % på gamla vägar och minst 2,5 % på nybyggda vägar, genom vägens tvärfall. I kurvor kan snedlutningen bli över 6 %. Vid in- respektive utgång till ytterkurvor (vänsterkurvor i färdriktningen) kan dock snedlutningen bli farligt nära 0 %, om skevningsövergången placerats i en sektion där vägens längsgående gradient är nära 0 % (vilket den ofta är). Ytterkurvor har därför systematisk risk för låg snedlutning.[1] Detta bidrar till att ytterkurvor är 5–6 gånger farligare än innerkurvor, sett till utfall i dödliga singelolyckor.[2] Låg snedlutning är särskilt farligt vid halt väglag, så som efter underkylt regn, samt i kombination med sidkrafter och bromskrafter. Eftersom sidkrafter och bromskrafter förekommer systematiskt vid kurvtagning bör skevningsövergång med låg snedlutning placeras långt från kurvan. Trafikverket i Sverige skriver angående ett krav infört år 2012 att "Skevningsövergångar ska därför normalt inte placeras på sträckor där längslutningen är mindre än 0,5 %".[3]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Reducing Health and Safety Risks on Poorly Maintained Rural Roads, Heavy Vehicle Transportation Technology HVTT11 Symposium”. Arkiverad från originalet den 13 april 2014. https://web.archive.org/web/20140413125732/http://www.nvfnorden.org/lisalib/getfile.aspx?itemid=3447. Läst 11 april 2014.
- ^ Analys av singelolyckor med dödlig utgång på det statliga vägnatet exklusive motorvägar 1997-2000, Vägverket publ 2002:109 Arkiverad 25 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Vägars och gators utformning (VGU), Trafikverkets publikation 2012:179, avsnitt 3.1.2.2 Motorväg