Sovjetiska ockupationszonen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den sovjetiska ockupationszonen och Berlinsektorn, 8 juni 1947 – 22 april 1949.
Ockupationsmakternas sektorer i Berlin.

Den Sovjetiska ockupationszonen var en av de fyra ockupationszoner som bildades efter Nazitysklands villkorslösa kapitulation och upplösning i slutet av andra världskriget 1945.

Segrarmakternas inbördes indelning av efterkrigs-Tysklands ockupationszoner definierades i Londonprotokollet. I dessa ingick dock inte Berlin (Stor-Berlin), som utgjorde en särskild, gemensamt ockuperad del.[1][2][3] Berlin delades av praktiska skäl in i sektorer, och den sovjetiska ockupationszonen hade sitt huvudkvarter i den sovjetiska, östra Berlinsektorn.[3]

I den sovjetiska ockupationszonen bildades 1949 staten Östtyskland.

Berlin förklarades samtidigt vara Östtysklands huvudstad. Östberlin fungerade de facto så, men kunde egentligen inte integreras helt i den nya staten, på grund av den särskilda status Berlin fick i samband med ockupationen.

Utsträckning[redigera | redigera wikitext]

Den sovjetiska ockupationszonen omfattade de områden i Mellantyskland som låg väster om Oder–Neisse-linjen, vilken blivit Tysklands tillfälliga östgräns enligt Potsdamöverenskommelsen, juli-augusti 1945. Stora delar av Östzonen utgjorde kärnan i Fristaten Preussen, som upplöstes formellt 1947. Till de preussiska territorierna som fördes till östzonen hörde:

Dessutom överfördes följande småstater till den sovjetiska zonen:

Tyskland förlorade de sovjetiskt ockuperade territorierna öster om Oder–Neisse-linjen: östra Brandenburg, Niederschlesien, Oberschlesien, Pommern, Posen-Westpreussen och södra Ostpreussen hamnade under polsk förvaltning medan norra Ostpreussen kom under sovjetisk förvaltning. Den tyska befolkningen i dessa territorier omflyttades till Östzonen och till de tre andra ockupationszonerna.

Berlinsektorn[redigera | redigera wikitext]

Sovjetunionens sektor i Berlin omfattade följande Bezirke (stadsdelsområden): Pankow, Weißensee, Prenzlauer Berg, Mitte, Friedrichshain, Lichtenberg, Köpenick och Treptow.[1]

Under Östtyskland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Östtysklands historia

1949 delades ockupationszonens områden upp i förbundsländerna Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen, vilka i sin tur bildade Tyska demokratiska republiken (Östtyskland) som grundades den 7 oktober samma år. 1952 upplöstes de östtyska förbundsländerna och ombildades till 14 distrikt (Bezirke).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Londonprotokollet, 12 september 1944, läst 4 november 2020.
  2. ^ Londonprotokollet, 13 augusti 1945 (i tysk översättning), läst 4 november 2020.
  3. ^ [a b] Wolfgang Benz (11 april 2005). Errichtung der Besatzungsherrschaft Bundeszentrale für politische Bildung. Läst 4 november 2020.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Sowjetische Besatzungszone.
  • Naimark, Norman M. (1997 [1995]) (på engelska). The Russians in Germany: A History of the Soviet Zone of Occupation, 1945–1949 (3:e tryckningen). Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press. Libris länk. ISBN 0-674-78406-5