Rysk spårvidd

1520 millimeter och 1524 millimeter är de spårvidder som används på järnvägarna i länder som tillhörde Ryska imperiet och de sovjetiska rådsrepublikerna. I Sovjetunionen övergick man till 1520 mm, men skillnaden är tillräckligt liten för att falla inom toleransgränserna för spår och materiel.

I Sovjetunionen beslutade man på 1960-talet att spårvidden skulle vara 1520 mm. Man hade byggt fordonen för att tåla stora variationer i spårens verkliga spårvidd. Genom att man om man bytte ut spåren (när de var nedslitna) valde en någon snävare spårvidd fick man bättre gångegenskaper. Så formellt har man 1520 mm i Ryssland, Kazakstan, Ukraina, Lettland, Litauen och andra länder som var en del av Sovjetunionen. Estland har efter oberoendet valt att definiera spårvidden till 1524 mm igen efter finsk förebild, åtminstone vid köp av tåg från EU-länder.

I Finland har man fortfarande formellt 1524 mm. Fordonen är byggda efter det och med något snävare tolerans i nyare tåg. Tåg kan utan problem med spårvidden gå mellan Ryssland och Finland, eftersom banornas verkliga spårvidd varierar mer än så. Finland har officiellt en tillåten spårvidd på 1514–1554 mm på banorna, med snävare gränser vid högre hastigheter.

1524 mm användes på järnvägar i södra USA och det var järnvägsingenjörer från södra USA under George W. Whistler som byggde den första järnvägen i Ryssland (bortsett från en kortare sträcka vid S:t Petersburg).

Bruket av spårvidden 1524 mm i USA upphörde 31 maj 1888. Handeln per järnväg mellan nord och syd hade blivit livlig och de olika spårvidderna därmed ett problem. Bytet av spårvidd i syd hade förberetts noga och skedde slutligen under ett fåtal dagar.