Allergen immunterapi
Allergen immunterapi (AIT), tidigare hyposensibilisering och specifik immunterapi, är en metod för att förebygga uppkomst av symtom vid IgE-förmedlade allergiska sjukdomar genom att minska känsligheten för allergen. Effekten uppnås genom hämning av såväl den snabba som den fördröjda överkänslighetsreaktionen.
Benämning[redigera | redigera wikitext]
I svenska riktlinjer publicerade år 2019 av Svenska Föreningen för Allergologi används benämningen allergen immunterapi (AIT) i enlighet med internationella konsensusdokument.[1] Andra benämningar som har använts är allergenspecifik immunterapi (ASIT), hyposensibilisering, och specifik immunterapi.[1][2]
Historik[redigera | redigera wikitext]
År 1911 publicerades en artikel i The Lancet av den brittiske läkaren Leonard Noon som beskriver den första lyckade desensibiliseringen mot hösnuva.[3] År 1915 använde amerikanen Robert Anderson Cooke pricktest av huden för att diagnostisera allergi.[3] År 1921 visade tyskarna Carl Prausnitz och Heinz Küstner, genom överföringstest från individer som var allergiska enligt pricktest, att det finns en faktor i serum som gör att mottagaren får en lokal allergisk reaktion mot det allergen som givaren är allergisk mot.[1][4] Ämnet fick namnet "reagin" som senare, år 1966 och 1967, av japanske Kimishige Ishizaka och hans fru Teruko Ishizaka parallellt och oberende av svenskarna S.G.O. Johansson och Hans Bennich, upptäcktes vara antikroppen IgE.[1][4][5][6] År 1954 publicerade britterna William Frankland och Rosa Augustin den första dubbelblindade placebo-kontrollerade studien på allergen immunterapi.[3][4]
Typer[redigera | redigera wikitext]
De två vanligaste tillvägagångssätten för AIT är subkutan immunterapi (SCIT) och sublingual immunterapi (SLIT).[1][7]
Vid SCIT tillförs allergenet som injektion subkutant (under huden). Till en början ges injektionerna varje vecka under en uppdoseringstid på sju till femton veckor.[2] När slutdosen uppnåtts sker underhållsbehandling med injektioner ungefär varannan månad.[2] Behandlingen sträcker sig ofta över 3–5 år.[2]
Vid SLIT tillförs allergenet i en tablett som läggs sublingualt (under tungan).[2] Tabletten tas varje dag och behandlingen pågår i 3 år.[2]
Indikationer[redigera | redigera wikitext]
För att immunterapin över huvud taget skall komma i fråga måste det föreligga en IgE-medierad reaktion, det vill säga positivt pricktest och/eller positivt IgE-test (RAST eller motsvarande). Det bör också finnas ett övertygande samband mellan patientens symtom och exponering för allergenet i fråga. Det finns sällan anledning att överväga immunterapi hos patienter med lindrig allergi, eftersom de flesta får god effekt av de tillgängliga läkemedlen mot hösnuva och astma. Man kan överväga specifik immunterapi vid medelsvår eller svår allergi [8] om
- patienten är känslig för sådana allergen som är svåra att undvika eller sanera bort
- patienten har dagligt medicineringsbehov under längre perioder eller under hela året
- patienten har otillräcklig effekt av farmakologisk behandling,
- patienten får biverkningar vid farmakologisk behandling. Astmasymtom stärker indikationen för immunterapi vid hösnuva. Livshotande reaktion efter bi- eller getingstick är en absolut indikation. Specifik immunterapi mot pälsdjur som patienten har i hemmet görs inte.
Biverkningar[redigera | redigera wikitext]
Eftersom man injicerar det som patienten är allergisk för, kan allergiska reaktioner uppkomma:
- Lokal inflammation vid injektionsstället
- En kraftigare lokal hudreaktion med svullnad och klåda upp till 2 dygn efter injektion
- Allmän utmattning under dagen på grund av belastningen på immunsystemet
- Nässelutslag, astma och anafylaktisk chock (mycket ovanligt numera).
Genom att man följer de riktlinjer för försiktighetsåtgärder som finns[8], är riskerna för patienten obetydliga.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] ”Allergen immunterapi/AIT: Rekommendationer för läkare och sjuksköterskor”. Svenska Föreningen för Allergologi. 2019. http://www.sffa.nu/wp-content/uploads/2019/08/Riktlinjer-AIT-2019.pdf. Läst 14 maj 2021.
- ^ [a b c d e f] ”Allergen immunterapi”. 1177 Vårdguiden. 21 april 2020. https://www.1177.se/behandling--hjalpmedel/behandling-med-lakemedel/behandlingar-med-lakemedel/allergen-immunterapi/. Läst 14 maj 2021.
- ^ [a b c] Larenas Linnemann, Désirée E. S. (2012-03-01). ”One hundred years of immunotherapy: Review of the first landmark studies” (på engelska). Allergy and Asthma Proceedings 33 (2): sid. 122–128. doi:. ISSN 1088-5412. http://www.ingentaconnect.com/content/10.2500/aap.2012.33.3515. Läst 14 maj 2021.
- ^ [a b c] Durham, Stephen R.; Leung, Donald Y.M. (2011-01-XX). ”One hundred years of allergen immunotherapy: Time to ring the changes” (på engelska). Journal of Allergy and Clinical Immunology 127 (1): sid. 3–7. doi:. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0091674910018531. Läst 14 maj 2021.
- ^ Stanworth, D. R. (1993). ”The discovery of IgE” (på engelska). Allergy 48 (2): sid. 67–71. doi:. ISSN 0105-4538. http://doi.wiley.com/10.1111/j.1398-9995.1993.tb00687.x. Läst 14 maj 2021.
- ^ Ishizaka, T.; Ishizaka, K.; Johansson, S. G.; Bennich, H. (1969). ”Histamine release from human leukocytes by anti-gamma E antibodies”. Journal of Immunology (Baltimore, Md.: 1950) 102 (4): sid. 884–892. ISSN 0022-1767. PMID 4181251. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/4181251. Läst 14 maj 2021.
- ^ Klimek, Ludger; Pfaar, Oliver; Worm, Margitta; Bergmann, Karl-Christian; Bieber, Thomas; Buhl, Roland (2020-05-28). ”Allergen immunotherapy in the current COVID-19 pandemic: A position paper of AeDA, ARIA, EAACI, DGAKI and GPA”. Allergologie Select 4: sid. 44–52. doi:. ISSN 2512-8957. PMID 32568272. PMC: 7304289. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7304289/. Läst 14 maj 2021.
- ^ [a b] ”Specifik immunterapi - Rekommendationer för läkare och sjuksköterskor”. Svenska Föreningen för Allergologi. mars 2000. Arkiverad från originalet den 25 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110125190240/http://www.sffa.nu/Webbsidor/Diverse/Specifik%20Immunterapi.pdf. Läst 18 april 2009.