Allergisk rinit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Allergisk rinit
Rhinitis allergica
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 J30
ICD-9 477
OMIM 607154
DiseasesDB 31140
MedlinePlus 000813
eMedicine ent/194  med/104 , ped/2560
MeSH engelsk

Allergisk rinit är ett inflammatoriskt tillstånd, framkallat av en allergisk reaktion i nässlemhinnan. Den allra vanligaste formen är en typ1-allergisk reaktion, framkallad av IgE-antikroppar.

Prevalens[redigera | redigera wikitext]

Sjukdomen har ökat kraftigt under flera decennier. Bland unga vuxna svenskar har nu ungefär var femte allergisk rinit.[1]

Indelning[redigera | redigera wikitext]

Allergisk rinit kan vara säsongbunden (hösnuva, pollenallergi) eller icke-säsongbunden (perenn allergisk rinit). Ibland delar man in riniter i allergisk rinit och icke-allergisk rinit. Det förekommer även patienter med säsongbunden rinit, där ingen allergi kan påvisas. Benämningen Seasonal Non-Allergic Rhinitis (SNAR) har föreslagits.[2]

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Nysningar, rinnsnuva, klåda i näsan och nästäppa. Nässymtomen förekommer ofta tillsammans med ögonsymtom på grund av allergisk ögoninflammation (konjunktivit, ger klåda, ögonrodnad och ökat tårflöde). Många rinitpatienter har också astma. Samma symtom som vid allergisk rinit kan förekomma vid en icke-allergisk rinit. Beteckningen "vasomotorisk rinit" används ibland på denna grupp. Orsaken är i en del fall rubbning i nässlemhinnans blodkärlsreglering. Polyper i näsan, näspolypos, förekommer ofta samtidigt med vasomotorisk rinit och astma men har inte någon allergisk orsak.

Allergidiagnostik[redigera | redigera wikitext]

Se allergidiagnostik.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Elimination[redigera | redigera wikitext]

Om orsakerna (pälsdjur, kvalster med mera) till riniten är möjliga att avlägsna, kan besvären i många fall upphöra.[1]

Läkemedelsbehandling[redigera | redigera wikitext]

Behandlingen startas som regel med antihistaminpreparat. Vid bristande effekt prövas kortisonpreparat (glukokortikoider) som nässpray eller pulverinhalator. Om inte detta ger tillräcklig effekt används kombinationsbehandling med antihistaminer och nasala glukokortikoider. I mycket svåra fall övervägs hyposensibilisering (allergivaccinering).[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Ahlqvist Rastad, J., Andersson M., Beermann B., et al. (29 september 2015). ”Behandling av allergisk rinit” (PDF). Läkemedelsverket. https://lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/allergisk%20rinit%5B1%5D_bokmärken.pdf. Läst 9 januari 2016. 
  2. ^ Wedbäck, A., Enbom, H., Eriksson, N.E., et al. (24 maj 2005). ”Seasonal non-allergic rhinitis (SNAR)--a new disease entity? A clinical and immunological comparison between SNAR, seasonal allergic rhinitis and persistent non-allergic rhinitis” (på engelska). Rhinology. Läkemedelsverket. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16008061. Läst 9 januari 2016.