Glasblodbi
| Glasblodbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Blodbin Sphecodes |
| Art | Glasblodbi Sphecodes hyalinatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sphecodes hyalinatus | |
| Auktor | Hagens, 1882 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Glasblodbi (Sphecodes hyalinatus)[1][2] är en biart som beskrevs av Hagens 1882. Den ingår i släktet blodbin och familjen vägbin.[3][4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Som de flesta blodbin har arten mörkt huvud och mellankropp, samt en bakkropp som är röd på den främre delen.[6] Hanen har dessutom rödaktiga ben och fötter.[7] Mellankroppens undersida är vithårig hos honorna.[8] Kroppslängden är mellan 5 och 7 mm.[7]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Habitatet utgörs av steniga gräsmarker som stäpper och liknande, i norra delen av utbredningsområdet gärna i solbelysta lägen.[7] Honorna flyger mellan maj och augusti, hanarna mellan juli och augusti.[8]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Likt alla blodbin är honan boparasit; hon bygger inga egna bon, utan lägger sina ägg i bon av smalbina svartsmalbi och brunsmalbi.[7] I samband med äggläggningen dödar honan värdägget eller -larven, så hennes avkomma ostört kan leva på det insamlade matförrådet[9].
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet utgörs av större delen av Europa upp till 68ºN, men den är sällsynt i Central- och Sydeuropa.[7] I Sverige finns den i större delen av landet utom fjällvärlden[10], medan den i Finland främst har observerats i södra halvan av landet.[11]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
- ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/sphecodes+hyalinatus/match/1. Läst 3 juli 2017.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
- ^ Dyntaxa Sphecodes hyalinatus
- ^ Pauly A. (19 september 2016). ”Sphecodes hyalinatus Hagens 1882” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=443. Läst 22 juni 2020.
- ^ [a b c d e] Petr Bogusch & Jakub Straka (2012). ”Review and identification of the cuckoo bees of central Europe (Hymenoptera: Halictidae: Sphecodes)” (på engelska) (PDF). Zootaxa (Magnolia Press) 3311: sid. 4, 6, 11–12. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jakub_Straka/publication/231181295_Review_and_identification_of_the_cuckoo_bees_of_Central_Europe_Hymenoptera_Halictidae_Sphecodes/links/0deec515c717947ecf000000/Review-and-identification-of-the-cuckoo-bees-of-Central-Europe-Hymenoptera-Halictidae-Sphecodes.pdf. Läst 3 juli 2017.
- ^ [a b] Graham Hopkins (2016). ”Sphecodes” (på engelska) (1,18 MB). Norfolk and Norwich Naturalists' Society. https://norfolkandnorwichnaturalists.files.wordpress.com/2016/10/sphecodes_species_accounts.pdf. Läst 3 juli 2017.
- ^ ”Blut- bzw. Buckelbienen - Sphecodes” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-sphec.htm. Läst 22 juni 2017.
- ^ ”Sphecodes hyalinatus Glasblodbi”. Artdatabanken. 2015. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103170. Läst 22 juni 2020.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”glasblodbi (Sphecodes hyalinatus)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204860. Läst 22 juni 2020.
|