Stångebro

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Stångebromonumentet, rest 1898.

Stångebro är en stadsdel längs östra sidan av Stångån i centrala Linköping. Namnet kommer från de broar som redan under medeltiden gick över Stångån.[1] Området är idag främst ett rekreationsområde med Stångebro Ishall, Saab Arena, tennisbanor samt fotbollsplaner, men kommunen planerar att bygga ut stadsdelen i samband med att Ostlänken och en ny järnvägsstation byggs.

Ostlänken och den nya stadsdelen[redigera | redigera wikitext]

2013 beslutades att bilda den nya stadsdelen Stångebro. Området hörde tidigare till stadsdelen Kallerstad. Stadsdelen avgränsas av Stångån, Kallerstadsleden och en del av Råbergaleden. Med tillkomsten av Ostlänken så planeras en ny järnvägsstation vid Stångebro.[2] I samband med det så planerar Linköpings kommun att innerstaden ska växa över till östra sidan av ån och att det ska byggas tät stadsbebyggelse kring den nya stationen.[3]

Broarnas historia[redigera | redigera wikitext]

Under förhistorisk tid fanns ett vadställe vid platsen som numera heter Nykvarn, där huvudvägen genom Östergötland passerade över Stångån. Senast under slutet av vikingatiden bör det ha funnits en riktig bro. Från bron fortsatte under medeltiden den gamla landsvägen fram till Stora torget i Linköping, sträckningen kallades Stånggatan (av den finns inga synliga spår kvar). På 1500-talet tillkom ytterligare en övergång vid platsen där Stångs magasin ligger idag. Den var förmodligen en mycket enkel konstruktion, kanske bara en spång. Den kallades Lilla Stångebro och den äldre bron kom att kallas Stora Stångebro.[4]

Fram till 1600-talets mitt fortsatte Stora Stångebro att vara den viktigaste bron över Stångån, sedan byggdes en bro i förlängningen av Storgatan i Linköping. Bron var ursprungligen av trä. Den har byggts om flera gånger men finns kvar idag på samma plats. Den nya bron fick namnet Nya Stångebro och den äldre bron, den tidigare Stora Stångebro, kom följaktligen därefter att kallas Gamla Stångebro.[4]

Gamla Stångebro förföll därefter och slutade användas. På 1760-tal beskrev Carl Fredric Broocman hur bara pålningar och stenkar syntes av bron. Även Gamla Stångebros läge kom med tiden att falla i glömska. Först 2014 kunde man genom arkeologiska undersökningar och studier av lantmäterikartor från 1700- och 1800-talen exakt fastställa brons ursprungliga läge.[4] En ny bro vid Nykvarn byggdes 1773, eftersom Nya Stångebro då var i dåligt skick och behövde byggas om.[5]

Slaget vid Stångebro[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Slaget vid Stångebro

Slaget vid Stångebro stod på Stångebrofältet, öster om broarna, 1598.[6] 300 år senare restes Stångebromonumentet som ett minne av slaget. År 1998 invigdes ytterligare ett minnesmärke över slaget, strax öster om det äldre monumentet.

Nykvarn[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden fanns det en vattenkvarn vid fallen vid Stora Stångebro. Den togs ur bruk redan under 1500-talet. 1735 flyttades kvarnen Pinan från Tannefors till Stora Stångebro, därav att platsen därefter fick namnet Nykvarn. Kvarnen stod på en holme i forsen och där fanns även mjölnarbostaden. Därefter byggdes även en smideshammare och en kniphammare på östra stranden. På 1780-talet tillkom en vattendriven såg. Kvarnen brann 1787 men sattes åter i drift ytterligare en tid innan den lades ner en bit in på 1800-talet när verksamheten flyttade till Stångs kvarn, nuvarande Stångs magasin.[5]

2020 färdigställdes ett omlöp som låter vandringsfisk passera fördämningen. Det är framförallt Aspen som skall främjas.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]