Större babax

Från Wikipedia
Större babax
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläktePterorhinus
men se text
ArtStörre babax
P. waddelli
Vetenskapligt namn
§ Pterorhinus waddelli
AuktorDresser, 1905
Synonymer
  • Garrulax waddelli
  • Babax waddelli
  • Ianthocincla waddelli

Större babax[2] (Pterorhinus waddelli) är en fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Med en kroppslängd på 31 cm konkurrerar större babax med större fnittertrast om att vara störst i familjen fnittertrastarna. Den är överlag brungrå och svartstreckad, kraftigare på ovansidan. Liksom kinesisk babax har den gråspetsade brunsvarta vingar, men är större och har mörkare grått huvud och mörkare streckning. Kinesisk babax har även ett mustaschstreck som större babax saknar, liksom mörkgrå stjärt.[4]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången är behagligt trastlik, snabba serier med darrande visslingar. Bland lätena hörs hårda, raspiga toner.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Större babax delas in i tre underarter med följande utbredning:[5]

Underarten lumsdeni inkluderas ofta i nominatformen.[3]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Babaxerna placeras traditionellt i släktet Babax. DNA-studier från 2012 visade dock att de är nära släkt med fnittertrastarna i släktet Garrulax.[6] Olika taxonomiska auktoriteter hanterade dessa resultat på varierande sätt. BirdLife International inkluderade babaxerna i Garrulax, medan tongivande Clements et al initalt valde att dela upp Garrulax i flera mindre släkten, varvid babaxerna förs till Ianthocincla. Senare studier från 2018 och 2019 visar dock att Garrulax i begränsad mening består av tre utvecklingslinjer som skildes åt för mellan sju och nio miljoner år sedan, varav Ianthocincla är en.[7][8] Författarna till studierna rekommenderar därför att släktet delas upp ytterligare, vilket medför att babaxerna med släktingar lyfts ut till det egna släktet Pterorhinus. Idag följer både tongivande International Ornithological Congress och även Clements et al dessa rekommendationer.[3][5]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Större babax förekommer i torra buskmarker i bergstrakter på mellan 2700 och 4600 meters höjd, framför allt med inslag av favoritfödan havtorn. Den intar även frön och småinsekter. Fågeln ses födosöka ensam, i par eller i grupper om upp till åtta individer. Den häckar mellan mars och juli, ibland kooperativt, och tros bara lägga en kull per säsong. Arten är stannfågel.[9]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Denna art har ett begränsat utbredningsområde och tros minska relativt kraftigt i antal, på grund av habitatförstörelse och degradering. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad.[1] Världspopulationen uppskattas till 120.000 individer.[10][11]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Lawrence Augustine (senare Austine) Waddell (1854-1938), överstelöjtnant och läkare tjänstgörande för Indiska staten, men även upptäcktsresande i Tibet 1904 och orientalist.[12]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Pterorhinus waddelli . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  4. ^ [a b] Grewal, Bikram (2017). A Photographic Field Guide to the Birds of India, Pakistan, Nepal, Bhutan, Sri Lanka, and Bangladesh. Princeton University Press. sid. 341. ISBN 9780691176499. https://books.google.com/books?id=mzupDQAAQBAJ&pg=PA341 
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  6. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  7. ^ Cibois, A.; Gelang, M.; Alström, P.; Pasquet, E.; Fjeldså, J.; Ericson, P.G.P.; Olsson, U. (2018). ”Comprehensive phylogeny of the laughingthrushes and allies (Aves, Leiothrichidae) and a proposal for a revised taxonomy”. Zoologica Scripta 47 (4): sid. 428-440. doi:10.1111/zsc.12296. 
  8. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  9. ^ Collar, N. & Robson, C. (2018). Giant Babax (Garrulax waddelli). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59610 16 december 2018).
  10. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  11. ^ Lu, X. 2004. Babax waddelli (Aves, Timaliinae), endemic to the Tibet plateau. Oryx 38(4): 418-425.
  12. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]